Jag packar inför morgondagens resa. Det är helt underbart att åka hem till barnfamiljer för man kan liksom förutsätta att det finns barnAlvedon i huset om man skulle glömma. Och coola plåster.
Barnen fattar ingenting.
-"VEM är det vi skall hälsa på??" frågar 5-åringen för tusende gången. Och jag rabblar namnen på Furman och hennes familj. För tusende gången.
-"Men hur känner vi dem?" frågar han sedan. För tusende gången. Och jag förklarar, för tusende gången, att vi inte gör det egentligen. Men att jag pratat med Mamman Furman på datorn jättelänge fast vi aldrig har träffats. ( För att jag har ett idiotiskt behov av att inte lura mina ungar för att få tyst på dem )
-"Men, MAMMA, man KAN inte prata med datorn!!!!" säger han och tittar uppgivet på 3-åringen som om han väntar sig något stöd av den lille fjanten.
-"De kommer bli ARGA när vi bara kommer hem till dem och de inte vet hur vi ser ut!" fortsätter den upprivna 5-åringen.
Vid den tusende gången blev det lite jobbigt att förklara det hela igen så jag sa bestämt att Furman är en gammal, gammal vän till mamma och vi är välkomna!
-"Jag VET att du lurar mig nu men jag får spela, va?"
-"Japp. I 3 timmar"
-"Ok, vi åker"
2 kommentarer:
hahahaha!!!! Mina ungar låter likadant! -Men HUR känner du henne?! HUR gamla är hennes barn, vad HETER de, HAR DE SETT BLIXTEN MC QUEEN? -Jag vet att den äldsta pojken gillar fotboll säger jag. Sixten hummar besviket (han vet själv om att han ser ut som Jonas Gardell när han springer efter bollen eller så springer han med händerna i fickorna samtidigt-inte så effektivt.)Filippa tycker att det suger att du inte har äldre barn. Men VI får kul, eller hur!?
Smart kille det där - som slutar INNAN mamma får ett bryt. Ha en lugn och skön resa nu, och ta ett glas åt mig också när du kommit fram (dock inte lika många som Kommando, läs hos Flygis om du inte redan gjort det)
Skicka en kommentar