3 timmars skolavslutning på iskall skolgård lyssnande på ett gäng 6:or som sjöng solo låt efter låt efter låt efter.. När min egen unge slutar ettan. På en annan skola.
På tal om organisation alltså.
Skickat från min Samsung Mobil
torsdag 14 juni 2012
tisdag 12 juni 2012
Det här med skola och förskola...
..är ett stort irritationsmoment. Vi är väldigt nöjda med sönernas dagis och skola så det är inte det, det är hela organisationen som stör mig.
Skol- och förskoleverksamheten är uppbyggd på att folk jobbar 8-17 måndag till fredag. Möjligtvis gör majoriteten av befolkningen det också men MÅNGA har andra arbetstider! Vårdpersonal, handels, kommunal, restaurang...
ALLA öppettider har utökats med åren, till och med Systembolaget, denna halvkommunistiska instutition. Men inte förskolor??
Man har rätt till barnomsorg när man förvärvsarbetar men varför gäller detta bara vissa?
Både jag (som jobbar inom handel) och min man (kommunalt) börjar 6 eller 6.30 (jag ibland, han alltid) och då är inte förskolan öppen. Då gäller det att man har en stor släkt och sanslöst snälla människor runt sig som ställer upp och pallrar sig hem till oss kl 5.30 och sedan fixar i ordning mina 3 pojkar och kör dem dit de skall. När verksamheterna så sakteliga börjar vakna till liv. Eller så är alternativet Hemfrid eller liknande, som har en minimidebitering på 3 timmar, (vilket jag givetvis förstår) även om vi bara egentligen behöver dem i drygt en timme och därmed kostar morgonen 800-900 spänn. Då är det ju billigare att vabba.... Någon stackars krämpa kan man väl alltid hitta på ungarna.
Och varför måste skolan börja klockan 8? Om allt ändå är uppbyggt på 8-17 så kan väl skolverksamheten börja 10? I alla fall för de ungar som är för små att klara sig själva. Skoldagen är så kort så de hinner ändå klart i god tid innan hämtning och det spelar väl knappast roll om de är på fritids före eller efter skolan?
Och helgerna?? Och alla röda dagar? Och klämdagar? Kvinnor har - oftare än män- arbeten med obekväm arbetstid och jag anmäler fan snart kommunen för diskriminering!!
Skol- och förskoleverksamheten är uppbyggd på att folk jobbar 8-17 måndag till fredag. Möjligtvis gör majoriteten av befolkningen det också men MÅNGA har andra arbetstider! Vårdpersonal, handels, kommunal, restaurang...
ALLA öppettider har utökats med åren, till och med Systembolaget, denna halvkommunistiska instutition. Men inte förskolor??
Man har rätt till barnomsorg när man förvärvsarbetar men varför gäller detta bara vissa?
Både jag (som jobbar inom handel) och min man (kommunalt) börjar 6 eller 6.30 (jag ibland, han alltid) och då är inte förskolan öppen. Då gäller det att man har en stor släkt och sanslöst snälla människor runt sig som ställer upp och pallrar sig hem till oss kl 5.30 och sedan fixar i ordning mina 3 pojkar och kör dem dit de skall. När verksamheterna så sakteliga börjar vakna till liv. Eller så är alternativet Hemfrid eller liknande, som har en minimidebitering på 3 timmar, (vilket jag givetvis förstår) även om vi bara egentligen behöver dem i drygt en timme och därmed kostar morgonen 800-900 spänn. Då är det ju billigare att vabba.... Någon stackars krämpa kan man väl alltid hitta på ungarna.
Och varför måste skolan börja klockan 8? Om allt ändå är uppbyggt på 8-17 så kan väl skolverksamheten börja 10? I alla fall för de ungar som är för små att klara sig själva. Skoldagen är så kort så de hinner ändå klart i god tid innan hämtning och det spelar väl knappast roll om de är på fritids före eller efter skolan?
Och helgerna?? Och alla röda dagar? Och klämdagar? Kvinnor har - oftare än män- arbeten med obekväm arbetstid och jag anmäler fan snart kommunen för diskriminering!!
söndag 10 juni 2012
lördag 9 juni 2012
En kontrasternas dag.
Vi har då avklarat 3 kalas idag. Ett för äldste sonen och 2 för hela familjen. Det första var hos ingifta släkten för att fira en examen i...en examen alltså. Att sitta vid gubbordet hos ingifta släkten är en studie i vidrigt bordsskick.
Som tur är så har de försvenskat sig i det avseendet att de kan ha en buffé i köket numer. Förut skulle allt stå på bordet och det fanns då inget hinder att man käkade direkt från uppläggningsfaten. Detta slipper vi (jag) oftast nuförtiden.
Men de är seriösa. Shit vad de löser världsproblem medan de slafsar i sig kött med händerna och käkar bulgur med sked som ett gäng 2-åringar. Det är svårt att ta en person på allvar när denne sitter med hela ansiktet insölat med tzatziki och hetsigt pratar om situationen i Syrien eller om annat gravallvarligt.
Sen avklarar vi givetvis de där förhören. De som gör att de alla framställer sig själva som genier.
Insölad med kyckling i hela stubbiga fejset:
-"Vem var det som var den första att dömas för offside någonsin?"
Detta vet ingen så samma person svarar triumferande:
-"Blablabla! Veeeet ni inte det!?" och slafsar vidare.
-"Jaha, men vem stod i mål när Tyskland mötte Portugal i EM 1966, då!?"
Och återigen vet ingen svaret så personen som ställde frågan svarar ju givetvis med samma triumf. Och slafsar vidare.
När alla sedan fått briljera med sina enorma kunskaper inom vilket område som helst så flyttar man till finrummet där kvinnfolket serverar kaffe. Och fortsätter raljera om gud-vet-vad. Och slafsa. Och skämta. Det gör man genom att driva med andra och framhäva sig själv så mycket som möjligt.
Sedan var vi på en utflyttningsfest hemma i Svenska hjärtan. Det är en studie i utmärkt bordsskick. Många äldre bor i området som ligger på skalan "helt ok" om man räknar i samhällsklass. Det förväntas för det första att man är i tid. Man tar i hand. Man äter med kniv och gaffel oavsett vad man har på tallriken. Och man skryter inte. Man låter andra komma till tals och man skämtar genom att driva lite med sig själv och framhäva de andra i rummet.
Både ock är roligt men på så skilda sätt att det är omöjligt att ens förklara. Dock föredrar jag Svenska hjärtans bordsskick framför assyriers vilken dag som helst och hade jag varit äckelmagad hade jag vägt 30 kilo vid det här laget.
Som tur är så har de försvenskat sig i det avseendet att de kan ha en buffé i köket numer. Förut skulle allt stå på bordet och det fanns då inget hinder att man käkade direkt från uppläggningsfaten. Detta slipper vi (jag) oftast nuförtiden.
Men de är seriösa. Shit vad de löser världsproblem medan de slafsar i sig kött med händerna och käkar bulgur med sked som ett gäng 2-åringar. Det är svårt att ta en person på allvar när denne sitter med hela ansiktet insölat med tzatziki och hetsigt pratar om situationen i Syrien eller om annat gravallvarligt.
Sen avklarar vi givetvis de där förhören. De som gör att de alla framställer sig själva som genier.
Insölad med kyckling i hela stubbiga fejset:
-"Vem var det som var den första att dömas för offside någonsin?"
Detta vet ingen så samma person svarar triumferande:
-"Blablabla! Veeeet ni inte det!?" och slafsar vidare.
-"Jaha, men vem stod i mål när Tyskland mötte Portugal i EM 1966, då!?"
Och återigen vet ingen svaret så personen som ställde frågan svarar ju givetvis med samma triumf. Och slafsar vidare.
När alla sedan fått briljera med sina enorma kunskaper inom vilket område som helst så flyttar man till finrummet där kvinnfolket serverar kaffe. Och fortsätter raljera om gud-vet-vad. Och slafsa. Och skämta. Det gör man genom att driva med andra och framhäva sig själv så mycket som möjligt.
Sedan var vi på en utflyttningsfest hemma i Svenska hjärtan. Det är en studie i utmärkt bordsskick. Många äldre bor i området som ligger på skalan "helt ok" om man räknar i samhällsklass. Det förväntas för det första att man är i tid. Man tar i hand. Man äter med kniv och gaffel oavsett vad man har på tallriken. Och man skryter inte. Man låter andra komma till tals och man skämtar genom att driva lite med sig själv och framhäva de andra i rummet.
Både ock är roligt men på så skilda sätt att det är omöjligt att ens förklara. Dock föredrar jag Svenska hjärtans bordsskick framför assyriers vilken dag som helst och hade jag varit äckelmagad hade jag vägt 30 kilo vid det här laget.
Annat var det på min tid...
Jag hämtade just min 7-åring från ett barnkalas. Han pratar nu bara om drunknade barn, folk som skjuter sig i huvudet och drunknade människor. Detta efter att födelsedagsbarnets föräldrar ansåg det lämpligt att visa Titanic på kalaset.
Nästa vecka skall vi ha kalas för vår äldste. Vi tänkte bjuda på öl och vin till hamburgare.
Skickat från min Samsung Mobil
Kalaslördag.
Jag behöver slappa lite. En dag hade varit lagom men det där händer ju aldrig så jag får trycka in mitt slappande mellan kalas och träningar. Idag har vi 3 kalas, ett för äldste sonen och 2 för hela familjen. Vi måste hinna köpa och slå in presenter och jag måste få på 3 barn kläder.
Den äldste är det ingen idé att ens försöka hjälpa med det, han har ytterst bestämda åsikter om vad han skall ha på sig. Det brukar dock bli bra.
Mellan är följsam, han gör som jag säger.
Orange är det heller ingen idé att försöka rå på, skillnaden är det inte brukar bli så bra. Nu har vi inte påbörjat dagens strid ännu men det brukar inte vara vackert.
Jag slappar lite nu, det kommer att straffa sig senare när vi kommer försent till allting och jag kommer då att inte tycka att det var värt det. Men det är inte så lätt att rå på mig heller. Inte ens för mig själv.
Den äldste är det ingen idé att ens försöka hjälpa med det, han har ytterst bestämda åsikter om vad han skall ha på sig. Det brukar dock bli bra.
Mellan är följsam, han gör som jag säger.
Orange är det heller ingen idé att försöka rå på, skillnaden är det inte brukar bli så bra. Nu har vi inte påbörjat dagens strid ännu men det brukar inte vara vackert.
Jag slappar lite nu, det kommer att straffa sig senare när vi kommer försent till allting och jag kommer då att inte tycka att det var värt det. Men det är inte så lätt att rå på mig heller. Inte ens för mig själv.
fredag 8 juni 2012
Från Chanel Allure Sensuelle till...NÄHÄ!
Jag hade en parfym som jag använde i över 10 år. Jag luktade så fantastiskt gott jämt men så frågade en människa vad det var för parfym och när folk jag tycker om hade frågat innan hade jag gladeligen svarat men de hade ju vett på att inte köpa samma. Denna människa hade inte vett nog att begripa och jag hade inte vett nog att inte berätta vilken det var.
Detta var några år sedan och jag har själv inte kunnat använda den längre, den är förstörd.
Sedan dess har jag testat tusentals! Mången parfymeripersonal har försökt ge mig det jag önskar; en som doftar porr, dyr budoir, lyxig bordellmamma...
Det har gått sådär, tills min nyblivne svåger trillade in igår med en parfym till mig och en till min man (han behöver inte ställa sig in - vi gillar honom - men det kan ju vara praktiskt att han inte vet det kanske...) och den är PERFEKT! Han bad allra ödmjukast om ursäkt till min man när jag påpekade att maken misslyckats med sina försök trots att han bör känna mig bättre.
Jag går nu runt med en aura av lyxigt snusk och jag kommer aldrig berätta för någon vilken parfym jag har!
Detta var några år sedan och jag har själv inte kunnat använda den längre, den är förstörd.
Sedan dess har jag testat tusentals! Mången parfymeripersonal har försökt ge mig det jag önskar; en som doftar porr, dyr budoir, lyxig bordellmamma...
Det har gått sådär, tills min nyblivne svåger trillade in igår med en parfym till mig och en till min man (han behöver inte ställa sig in - vi gillar honom - men det kan ju vara praktiskt att han inte vet det kanske...) och den är PERFEKT! Han bad allra ödmjukast om ursäkt till min man när jag påpekade att maken misslyckats med sina försök trots att han bör känna mig bättre.
Jag går nu runt med en aura av lyxigt snusk och jag kommer aldrig berätta för någon vilken parfym jag har!
onsdag 6 juni 2012
Grattis Sverige!
Jag spenderade merparten av nationaldagen på jobbet, sedan åkte jag hem.
Då fick jag uppleva ny asfalt. Det är grymt. Då kan jag trycka gasen i botten och få upp katedralen i 80 utan att det faller delar av den eller att den skakar så jag blir kissenödig. Jag körde förbi hemavfarten som en liten orange blixt och gav mig av till äldste sonens fotbollsmatch. Sol och oavgjort. Hes. Han har - konstigt nog - ännu aldrig skällt på mig för att jag gormar som en galning på hans matcher. Han som annars skäms över allt jag gör...?
Men nu är jag här. Hemma. I Svenska hjärtan.
Ok, ibland kan man rotera bilder...och ibland inte. Anywho; finn ett fel.
Då fick jag uppleva ny asfalt. Det är grymt. Då kan jag trycka gasen i botten och få upp katedralen i 80 utan att det faller delar av den eller att den skakar så jag blir kissenödig. Jag körde förbi hemavfarten som en liten orange blixt och gav mig av till äldste sonens fotbollsmatch. Sol och oavgjort. Hes. Han har - konstigt nog - ännu aldrig skällt på mig för att jag gormar som en galning på hans matcher. Han som annars skäms över allt jag gör...?
Men nu är jag här. Hemma. I Svenska hjärtan.
Ok, ibland kan man rotera bilder...och ibland inte. Anywho; finn ett fel.
tisdag 5 juni 2012
En sorgens dag.
Det var med sorg jag vaknade i morse, det var slutet på en era. Sista avsnittet av Desperate housewives.
Jag jobbade kväll, vilket innebär att jag slutar ca 20.45 men det brukar dra över tiden. Inte ens med den godaste vilja hinner jag hem på ca 10 minuter. Mitt rekord är 14 minuter. Därför var det inte så himla noga att mitt företags pengar stämde idag, skit i röran jag lämnade efter mig, jag är ändå först på plats i morgon. Jag och min sötaste bästis som mycket väl förstår storheten i denna händelse. Men som själv inte tittar. (ingen är perfekt)
Jag smet alltså. Lämnade henne med röra och pengar och kastade mig i min lilla skrotiga katedral till bil (den som är full med kors, Jesusbilder och annat krafs som följde med på köpet) och styrde kosan hemåt. Mot den bra TV:n därnere. Den var bokad i förtid.
Min väg hemåt är normalt kantad av rödljus och folk som kör sakta. Detta vet jag och jag skramlar tålmodigt vid varje rödljus och hoppas att ljudet från skrotkatedralen inte överstiger stadens bullergräns.
Men idag! Idag var alla trafikljus gröna! Som om Moder Natur var på min sida. Som om Hon förstod. Jag körde hem på 12 minuter. Och detta trots att jag plötsligt fick möte. På en enkelriktad gata. Lätt överraskad, och inte allt för rädd om min bil, körde jag en sväng upp på trottoaren och tog mig runt den stora, gröna pick-upen med en 123-årig tant bakom (eller mer under) ratten. Med en tilltryckt backspegel seglade jag sedan vidare genom min gröna våg och sladdade in till Kanal 5 och min bästaplats i soffans divandel.
Men nu är det över. Husfruarna har spritts för vinden och jag är bara tom.
Jag jobbade kväll, vilket innebär att jag slutar ca 20.45 men det brukar dra över tiden. Inte ens med den godaste vilja hinner jag hem på ca 10 minuter. Mitt rekord är 14 minuter. Därför var det inte så himla noga att mitt företags pengar stämde idag, skit i röran jag lämnade efter mig, jag är ändå först på plats i morgon. Jag och min sötaste bästis som mycket väl förstår storheten i denna händelse. Men som själv inte tittar. (ingen är perfekt)
Jag smet alltså. Lämnade henne med röra och pengar och kastade mig i min lilla skrotiga katedral till bil (den som är full med kors, Jesusbilder och annat krafs som följde med på köpet) och styrde kosan hemåt. Mot den bra TV:n därnere. Den var bokad i förtid.
Min väg hemåt är normalt kantad av rödljus och folk som kör sakta. Detta vet jag och jag skramlar tålmodigt vid varje rödljus och hoppas att ljudet från skrotkatedralen inte överstiger stadens bullergräns.
Men idag! Idag var alla trafikljus gröna! Som om Moder Natur var på min sida. Som om Hon förstod. Jag körde hem på 12 minuter. Och detta trots att jag plötsligt fick möte. På en enkelriktad gata. Lätt överraskad, och inte allt för rädd om min bil, körde jag en sväng upp på trottoaren och tog mig runt den stora, gröna pick-upen med en 123-årig tant bakom (eller mer under) ratten. Med en tilltryckt backspegel seglade jag sedan vidare genom min gröna våg och sladdade in till Kanal 5 och min bästaplats i soffans divandel.
Men nu är det över. Husfruarna har spritts för vinden och jag är bara tom.
Det är ju faktiskt snart semester! (Mamma, läs inte!)
Igår glömde jag att hämta min 7-åring från fritids. Idag, när jag skulle köra de två yngsta till dagis och var på väg in i bilen frågade Mellan: "Mamma, skall du åka till dagis i pyjamasbyxor!?"
Sedan åkte jag och tankade. När kört en bit insåg jag att jag inte hade betalat. Så jag fick vända, endast för att upptäcka att jag inte hade plånboken med mig.
Jag tänker inte ens säga hur mycket jag har jobbat redan i år för då blir min arbetsplats dömd för slaveri.
Men jag skall börja ta ledigt, fast inte idag, vi har möte. Och imorgon är det ju röd dag, då vill man ju inte ta ledigt. På torsdag då...njäe, det var väl några intervjuer då.
....Det funkar nog inte den här veckan.
Nästa vecka...nej, då är det ju utbildning hela veckan. Men SEN!
Sedan åkte jag och tankade. När kört en bit insåg jag att jag inte hade betalat. Så jag fick vända, endast för att upptäcka att jag inte hade plånboken med mig.
Jag tänker inte ens säga hur mycket jag har jobbat redan i år för då blir min arbetsplats dömd för slaveri.
Men jag skall börja ta ledigt, fast inte idag, vi har möte. Och imorgon är det ju röd dag, då vill man ju inte ta ledigt. På torsdag då...njäe, det var väl några intervjuer då.
....Det funkar nog inte den här veckan.
Nästa vecka...nej, då är det ju utbildning hela veckan. Men SEN!
måndag 4 juni 2012
Rätt forum vore nog mer Facebook...
Jag har suttit och gått igenom CV:ar på jobbet, de delas upp i tre högar, en "aldrig i livet", en "tja, kanske det" och en "definitivt".
Jag funderar på det här med foton på sig själva som folk skickar med. När man söker jobb, känns det då logiskt att skicka med bilder på sig själv när man sitter på någon förfest? När man solar vid någon pool? Sådana där läpputande självtagna bilder där man ser personens utsträckta arm? Eller, när man i ett minimalt linne kramas med sina vänner och ser helt onykter - men väldigt glad - ut?
Gissa vilken hög de hamnar i...
Jag funderar på det här med foton på sig själva som folk skickar med. När man söker jobb, känns det då logiskt att skicka med bilder på sig själv när man sitter på någon förfest? När man solar vid någon pool? Sådana där läpputande självtagna bilder där man ser personens utsträckta arm? Eller, när man i ett minimalt linne kramas med sina vänner och ser helt onykter - men väldigt glad - ut?
Gissa vilken hög de hamnar i...
Årets kallelse...
...till tandläkaren har droppat in. Det ger mig ungefär 3 veckor att fluorskölja, tandtråda och borsta så gommarna blöder. Såren och blödningarna som uppstår efter min behandling brukar ha gått över tills det är dags.
Min Ernst-lookalike till tandläkare berömmer min skötsel av tänderna men bannar mig för att jag röker igen. (Ja, igen. Varje år.)
Han polerar bort rök/kaffe/vinfläckarna, penslar på något krafs och önskar att alla skötte sina tänder som jag. Han har läst på innan dessutom, han småpratar om barnen och sånt. Gemytlig. Som Ernst. Fast med skor.
Och jag åker hem. Och stuvar undan tandtråd, eltandborste och fluorskölj tills nästa år.
Min Ernst-lookalike till tandläkare berömmer min skötsel av tänderna men bannar mig för att jag röker igen. (Ja, igen. Varje år.)
Han polerar bort rök/kaffe/vinfläckarna, penslar på något krafs och önskar att alla skötte sina tänder som jag. Han har läst på innan dessutom, han småpratar om barnen och sånt. Gemytlig. Som Ernst. Fast med skor.
Och jag åker hem. Och stuvar undan tandtråd, eltandborste och fluorskölj tills nästa år.
söndag 3 juni 2012
När katten är borta....
Min man och äldste son åkte till Danmark i går morse för att spela fotboll. Det var alltså jag och minstingarna kvar hemma. Lite som FF...
För vi sov länge, jag bytte inte om från pyjamas förrän vid fyra på eftermiddagen. En vän kom över på kvällen, vi grillade och lämnade köket i fullständig kaos efter maten. Sedan spelade vi Kinect med ungarna och de fick vara uppe till tolv, sedan slarvade vi med tandborstningen och alla sov i min säng.
Och idag sov vi länge, jag har inte riktigt tagit tag i kaoset i köket och jag har fortfarande morgonrock på.
Nu börjar den där känslan att infinna sig: måstestädauppinnandekommerhempanik! Den får man inte ofta vid 37 års ålder.
För vi sov länge, jag bytte inte om från pyjamas förrän vid fyra på eftermiddagen. En vän kom över på kvällen, vi grillade och lämnade köket i fullständig kaos efter maten. Sedan spelade vi Kinect med ungarna och de fick vara uppe till tolv, sedan slarvade vi med tandborstningen och alla sov i min säng.
Och idag sov vi länge, jag har inte riktigt tagit tag i kaoset i köket och jag har fortfarande morgonrock på.
Nu börjar den där känslan att infinna sig: måstestädauppinnandekommerhempanik! Den får man inte ofta vid 37 års ålder.
lördag 2 juni 2012
Det är mina barn och den där mattelösande 11-åringen.
Tjuvlyssnar på barnen.
Orange: "Om jag fällej nej ögonen så sej jag ingenting."
Mellan: "Va!? Vad coolt. Jag skall testa....Det är SANT! Man ser ingenting"
Orange: "Undjaj om mamma vet det?"
Mellan: "Det vet hon nog. Mamma vet ju allt"
Joråsåatte...
Orange: "Om jag fällej nej ögonen så sej jag ingenting."
Mellan: "Va!? Vad coolt. Jag skall testa....Det är SANT! Man ser ingenting"
Orange: "Undjaj om mamma vet det?"
Mellan: "Det vet hon nog. Mamma vet ju allt"
Joråsåatte...
Vad ÄR det med mig och tomater?!
Jag har alltså en liten tomt. Frågan är om man ens får - enligt lag - kalla den för trädgård? Men jag har svårt att inse detta. Förra året sådde jag 4 påsar med olika tomatsorter. Hela lilla radhuset var belamrat med små plantor- noga utmärkta då vissa var busktomater och andra inte.
Jag hade inte förväntat mig att varenda fröjävel skulle ta sig men nu gjorde de det och jag kan ju inte mörda plantor!
Att plantera om alla dessa plantor är ett evighetsjobb och jag levde med jord under naglarna i månader tills jag en dag kom hem från jobbet och mina märkningar var borta. Lapparna låg sönderrivna över hela vardagsrumsgolvet och jag skötte därefter plantorna lite på måfå. Tjuvade dem ibland och lät bli ibland. Det var tomater överallt.
Barnen hatade mina tomatplantor, de var i vägen och tog tid och jag hatade dem också på grund av allt kånkade av gödsel och allt omplanterande, så nästa år skulle jag inte ha några. Aldrig mer!
Men jag köpte förstås en påse i år. Varenda fröjävel tog sig. Jag köpte också ärtor, persilja, morötter, ruccola och vad som mer växer i de där jävla krukorna och odlingsbäddarna har jag glömt. Jag kånkar gödsel, köper större krukor och vattnar oavbrutet. Jag kånkar in tomaterna på kvällarna och jag stödjer plantor jag inte ens kommer ihåg vad de är.
Nästa år! Nästa år skall jag asfaltera plätten till trädgård och förse mig själv med handklovar från mars till augusti!
Jag hade inte förväntat mig att varenda fröjävel skulle ta sig men nu gjorde de det och jag kan ju inte mörda plantor!
Att plantera om alla dessa plantor är ett evighetsjobb och jag levde med jord under naglarna i månader tills jag en dag kom hem från jobbet och mina märkningar var borta. Lapparna låg sönderrivna över hela vardagsrumsgolvet och jag skötte därefter plantorna lite på måfå. Tjuvade dem ibland och lät bli ibland. Det var tomater överallt.
Barnen hatade mina tomatplantor, de var i vägen och tog tid och jag hatade dem också på grund av allt kånkade av gödsel och allt omplanterande, så nästa år skulle jag inte ha några. Aldrig mer!
Men jag köpte förstås en påse i år. Varenda fröjävel tog sig. Jag köpte också ärtor, persilja, morötter, ruccola och vad som mer växer i de där jävla krukorna och odlingsbäddarna har jag glömt. Jag kånkar gödsel, köper större krukor och vattnar oavbrutet. Jag kånkar in tomaterna på kvällarna och jag stödjer plantor jag inte ens kommer ihåg vad de är.
Nästa år! Nästa år skall jag asfaltera plätten till trädgård och förse mig själv med handklovar från mars till augusti!
fredag 1 juni 2012
Imorgon blir det nog bra.
Jag gjorde't! Jag däckade i soffan klockan 18.00 och sov en timma. Jag och det Oranga barnet. När jag sen vaknade hade jag en känsla av att inte ens ha en kropp, huvudet kunde röra sig men inget annat. Jag är utmattad. Jag är så trött så jag tappar minnet, glömmer vad jag gör och tappar känseln i kroppen.
Min man servade mig med kaffe så starkt att jag fick sår i munnen men efter ett tag kunde jag klösa mig upp ur soffan för att packa för man och äldste son som skall till Danmark på fotbollscup tidigt imorgon.
Och det är då helt berättigat att tänka/utbrista; "kan han inte packa själv!?" men svaret är helt enkelt nej.
För att inte riskera att han stoppar ett par kallingar i innerfickan och drar så packar alltså jag. Och nu har jag gjort det. Och en hel massa annat. Och koffein som fan inte verkar när man drar i sig en liter kl 5 på morgonen en arbetsdag, verkar nu. En fredagkväll.
Så här sitter jag. Jag skall upp om 6,5 timme och är inte i närheten av att kunna somna. Bredvid mig i soffan ligger ett orange barn och snusar och en karl som snarkar.
Men det kunde varit värre. Det kan det ju alltid.
Min man servade mig med kaffe så starkt att jag fick sår i munnen men efter ett tag kunde jag klösa mig upp ur soffan för att packa för man och äldste son som skall till Danmark på fotbollscup tidigt imorgon.
Och det är då helt berättigat att tänka/utbrista; "kan han inte packa själv!?" men svaret är helt enkelt nej.
För att inte riskera att han stoppar ett par kallingar i innerfickan och drar så packar alltså jag. Och nu har jag gjort det. Och en hel massa annat. Och koffein som fan inte verkar när man drar i sig en liter kl 5 på morgonen en arbetsdag, verkar nu. En fredagkväll.
Så här sitter jag. Jag skall upp om 6,5 timme och är inte i närheten av att kunna somna. Bredvid mig i soffan ligger ett orange barn och snusar och en karl som snarkar.
Men det kunde varit värre. Det kan det ju alltid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)