måndag 24 augusti 2009

Micke is off the hook.

Jaaa, det här med Micke och vår kapade telefon...vi pratar inte mer om det nu. För det KAN vara så att min man hade en del med saken att göra. Och *21*. Min man är inte så duktig. Inte på saker som har knappar i alla fall. *skäms å hans vägnar*

Så vi byter ämne; jag har slingrat mig från att vara barnvakt åt en skock ungar till helgen men en har jag kvar. En liten snäll en. En av barnens 5-åriga kusiner som till helgen skall få följa med hem till bomme och bomfa ( mormor och morfar ) och få uppleva hönsmatning, krabbfiske, skog, hav och ro.
Han skiter i allt detta viktiga. Han ser fram emot att få åka i vår stooora bil och i den se på film och spela spel. Skit samma! Bara jag får spendera lite tid hos mina föräldrar. I Bullerbyn. Han kan sitta i bilen.

Men alla ungar gillar ju hönor, så det här blir nog bra.

9 kommentarer:

G sa...

Hahaha, det brukar ju bli en hackig ton, men den hörs kanske inte hemma bland grabbarna... hihi

Låter som en utmärkt idé med utflykt. Barn älskar djur och vice versa. Oftast.

Äjj-Käjj sa...

Ja, tonen var ju hackig. Det var liksom då jag började ana oråd. Och kände mig lite skamsen för den stackars Micke. Inte undra på att han inte svarade...

Ting sa...

Hahaha!
Jag garvar ijäl mig!
Vänta, jag msåte fan ta kort på mig.

Ting sa...

Äh, fan man ser inte tårarna.
Det här var fan det som räddade min dag.
Micke.
Vilken stjärna!

furman sa...

Jag skulle också vilja åka till Bomme och Bommfa. Men det blir Kolmården istället. Lukta på apskit.

Äjj-Käjj sa...

Ting - Jag hade ju velat se kort förståss... :-)

Furman - Du är troligen varmt välkommen till bomme och bomfa. Fast där luktar det gott.

furman sa...

Ja bergis krabba!!!!!

Sus sa...

Stackars Micke..=)

fröken Elin sa...

Hahaha, det där var ju hur kul som helst!!!! Stackars Micke, han måste ju ha undrat. Ibland på jobbet brukar jag ringa till en tant i Skåne och säga att hennes dotter är sjuk. Men efter tredje gången blev hon arg, så jag vågade inte ringa det mobilnumret mer. För hon hade ingen dotter på vår skola...