Då fick jag uppleva ny asfalt. Det är grymt. Då kan jag trycka gasen i botten och få upp katedralen i 80 utan att det faller delar av den eller att den skakar så jag blir kissenödig. Jag körde förbi hemavfarten som en liten orange blixt och gav mig av till äldste sonens fotbollsmatch. Sol och oavgjort. Hes. Han har - konstigt nog - ännu aldrig skällt på mig för att jag gormar som en galning på hans matcher. Han som annars skäms över allt jag gör...?
Men nu är jag här. Hemma. I Svenska hjärtan.
Ok, ibland kan man rotera bilder...och ibland inte. Anywho; finn ett fel.
3 kommentarer:
okej... ett fel...humh...
det ser ut om ett av husen går mot strömmen och vägrar flagga... eller ?
Helt riktigt Helena. Och detta fick han ju förstås höra. Någon ordning får det ju vara på folk.
så det är därför han ser lite ledsen ut... tänkte på det medan jag skrev... stackarn...
Skicka en kommentar