Om någon timma eller nåt så har jag inte rökt på två veckor. Det är ju bra. Sägs det. Denna gång ( ja, vad fan TROR ni?? INGEN slutar väl på första försöket, va!? VA!? ) körde jag inte Allen Carrs brutalmetod utan mesar med plåster. ( JA, VADDÅ!? DU röker säkert fortfarande din stinkande idiot! VA! VA! VEM fan är du att döma MIG!? )
Det är inte så svårt att sluta röka. Inte svårt alls egentligen. Men tråkigt. Såååå tråkigt. En melankolisk dimma sveper runt mig. Jag är liksom lite apatisk... Inte alls lättretad eller ilsken som jag förväntade mig. Skönt!
Min man - som inte läser min blogg - förväntade sig nog mer irritation och han är liksom alltid på sin vakt numer. Allt jag säger håller han med om och han vågar ytterst sällan komma med några som helst förslag. OM han gör det så är han garderad;
-"Vad vill du ha till middag? Skall jag köpa något? Njäe, eller vill du att vi skall laga något hemma? Nej...? Eller ja? Jag kan nog köpa något, kanske, nej, ja...njäe. Vad tror du? Hemma? Kinesiskt? Thai? Hemma...njäe...eh?"
-"Vad tror du om DET köket? Njäe, eller? jo, kanske, nja, nej, jooo..eller? Vad säger du?" och så tittar han på mig med armarna liksom redo för att skydda ansiktet om det skulle behövas.
Och nu undrar jag; Hur länge kan man egentligen uttnyttja det här med sluta-rökningen?
söndag 31 januari 2010
onsdag 27 januari 2010
Jag är periodare.
Det tar mig 4 timmar att läsa en normal bok. Eller tja..normal...men normallång då. Jag är helt fast. I går läste jag ut 2 st. Jag är lite upptagen just nu alltså, men snart blir jag besatt av annat. För det börjar ta slut i hyllan.
lördag 23 januari 2010
Mina sängkompisar.
Det saknas 2. Fast det är de två som snarkar. De förtjänar varandra. Jag har de tysta.
fredag 22 januari 2010
Biljakt.
Jag är på biljakt efter att ha lånat ut min SAAB till ingifta släkten. ( De kom med ett tjockt kuvert och behöll sedan bilen )
Som det är nu så har vi bara en, den stora sjusitsiga som drar massor och som är rent tragiskt tråkig att köra. Den som behövs för att forsla barn till och från dagis eftersom vi flyttat bort från gångavstånd.
Jag kan ju inte ta den till jobbet utan är utelämnad till min mans syskonbarn som kör i skytteltrafik för att hämta och lämna mig ( kom inte ens med kollektivtrafik. Jag säger hellre upp mig. Det tar 1½ timma och två el tre byten att ta sig den bit som tar en kvart med bil )
Så; jag behöver en liten köra-till-jobbet-bil. Jag har aldrig förut funderat över småbilars snygghet eller ej. De har allihop varit skitfula. Just för att de är små. Så jag skiter nästan i vilken bil det är. Bara den inte är illgul. Eller skrikblå. Eller knallgrön.
Igår svarade jag på en annons på Blocket, tittade på bilen ( som var fulare än fulast - en VW Polo. I skrikig färg ) som inte gått så långt och var i bra skick. Min svåger var med och kollade och undersökte och prutade åt mig.
Så vi kom överens och skulle träffas idag på förmiddagen. När jag sedan kom hem igår kollade jag upp bilen och ägare osv och det hela var ganska märkligt. Ägaren var en tjej som bodde ihop med en kille med svenskt namn. Och de bor lååångt bort. Enligt säljaren av bilen var det hans brors bil. En kille som jag också träffade och hette mer i stil med Abijaffar al rami khaddaffar alljaseera inshallah.
Han heter inte Therese i alla fall.
Jag ringde så upp idag för att meddela att jag drar mig ur då killen undrade om jag kunde tänka mig att köpa den och han behöll en nyckel ett tag, tills de fått tag på den andra nyckel som låg på broderns sambos jobb....
Eh...nej. Inte alls faktiskt.
Detta samtal följdes av två uppringningar till av dem. Då jag tvingade min man att svara för jag är lite rädd för konstiga Blocketfolk och vill helst inte prata med dem.
Mycket märkligt.
Och idag stod jag i 25 minuter i iskylan och väntade på min hämtning som -som vanligt - inte var i tid. Jag MÅSTE ha en BIIIIL!!!
Som det är nu så har vi bara en, den stora sjusitsiga som drar massor och som är rent tragiskt tråkig att köra. Den som behövs för att forsla barn till och från dagis eftersom vi flyttat bort från gångavstånd.
Jag kan ju inte ta den till jobbet utan är utelämnad till min mans syskonbarn som kör i skytteltrafik för att hämta och lämna mig ( kom inte ens med kollektivtrafik. Jag säger hellre upp mig. Det tar 1½ timma och två el tre byten att ta sig den bit som tar en kvart med bil )
Så; jag behöver en liten köra-till-jobbet-bil. Jag har aldrig förut funderat över småbilars snygghet eller ej. De har allihop varit skitfula. Just för att de är små. Så jag skiter nästan i vilken bil det är. Bara den inte är illgul. Eller skrikblå. Eller knallgrön.
Igår svarade jag på en annons på Blocket, tittade på bilen ( som var fulare än fulast - en VW Polo. I skrikig färg ) som inte gått så långt och var i bra skick. Min svåger var med och kollade och undersökte och prutade åt mig.
Så vi kom överens och skulle träffas idag på förmiddagen. När jag sedan kom hem igår kollade jag upp bilen och ägare osv och det hela var ganska märkligt. Ägaren var en tjej som bodde ihop med en kille med svenskt namn. Och de bor lååångt bort. Enligt säljaren av bilen var det hans brors bil. En kille som jag också träffade och hette mer i stil med Abijaffar al rami khaddaffar alljaseera inshallah.
Han heter inte Therese i alla fall.
Jag ringde så upp idag för att meddela att jag drar mig ur då killen undrade om jag kunde tänka mig att köpa den och han behöll en nyckel ett tag, tills de fått tag på den andra nyckel som låg på broderns sambos jobb....
Eh...nej. Inte alls faktiskt.
Detta samtal följdes av två uppringningar till av dem. Då jag tvingade min man att svara för jag är lite rädd för konstiga Blocketfolk och vill helst inte prata med dem.
Mycket märkligt.
Och idag stod jag i 25 minuter i iskylan och väntade på min hämtning som -som vanligt - inte var i tid. Jag MÅSTE ha en BIIIIL!!!
torsdag 21 januari 2010
Hur vore det..
Om man kunde parkera med visakort?! Halva jävla dagen går åt till att hitta kontanter och sedan någon som inte vägrar växla åt en!! Skit! Jävla skit!
onsdag 20 januari 2010
Äjj-Käjj. The saint!
Jag skall sammanfatta Rom men just nu vill jag bara upplysa om att jag slutat röka! I måndags och det gör 3 dagar.
Jag ser fram emot skär porslinshy, kondition som en elitidrottare och fläsk. Fläsk som väller ut överallt. Och ja, jag VET att det kommer - det gjorde det sist. Jag kommer säkert att väga minst 55 kilo och alla balklänningar blir för små.
Fatta vad jag offrar för att slippa vara en äcklig White-trashmorsa som spenderar hela dagen med att fundera ut när jag skall kunna röka nästa gång.
Fatta vilket offer jag gör för att öka chanserna att min sons Astma växer bort med åren. Förstå vad jag offrar för att slippa mina brunfläckiga tänder ( som redan är galet mycket vitare ) och för att slippa elda upp 50 spänn om dagen.
För att inte snacka om vad jag offrar för att mina barn skall slippa spendera sina tonår med att sterilisera syrgasmasker åt morsan och ringa 112 stup i kvarten för jag inte får luft.
Jag är ju en jäkla martyr! Och ett helgon! Imorgon ringer jag Påven och bokar en plats bredvid Birgitta och de där andra. Jag om någon förtjänar min sista vila där. ( En vila som kommer att bero på att jag som kärnfrisk 96-åring joggade ut framför en buss )
Jag ser fram emot skär porslinshy, kondition som en elitidrottare och fläsk. Fläsk som väller ut överallt. Och ja, jag VET att det kommer - det gjorde det sist. Jag kommer säkert att väga minst 55 kilo och alla balklänningar blir för små.
Fatta vad jag offrar för att slippa vara en äcklig White-trashmorsa som spenderar hela dagen med att fundera ut när jag skall kunna röka nästa gång.
Fatta vilket offer jag gör för att öka chanserna att min sons Astma växer bort med åren. Förstå vad jag offrar för att slippa mina brunfläckiga tänder ( som redan är galet mycket vitare ) och för att slippa elda upp 50 spänn om dagen.
För att inte snacka om vad jag offrar för att mina barn skall slippa spendera sina tonår med att sterilisera syrgasmasker åt morsan och ringa 112 stup i kvarten för jag inte får luft.
Jag är ju en jäkla martyr! Och ett helgon! Imorgon ringer jag Påven och bokar en plats bredvid Birgitta och de där andra. Jag om någon förtjänar min sista vila där. ( En vila som kommer att bero på att jag som kärnfrisk 96-åring joggade ut framför en buss )
måndag 18 januari 2010
söndag 17 januari 2010
Va fancolo!?
Jag kom ju nyss! Jag vill inte åka hem! Cazzo! Jag saknar inte ens barnen, jag är en skitmamma! Porca madonna!
Vilken service!
När romarna smyger hem från tvivelaktiga fruntimmer så kan de - mitt i natten - köpa med sig en färsk blomruska till frugan. Så praktiskt.
lördag 16 januari 2010
Mat!
Äntligen tillbaks!
Jag lyckades komma på adressen! I morgon skall jag till ett slott och prova balklanningar. Jag har det slitsamt.
fredag 15 januari 2010
En porrfilm för P-vakter.
Lapplisorna hemma hade fått orgasm bara av blotta tanken på att sätta tänderna i dessa gator.
I Rom åker jag buss.
Fast jag har ingen aning om vart. Om jag inte hade glömt adressen till där jag bor så hade jag kanske kunnat ta mig tillbaka.
onsdag 13 januari 2010
tisdag 12 januari 2010
Utmattande harmoni..
600 kronor kostade det mig att få lov att resa iväg utan fler skuldattacker från barnen.
-"Om ni får en present, är det ok att jag åker då?" frågade den pedagogiska modern. ( För ni behöver inte alls börja rada upp de följdeffekter detta mutbeteende kommer att få. För jag vet redan )
-"Mmmm, kanske..." svarade 5-åringen buttert. "Men bara om vi får välja precis vad vi vill. Och du måste köpa presenter åt oss i Italien också"
-"Jadå. Inga problem!" svarade modern glatt och såg framför sig ett par dagar i någorlunda ro.
Som tur var så valde de ( med VISS hjälp från mig ) helt rimliga presenter och vi var alla lika nöjda på vägen hem.
Väl hemma tänkte jag få dagen att fortsätta i samma trivsamma anda och det kräver en del jobb. Framförhållning och planering är ledorden.
Först måste man försöka separera dem genom att hitta på skitroliga saker för var och en - på varsitt håll. Man måste vara noga med att de andra inte alls är intresserade av att göra samma sak som den som blir sysselsatt för då spricker det hela.
När så alla tre är igång så gäller det att fara runt till dem och se till att intresset för vad de håller på med vidhålls. Eventuellt måste man byta till något annat. Som måste vara ointressant för de andra två.
Sakta närmar sig så Orange 5-åringens rum. Han har fått nys om att det finns riddare där inne. Det var lönlöst att avleda och det verkade gå lugnt till så jag lät dem hållas.
-"NEJ!" ropade plötsligt 5-åringen. "Du är VÄRLDENS dummaste bebis!" följt av:
-"AAAAAJJJJ!!! SLUUUTA!!" när Orange tagit närmsta tillhygge och bankade ilsket på sin bror.
-"Kom Orange. Du får äta på mitt smink!" ropar jag och får syn på en flamma eld fara mot mig som tjutande av lycka landar bland mina sminkprylar. ( Oh, nej! Nu måste jag ju handla massa nya grejer. Skit! )
Dagen fortsatte i samma anda. Jag avvärjde snabbt och snyggt varje annalkande katastrof och var nöjd över vår fina familjeharmoni.
Men jag måste ju säga att det är mycket mindre ansträngande att bara hålla i sär dem när de slåss. Imorgon kör vi alltså slagsmål igen. Jag orkar inte med två dagar av harmoni!
-"Om ni får en present, är det ok att jag åker då?" frågade den pedagogiska modern. ( För ni behöver inte alls börja rada upp de följdeffekter detta mutbeteende kommer att få. För jag vet redan )
-"Mmmm, kanske..." svarade 5-åringen buttert. "Men bara om vi får välja precis vad vi vill. Och du måste köpa presenter åt oss i Italien också"
-"Jadå. Inga problem!" svarade modern glatt och såg framför sig ett par dagar i någorlunda ro.
Som tur var så valde de ( med VISS hjälp från mig ) helt rimliga presenter och vi var alla lika nöjda på vägen hem.
Väl hemma tänkte jag få dagen att fortsätta i samma trivsamma anda och det kräver en del jobb. Framförhållning och planering är ledorden.
Först måste man försöka separera dem genom att hitta på skitroliga saker för var och en - på varsitt håll. Man måste vara noga med att de andra inte alls är intresserade av att göra samma sak som den som blir sysselsatt för då spricker det hela.
När så alla tre är igång så gäller det att fara runt till dem och se till att intresset för vad de håller på med vidhålls. Eventuellt måste man byta till något annat. Som måste vara ointressant för de andra två.
Sakta närmar sig så Orange 5-åringens rum. Han har fått nys om att det finns riddare där inne. Det var lönlöst att avleda och det verkade gå lugnt till så jag lät dem hållas.
-"NEJ!" ropade plötsligt 5-åringen. "Du är VÄRLDENS dummaste bebis!" följt av:
-"AAAAAJJJJ!!! SLUUUTA!!" när Orange tagit närmsta tillhygge och bankade ilsket på sin bror.
-"Kom Orange. Du får äta på mitt smink!" ropar jag och får syn på en flamma eld fara mot mig som tjutande av lycka landar bland mina sminkprylar. ( Oh, nej! Nu måste jag ju handla massa nya grejer. Skit! )
Dagen fortsatte i samma anda. Jag avvärjde snabbt och snyggt varje annalkande katastrof och var nöjd över vår fina familjeharmoni.
Men jag måste ju säga att det är mycket mindre ansträngande att bara hålla i sär dem när de slåss. Imorgon kör vi alltså slagsmål igen. Jag orkar inte med två dagar av harmoni!
måndag 11 januari 2010
SKITunge!
Min fina 5-åring har börjat drömma mardrömmar på nätterna. Fast detta visar sig bara vid sängdags då han försöker övertyga oss om hans hemska plågor som aldrig skulle infinna sig om han fick sova i vår säng.
-"Det goda och det onda sitter inne i halsen, på varsin sida. Över det goda sitter det slem som gör att det inte kan komma loss. Det är bara det onda som är fritt och som kommer upp bakom mina ögon när jag sover" lyder förklaringen.
Efter en stund av mållöshet föreslår jag slemlösande hostmedicin vilket gör barnet rasande och uppgivet och han hulkar fram:
"Mammor skall vara snälla och inte hata sina barn när de är rädda. Varför hatar du mig, mamma?? Varför får jag inte sova i din säng!?"
Eh, jo, din lille skit, så här är det; jag hatar dig. Verkligen. Det är av ren avsky jag inte vill ha dig i min säng. Det har nämligen inget att göra med att din yngste bror vaknar varje natt, exakt kl 01.15 och gallskriker.
Det enda som hjälper är att han då får sova i vår säng resten av natten. Detta innebär att jag blir väckt tusen gånger per natt.
Av Orange, av din snarkande pappa och av din andra bror som kissar mitt i natten. Det gör även du.
Så jag blir alltså väckt tusen gånger per natt. Jag skall orka med mitt jobb, med er med alla din pappas två miljarder släktingar. Och inte bara orka, faktiskt. Jag vill kunna orka utan svarta påsar under ögonen och ett tålamod som räcker längre än 3 sekunder.
Det är alltså av rent hat till dig, min son, som gör att du inte får lov att sova i min säng och orsaka att jag vaknar tretusen gånger till av att jag sover på 3 cm av sängen. Och detta bara för att du helt enkelt vill. Inte för att du på riktigt drömmer några mardrömmar utan bara för att du tycker det är trevligt. Fortsätt gärna med dina mördande samvetspilar i mot mitt hjärta. Möjligtvis lättar det min avsky något...men jag tvivlar på det.
Om du kunde sluta väcka mig kl 6 varje morgon för att meddela att du tänker bajsa så jag måste vara halvvaken för att invänta ropet på torkning...( och somnar jag om så skriker du så alla bröder vaknar )....ja, då kanske...
Trots allt detta, kommer jag sakna er så hjärtat värker i helgen. Jag kommer att sakna varje vidrig minut av nätterna.
Så, ja. Jag avskyr dig. Verkligen.
-"Det goda och det onda sitter inne i halsen, på varsin sida. Över det goda sitter det slem som gör att det inte kan komma loss. Det är bara det onda som är fritt och som kommer upp bakom mina ögon när jag sover" lyder förklaringen.
Efter en stund av mållöshet föreslår jag slemlösande hostmedicin vilket gör barnet rasande och uppgivet och han hulkar fram:
"Mammor skall vara snälla och inte hata sina barn när de är rädda. Varför hatar du mig, mamma?? Varför får jag inte sova i din säng!?"
Eh, jo, din lille skit, så här är det; jag hatar dig. Verkligen. Det är av ren avsky jag inte vill ha dig i min säng. Det har nämligen inget att göra med att din yngste bror vaknar varje natt, exakt kl 01.15 och gallskriker.
Det enda som hjälper är att han då får sova i vår säng resten av natten. Detta innebär att jag blir väckt tusen gånger per natt.
Av Orange, av din snarkande pappa och av din andra bror som kissar mitt i natten. Det gör även du.
Så jag blir alltså väckt tusen gånger per natt. Jag skall orka med mitt jobb, med er med alla din pappas två miljarder släktingar. Och inte bara orka, faktiskt. Jag vill kunna orka utan svarta påsar under ögonen och ett tålamod som räcker längre än 3 sekunder.
Det är alltså av rent hat till dig, min son, som gör att du inte får lov att sova i min säng och orsaka att jag vaknar tretusen gånger till av att jag sover på 3 cm av sängen. Och detta bara för att du helt enkelt vill. Inte för att du på riktigt drömmer några mardrömmar utan bara för att du tycker det är trevligt. Fortsätt gärna med dina mördande samvetspilar i mot mitt hjärta. Möjligtvis lättar det min avsky något...men jag tvivlar på det.
Om du kunde sluta väcka mig kl 6 varje morgon för att meddela att du tänker bajsa så jag måste vara halvvaken för att invänta ropet på torkning...( och somnar jag om så skriker du så alla bröder vaknar )....ja, då kanske...
Trots allt detta, kommer jag sakna er så hjärtat värker i helgen. Jag kommer att sakna varje vidrig minut av nätterna.
Så, ja. Jag avskyr dig. Verkligen.
Och problemen hopar sig igen.
För i Rom är det ca 10-12 grader ungefär. När det är 10-12 grader i mitt liv så är det antingen midsommar eller rosa regnjacka. Det är också rosa gummistövlar eller turkosa joggingskor. Det är oftast regnbyxor.
Jag har inget att ha på mig ensam ( och nu menar jag inte ensam, för det bor ju lite folk där. Jag menar utan någon som dreglar, snorar och drar i alla snören, knappar, örhängen, halsband och som spiller coca-cola i skrevet på mig ) i Rom i 10-12 grader och småregn. Så nu måste jag köpa nya grejer. Skit också!
Jag har inget att ha på mig ensam ( och nu menar jag inte ensam, för det bor ju lite folk där. Jag menar utan någon som dreglar, snorar och drar i alla snören, knappar, örhängen, halsband och som spiller coca-cola i skrevet på mig ) i Rom i 10-12 grader och småregn. Så nu måste jag köpa nya grejer. Skit också!
lördag 9 januari 2010
Jag flyr.
Jag tänker lämna man och barn och ge mig ut i Europa. Flyga, minsann. Jorå. Helt ensam. Shoppa. Joråförfan!
När jag satt och letade biljett var jag skitsugen på att ta en med minst 5 byten, för är man aldrig ute och reser längre så bör man ju vara effektiv när man väl ger sig av.
Jag vägde detta mot shoppingtid på resmålet och insåg att jag skiter i det hela och valde EN mellanlandning. I Paris. Det känns glamouröst.
Jag skall sitta i Paris ( ja, på flygplatsen, då ), äta croissanter, dricka champagne och röka Gauloises och sånt som Parisbor gör jämt.
Jag tror jag skall klä mig i basker, så jag smälter in helt.
Jag tror att 2 timmar räcker gott och väl. Jag vet inte om Parisbor gör något annat också...? Men det hinner jag ju i såfall med på hemvägen.
Målet är Rom. Det blir bra, det här.
När jag satt och letade biljett var jag skitsugen på att ta en med minst 5 byten, för är man aldrig ute och reser längre så bör man ju vara effektiv när man väl ger sig av.
Jag vägde detta mot shoppingtid på resmålet och insåg att jag skiter i det hela och valde EN mellanlandning. I Paris. Det känns glamouröst.
Jag skall sitta i Paris ( ja, på flygplatsen, då ), äta croissanter, dricka champagne och röka Gauloises och sånt som Parisbor gör jämt.
Jag tror jag skall klä mig i basker, så jag smälter in helt.
Jag tror att 2 timmar räcker gott och väl. Jag vet inte om Parisbor gör något annat också...? Men det hinner jag ju i såfall med på hemvägen.
Målet är Rom. Det blir bra, det här.
fredag 8 januari 2010
Fan! Karln har rätt!!
Mitt beslut att göra ingenting efter min mans så orättvisa anklagelse... Det ångrade jag ju snabbt.
Men jag undrar om inte karln har rätt...
Jag har börjat föra logg över vad jag faktiskt gör för nytta här men det är visst inte så där värst mycket...
Om vi går igenom förmiddagen här t.ex.
Upp och ta fram kläder till alla tre. Bädda tre små sängar, plocka upp gårdagens klädhögar och sätta orkidéerna i bakaret för en dusch.
Ner med hela skaran, sätta på kaffe, fixa frukost, ringa dagiskompisarna och fixa lek.
Vattna blommor, fylla på fågelmat, sopa entrén, rätta till tavlor, kuddar och slänga gamla ljusstumpar från gårdagkvällens seans.
Slänga disktrasa och handukar i tvätten och ta fram nya. Gå på toaletten och när man nu ändå är där så tar man ju och skurar ur handfat och toastol och tömmer papperskorgen.
Gå ut med soporna och borstade snön av bilen på min väg förbi.
Hängde upp lite jackor som ungarna slängt av sig och torkade upp de där intorkade snöslaskfläckarna på hallgolvet.
Plockade undan och dammsög efter frukosten och plockade fram ritpapper och kritor till ungarna.
Tänkte så sätta mig och skriva upp mina sysslor...men jag har ju faktiskt inte gjort ett skit! Jösses, karln har rätt. Jag är lat!
Men jag undrar om inte karln har rätt...
Jag har börjat föra logg över vad jag faktiskt gör för nytta här men det är visst inte så där värst mycket...
Om vi går igenom förmiddagen här t.ex.
Upp och ta fram kläder till alla tre. Bädda tre små sängar, plocka upp gårdagens klädhögar och sätta orkidéerna i bakaret för en dusch.
Ner med hela skaran, sätta på kaffe, fixa frukost, ringa dagiskompisarna och fixa lek.
Vattna blommor, fylla på fågelmat, sopa entrén, rätta till tavlor, kuddar och slänga gamla ljusstumpar från gårdagkvällens seans.
Slänga disktrasa och handukar i tvätten och ta fram nya. Gå på toaletten och när man nu ändå är där så tar man ju och skurar ur handfat och toastol och tömmer papperskorgen.
Gå ut med soporna och borstade snön av bilen på min väg förbi.
Hängde upp lite jackor som ungarna slängt av sig och torkade upp de där intorkade snöslaskfläckarna på hallgolvet.
Plockade undan och dammsög efter frukosten och plockade fram ritpapper och kritor till ungarna.
Tänkte så sätta mig och skriva upp mina sysslor...men jag har ju faktiskt inte gjort ett skit! Jösses, karln har rätt. Jag är lat!
onsdag 6 januari 2010
Ett nytt projekt.
Appropå...eh...inget;
Idag ville ungarna ha pannkakor till middag. Då är det inte så lätt som att säga ja eller nej utan man får testa köksfläkten.
-"Njäe, idag blåser den utåt. Det blir grönsakssoppa". "Eller kokt kött" säger jag och börjar pyssla runt i köket med barnens protester ylande runt benen.
Det blev dock thaigryta för jag står mer än gärna ut med doften av citrongräs i hemmet. Det sparar ju in ett doftljus eller två.
-"Mamma, vi vill ha stekt fläsk" ( ok, jag ljuger - de lär aldrig be om det...men ni fattar ) ljuder de välfriserade pojkarna glatt.
-"Vänta skall jag kolla.....sssuuuuggggg...ja, det skall ni få, kära barn" svarar jag då jag upptäckt att dagens beteende hos fläkten är vad man kan förvänta av en köksfläkt.
Jag står inte ut med vårt konstigt avlånga, ofungerande kök med skitgamla vitvaror längre. Jag skiter i min systemkamera ( nej, jag köper den själv ) och jag önskar mig ett nytt kök i födelsedagspresent!
I morgon skall jag till köksfirman och beställa grejer!
Tur att jag fick något att göra!
Idag ville ungarna ha pannkakor till middag. Då är det inte så lätt som att säga ja eller nej utan man får testa köksfläkten.
-"Njäe, idag blåser den utåt. Det blir grönsakssoppa". "Eller kokt kött" säger jag och börjar pyssla runt i köket med barnens protester ylande runt benen.
Det blev dock thaigryta för jag står mer än gärna ut med doften av citrongräs i hemmet. Det sparar ju in ett doftljus eller två.
-"Mamma, vi vill ha stekt fläsk" ( ok, jag ljuger - de lär aldrig be om det...men ni fattar ) ljuder de välfriserade pojkarna glatt.
-"Vänta skall jag kolla.....sssuuuuggggg...ja, det skall ni få, kära barn" svarar jag då jag upptäckt att dagens beteende hos fläkten är vad man kan förvänta av en köksfläkt.
Jag står inte ut med vårt konstigt avlånga, ofungerande kök med skitgamla vitvaror längre. Jag skiter i min systemkamera ( nej, jag köper den själv ) och jag önskar mig ett nytt kök i födelsedagspresent!
I morgon skall jag till köksfirman och beställa grejer!
Tur att jag fick något att göra!
Det här med kylan...
"Sibirisk köld på väg in över Sverige" vrålade löpsedlarna idag och det fanns inte en enda jäkla tidning att få tag på.
Men om man nu kollar på vädret så kan man se att de närmsta 10 dygnen kommer temperaturen att ligga på runt -10 grader. Och nu pratar jag om mina trakter här. Jag vet att det är rent omänskligt kallt uppe i norr.
Men alltså; här i Göteborgstrakten pratas det med fasa om denna kyla. Och löpsedlarna känns alldeles för sydligt placerade för att vara relevanta. -10 grader, alltså.
Har det hittills i under mina levnadsår funnits EN vinter då det inte varit nere i ca -10 grader?
ÄGER folk fortfarande inte termobyxor, långkallingar, jackor och vantar så kan man ju undra hur det är ställt...
VARJE vinter i Sverige är det kallt här. VARJE vinter får man gräva fram sin bil under snön för att sedan halka fram på snorhala vägar.
VARJE vinter får man plöja sig fram i snön med pinvinden i ansiktet och varje år är folk lika förvånande över kylan.
Idag har det varit -10 alltså. Det blåser och snöar som fan och är skitans kallt. Men eftersom det är som det är - varje år - så tar man på sig snowboots, termobrallor, feta dunjackan, vantar, halsduk och drar mössan långt ner över ögonen och -voilà - man fryser inte. Man är ful som fan. Men man är varm.
Min man och jag har varit gifta i ganska exakt 7 år. Den 4:e januari 2003 var det -12 grader och snålblåst. Då hade jag brudklänning, små sidenskor och någon slags svandunscape över mina bara axlar. DET var kallt. Fast inte så otippat. Vi tyckte att det skulle vara vackert med vinterbröllop... Men jag tänkte mig -4 grader och solen som gnistrade i den vita, orörda snön.
Jag tänkte mig inte förfrusna tår, blålila bröllopsgäster, en sångerska som snurrade runt i snöyran och åkte till alla kyrkor utom den rätta. Jag tänkte mig inte heller en limousin som körde fast i snön.
Fast å andra sidan var det mycket med det bröllopet som jag aldrig i hela mitt liv kunnat tänka mig. Men det är en annan historia.
Så ja, man är väl väderkorkad. Man måste väl vara det för att överleva här?
Men nu är det askallt. Precis som det är varje vinter.
Men om man nu kollar på vädret så kan man se att de närmsta 10 dygnen kommer temperaturen att ligga på runt -10 grader. Och nu pratar jag om mina trakter här. Jag vet att det är rent omänskligt kallt uppe i norr.
Men alltså; här i Göteborgstrakten pratas det med fasa om denna kyla. Och löpsedlarna känns alldeles för sydligt placerade för att vara relevanta. -10 grader, alltså.
Har det hittills i under mina levnadsår funnits EN vinter då det inte varit nere i ca -10 grader?
ÄGER folk fortfarande inte termobyxor, långkallingar, jackor och vantar så kan man ju undra hur det är ställt...
VARJE vinter i Sverige är det kallt här. VARJE vinter får man gräva fram sin bil under snön för att sedan halka fram på snorhala vägar.
VARJE vinter får man plöja sig fram i snön med pinvinden i ansiktet och varje år är folk lika förvånande över kylan.
Idag har det varit -10 alltså. Det blåser och snöar som fan och är skitans kallt. Men eftersom det är som det är - varje år - så tar man på sig snowboots, termobrallor, feta dunjackan, vantar, halsduk och drar mössan långt ner över ögonen och -voilà - man fryser inte. Man är ful som fan. Men man är varm.
Min man och jag har varit gifta i ganska exakt 7 år. Den 4:e januari 2003 var det -12 grader och snålblåst. Då hade jag brudklänning, små sidenskor och någon slags svandunscape över mina bara axlar. DET var kallt. Fast inte så otippat. Vi tyckte att det skulle vara vackert med vinterbröllop... Men jag tänkte mig -4 grader och solen som gnistrade i den vita, orörda snön.
Jag tänkte mig inte förfrusna tår, blålila bröllopsgäster, en sångerska som snurrade runt i snöyran och åkte till alla kyrkor utom den rätta. Jag tänkte mig inte heller en limousin som körde fast i snön.
Fast å andra sidan var det mycket med det bröllopet som jag aldrig i hela mitt liv kunnat tänka mig. Men det är en annan historia.
Så ja, man är väl väderkorkad. Man måste väl vara det för att överleva här?
Men nu är det askallt. Precis som det är varje vinter.
tisdag 5 januari 2010
En bra balans.
Mellan inner- och yttertemperatur. För här i Göteborg är -10 kallare än någon annan stans. Fryspunkten ligger här på ca -100 och därmed är det isande kallt och BLÖTT! Att folk inte dör som flugor här? Och vem snackar om växthuseffekt dessa dagar?? Förutom de som med längtan inväntar dess fulla effekt.... De...? Jag menade 'vi'.
Äjj-Käjj. Hon utan vänner.
Jag tycker ( som det flesta ) att det är fantastiskt roligt med överraskningar. Lika mycket som jag gillar det är min man usel på det.
Jag börjar fundera lite på min födelsedag.
Det är liksom halvjämt; 35. Inte jämnt på riktigt men liksom ändå lite jämnt. Eftersom jag ju vet att min man inte lär ställa till något så får jag ta tag i det själv.
Jag påbörjade så gästlistan:
...eh...
...hm...
...tja..
..ööh..
Jag undrar om dagisfröknarna skulle tycka det var trevligt med en inbjudan. Eller Sigvard, den nye grannen som trollar bort sin tumme och pratar om Stroke?
Kanske skulle Annelie i Eskilstuna tycka det var trevligt? Jag träffar henne minst en gång om året... Oftare än de flesta faktiskt.
Jaa, och så föräldrarna till alla barnens kompisar.
Kanske man kan bjuda personalen på Bushuset eller hon i kassan på IcaMaxi. Det finns ju de på jobbet... Jag pratar inte så ofta med dem men jag träffar dem ju rätt ofta.
Jag har ju faktiskt en hel del som jag pratar med genom bloggen. Och Fru Furman som jag ju faktiskt träffat i allra riktigaste livet.
Ni får komma!
Läser ni detta så är ni bjudna!
Jag har nämligen inga vänner. Inga från förr....eller jo....men jag pratar med dem... sällan. Kan man säga.
Alla är borta i ett töcken av tre barn.
Ok. Min 35-årsdag firas med Er och med mina tre barn och min man. Och Burhönskillen förstås! På något sätt är det inte bittert alls faktiskt. Det skall bli riktigt kul!
6 februari alltså.
Jag önskar mig en systemkamera.
Jag börjar fundera lite på min födelsedag.
Det är liksom halvjämt; 35. Inte jämnt på riktigt men liksom ändå lite jämnt. Eftersom jag ju vet att min man inte lär ställa till något så får jag ta tag i det själv.
Jag påbörjade så gästlistan:
...eh...
...hm...
...tja..
..ööh..
Jag undrar om dagisfröknarna skulle tycka det var trevligt med en inbjudan. Eller Sigvard, den nye grannen som trollar bort sin tumme och pratar om Stroke?
Kanske skulle Annelie i Eskilstuna tycka det var trevligt? Jag träffar henne minst en gång om året... Oftare än de flesta faktiskt.
Jaa, och så föräldrarna till alla barnens kompisar.
Kanske man kan bjuda personalen på Bushuset eller hon i kassan på IcaMaxi. Det finns ju de på jobbet... Jag pratar inte så ofta med dem men jag träffar dem ju rätt ofta.
Jag har ju faktiskt en hel del som jag pratar med genom bloggen. Och Fru Furman som jag ju faktiskt träffat i allra riktigaste livet.
Ni får komma!
Läser ni detta så är ni bjudna!
Jag har nämligen inga vänner. Inga från förr....eller jo....men jag pratar med dem... sällan. Kan man säga.
Alla är borta i ett töcken av tre barn.
Ok. Min 35-årsdag firas med Er och med mina tre barn och min man. Och Burhönskillen förstås! På något sätt är det inte bittert alls faktiskt. Det skall bli riktigt kul!
6 februari alltså.
Jag önskar mig en systemkamera.
fredag 1 januari 2010
Idag fyller pappan år.
En födelsedag som brukar försvinna ur folks medvetanden så här dagen efter. Men barnen har nu knåpat ihop en tårta. Ett mästerverk må jag säga.
Gott nytt år!
Och en god natt. Eller; ett par goda timmar tills barnen vaknar. Jag kommer åtminstone att vara fri från baksmälla i morgon. Det känns som en mycket vuxen början på 2010. Forza Fanta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)