Det finns folk. Och så finns det min goa ingifta släkt.

När Orange vaknade i morse kröp han direkt in i brorsornas rum och kollade upp i sängarna. Men där var det tomt. Efter frukosten, i tystnaden, började han gnälla och hänga efter mig. Han har aldrig varit så himla grinig och uttråkad. Och inte jag heller.

Jag begav mig så hem till svärmor. Där blir man allt utom uttråkad. Efter dagens ärenden satt vi och fikade och äldste svågern föreslog en kräftkväll och frågade mig hur man gick till väga.
Ena svägerskan/ingifta syskonbarnet/kusinen/sysslingen/mostern/farbrorn osv kom med förslag.

-"Ica. Frysta Turkiska räkor"
-"Ja, och så har man väl Tigerräkor?"
-"Jag kokar potatis!"

Det ena erbjudandet efter det andra dök upp i all deras underbara välvilja att bjuda mig - gräsänkan - på kräftskiva. Men till slut ballade jag ur.

-"Neeeeeej!!!" Uppväxt på Västkusten - i Sveriges vackraste landskap Bohuslän ( precis som om det behöver skrivas ut ) så FUNKAR det inte med Turkiska kräftor! Man kan bara inte käka potatis på kräftskiva och Tigerräkor finns inte på kartan!

Nu var det ju inte följande scenario min fantastiskt generösa, underbara ingifta släkt tänkt sig men på torsdag skall jag ha en kräftskiva. En riktig en - med hattar, haklappar och snapsvisor - för assyriska ingifta släkten.
Jag kan sätta pengar på att det kommer att bli en av de roligaste kvällarna i mitt 34-åriga liv!