onsdag 6 januari 2010

Det här med kylan...

"Sibirisk köld på väg in över Sverige" vrålade löpsedlarna idag och det fanns inte en enda jäkla tidning att få tag på.
Men om man nu kollar på vädret så kan man se att de närmsta 10 dygnen kommer temperaturen att ligga på runt -10 grader. Och nu pratar jag om mina trakter här. Jag vet att det är rent omänskligt kallt uppe i norr.

Men alltså; här i Göteborgstrakten pratas det med fasa om denna kyla. Och löpsedlarna känns alldeles för sydligt placerade för att vara relevanta. -10 grader, alltså.
Har det hittills i under mina levnadsår funnits EN vinter då det inte varit nere i ca -10 grader?
ÄGER folk fortfarande inte termobyxor, långkallingar, jackor och vantar så kan man ju undra hur det är ställt...

VARJE vinter i Sverige är det kallt här. VARJE vinter får man gräva fram sin bil under snön för att sedan halka fram på snorhala vägar.
VARJE vinter får man plöja sig fram i snön med pinvinden i ansiktet och varje år är folk lika förvånande över kylan.


Idag har det varit -10 alltså. Det blåser och snöar som fan och är skitans kallt. Men eftersom det är som det är - varje år - så tar man på sig snowboots, termobrallor, feta dunjackan, vantar, halsduk och drar mössan långt ner över ögonen och -voilà - man fryser inte. Man är ful som fan. Men man är varm.

Min man och jag har varit gifta i ganska exakt 7 år. Den 4:e januari 2003 var det -12 grader och snålblåst. Då hade jag brudklänning, små sidenskor och någon slags svandunscape över mina bara axlar. DET var kallt. Fast inte så otippat. Vi tyckte att det skulle vara vackert med vinterbröllop... Men jag tänkte mig -4 grader och solen som gnistrade i den vita, orörda snön.
Jag tänkte mig inte förfrusna tår, blålila bröllopsgäster, en sångerska som snurrade runt i snöyran och åkte till alla kyrkor utom den rätta. Jag tänkte mig inte heller en limousin som körde fast i snön.
Fast å andra sidan var det mycket med det bröllopet som jag aldrig i hela mitt liv kunnat tänka mig. Men det är en annan historia.

Så ja, man är väl väderkorkad. Man måste väl vara det för att överleva här?

Men nu är det askallt. Precis som det är varje vinter.

3 kommentarer:

Ketchupmamman sa...

Grattis i efterskott!
Idag läste jag rubriken "lilla istiden är här". Så gulligulligt liksom.

Ketchupmamman sa...

Grattis i efterskott!
Idag läste jag rubriken "lilla istiden är här". Så gulligulligt liksom.

Äjj-Käjj sa...

WOW! Dubbelefterskottgrattis! :-) Och ja, jag såg också det i tidningen. Det gäller att suga på karamellen, liksom :-)