Min 5-åring är ju besatt av fotboll. Han har ALLTID på sig fotbollskläder om han får bestämma, och när han inte får bestämma så har han i alla fall fotbollar på kalsongerna.
Kusinerna de är och hälsar på nu spelar. Den yngste i familjen är 6 år och igår skulle min 5-åring få följa med och titta när de hade någon träningsmatch. Bara DET gjorde att jag blev lite rörd, för jag visste hur han skulle prata om det sen.
Nu visade det sig att han fick vara med och SPELA och dessutom gjorde ett MÅL! Efteråt pratade jag med honom i telefonen och han var så uppspelt och lycklig att han knappt kunde prata.
Och självklart började jag böla. För han var så lycklig. För hans lag vann. Jag hade velat se!
3-åringen däremot hänger med pappa och åker runt och fikar hos alla släktingar. Det är mer hans grej.
Ingen av dem vill komma hem igen.
3 kommentarer:
Men ni har väl fotbollsplaner och släktingar där ni bor? Eller befinner de sig i en alldeles fantastisk stad, nära huvudstaden? ;-)
Det är klart de vill komma hem.
Det vill ungar när de har mammor som dig.
Magda - Jaaa, det finns ju släktingar och planer...men jag har väl tänkt att han är för liten för att börja på något mer ordnat än så länge men jag får ju kolla upp det där. Det kanske är lika fantastiskt som där de är, ja. Nära Hufvudstaden. :-)
Sus - Och nu bölar jag igen. Vad du är underbart snäll!
Skicka en kommentar