Fan vad jag är trött! Skönt att man då k

Fan vad jag är trött! Skönt att man då kan luta sig tillbaks och blicka ut över det nyinredda vardagsrummet. Jag tror att jag tänker vara nöjd nu. Trivsamt. Verkligen.

Flytta är kul. Så in i helvete skitjävla kul! Jorå!

Jodå, jag ÄLSKAR att flytta. Jag gör det. Verkligen.

Jag äter upp mina ord men vet att jag faktiskt KOMMER att älska det när jag står där bland kartonger och möbler i ett nytt hem och får börja på nytt med allt fixande.

Jag älskar inte de två veckor närmast FÖRE flytten. Jag älskar inte just nu!

Fredagsmys.

Fredagsmys.

Maken sover alltså på soffan.

Och så ett väldigt opolitiskt inlägg; jag misstänker att jag hostat spiralen ur läge. Kan man ens det?
Under en hostattack sa det "fjooiiiiiiing" inne i magen och nu gör det ont. Bäst jag hostar i en bunke i fortsättningen så jag kan fånga upp den när den flyger ut. Alltså uppvägen. Genom munnen.

Ja, för så mycket hostar jag.

Blå, blå vindar och vatten, blå, blå himlar och haaaaaaaaaav!

Jag håller på med allt pappersarbete som en flytt innebär och det är såååå jobbigt! Jag har dessutom valt vårdcentral till familjen och ringandet och flyttandet av allt tar aldrig slut!

Jag har ont och är gnällig och vill bara att någon annan skall ta hand om allt för mig. Eller om det fanns EN sak att välja på, så himla bra det hade varit.

Men om några dagar har nog penicillinet gjort sitt så då blir allt inte så jobbigt längre. Då kommer det att kännas underbart att ha möjligheten att flytta, välja och vraka.

Det är alltså en himla tur för sossarna att valet alltid är i semptember. Då är alla hösttrötta, småsjuka och griniga. Och orkar ingenting. Vill helst överlåta ALLT på någon annan och slippa tänka själva.

Hade det varit fram på vårkanten hade Sverige för evig tid varit blått.

Jorå, ring den dumma jävla Äjj-Käjj.

Det är ju hopplöst!!

Ni som har ordning hemma, VAD gör ni hela dagarna?? Ni måste ju vara helt deprimerade. Utan hopp. Om ni inte letar efter saker. Ni bara lutar er tillbaks och vet att det inte finns, eller? Jag fattar inte. Vad är det för slags liv!?

Vi har sorterat och packat ett par veckor så jag har ytterst få ställen kvar i huset där jag inte exakt vet vad som finns.
Jag låg och vältrade mig i självömkan över min ömma kropp, min feber och mina upphostade lungor när jag plötsligt kände pricken över i:et. Munsår. De vidriga små blåsorna har poppat upp under min tupplur och nu jävlar skall de dö!!

Så jag far upp. Nej, jag far inte upp. Jag knarrar upp och går dubbelvikt och klagande en bra stund innan jag lyckats mjuka upp min influensasjuka kropp. Jag behöver Anti, eller Vectavir eller de där plåstrena. Vad som helst för jag vet att jag har minst 3 av varje sort. Det har jag ju köpt på mig eftersom jag inte hittat de jag redan haft, så de kan ju ligga lite varstans.

Så jag har alltså hopp och söker igenom de få ställen som inte är i minutiös ordning. Det gick ganska fort. Jag hittade en tub - som hade gått ut i maj -05, så jag ville ju gärna söka vidare. Men jag VET att de inte finns NÅGONSTANS på övervåningen för där är det minsann sorterat.

Hoppet lämnade mig så....jag HAR inga kvar. Förutom den där som är 5 år för gammal. Jag skall ALDRIG mer ha sådan ordning! Man har ju inget hopp utan får sitta och glo med munsåren växande på truten!

Ligger detta också i blodet tro?

Han har hittat en gammal sovpåse i str 50. Den SKALL ungen bara ha på sig. När han kommer bärandes på den så resulterar det i fullständig hysteri om man inte tar på honom den. Men allt klär en Orange skönhet. Som man brukar säga.

Det sitter i blodet.

Sorry. Men det är majonnäsen!

Det måste ha varit något fel på skaldjuren vi åt igår. Jag mår inte helt hundra. Liksom lite yr, huvudvärk och småillamående. Konstigt. Vi handlade dem ändå i stans bästa fiskvagn...och de smakade helt fantastiskt. Det kan kanske ha varit majonnäsen som var kass?

Jag som märker mer och mer tantvarningar hos mig själv - och faktiskt välkomnar dem - att jag då aldrig kommer till den önskvärda åldern då man liksom får nog av...majonnäsintag.

När man har celebert besök i form av Herr och Fru Furman så kan man förutsätta att det innebär en hel del skaldjur. Nu har vi ju klarat av krabba och kräftor och jag borde väl ta dem till stans högsta restaurang och bjuda dem på deras vida kända räkmackor. Med då innebär det ju majonnäs igen. Och de där mackorna är väl mest kända för sin prislapp. För det är ju bara räkor. Och bröd. Och majonnäs....

Burhönskillen kommer att göra oss sällskap ikväll och han avskyr majonnäs. Vi kanske kan ta en kaffe på 7-eleven. Det har de nog inte något i Ödeshög...? För att ytterligare höja spänningen för Fru Furman kan jag tuta och väsa okvädningsord på väg dit. Burhönskillen är extra duktig på att svära åt okända människor så det kanske skulle räcka med en biltur genom stan till och med.

Vi får se. Först skall jag bara ta mig ur min nuvarande status av rörighet och självömkan. Med hjälp av kaffe och Panodil.

Fru Furman är här!

Och hennes man. Det är han som snyter sig i bakgrunden. Vi har skittrevligt.

Jo, det GÅR ihop!

Min man brukar få något anfall av ekonomiskt medvetande då och då. Ofta inträffar det efter att han varit hemma en kväll och jag tvingat honom att titta på Lyxfällan.

En av hans senare idéer har varit att sälja av alla gamla grejer på Blocket, lägga undan pengarna och köpa grejer till nya huset för dem. Bara för att ha lite översikt. Och till och med deltagarna i Lyxfällan fattar väl att DEN ekvationen inte håller men jag tänker ändå spräcka hans planer. I text. I min blogg som han ändå inte läser.

De senaste två veckorna har vi köpt:
Soffa: 22 000 kr
Tapeter: 8 000 kr
Säng: 10 000 kr ( för övrigt var det värsta kapet )
Klinkers och kommod/badrumskåp: 4 000 ( och då endast till golvet. På gästtoaletten. Som är 1,3 kvm. Jag har inte ens börjat med grejerna till badrummet )
Smågrejer: ( typ kuddar till soffan och annat piff ) 5 000.

Nu har vi bara kakel, klinkers och möbler till badrummet. Vi skall bara köpa ett helt kök med nytt golv och nya vitvaror. Vi behöver ett nytt soffbord, 6 st vita bokhyllor, heltäckningsmatta till två rum, nytt golv till hallen och så skall vi ju byta golvbrunnar och golv i tvättstugan. Och bygga en farstukvist. Vi behöver också bara köpa spotlights att fälla in i vardagsrumstaket och så måste man ju ha nya gardiner i hela huset.
Och så skall vi ju betala målaren hans timpeng. Men det klart - rotavdrag och så...

Vi har sålt:
En byrå: 1 000 kr
En annan byrå: 600 kr
Kakel: ( tråkigt vitt som vi inte ville ha ) 1000 kr

Joråsåatt. Jag tror maken min kommer bli helnöjd när han sätter sig ner för att räkna på detta.

-"Ja, just det, den slängde Orange i golvet för ett tag sedan" sade mannen.

I flera dagar har min dator strulat. Man har inte kunnat öppna rullmenyer och datorfan har inte visat historiken när jag skriver in www-adresser. Fruktansvärt, fruktansvärt jobbigt!

Så jag har avinstallerat och ominstallerat, virussökt med 3 olika virusprogram som jag snott från nätet, jag har ändrat i ALLT som jag överhuvudtaget kunnat ha en aning om vad det betyder bland inställningarna, rensat en massa skit och städat hela datorn från minsta lilla onödiga grej. Mina felsökningsförsök har jag hållit på med i 4½ timma. Barn och man har pusslat och jag har svurit. INGENTING hjälpte.

Tills jag bara tänkte testa en grej...dra ur musen och använda laptopens egna. Och sedär. Nu funkar datorfanskapet perfekt.

Om jag svor som en rallare under alla timmar jag försökte fixa felet kan man ju kanske tänka sig hur jag lät när det visade sig vara helt i onödan.

Vi skall ju flytta. Om jag inte nämnt det förut.

Vi får vår radhusidyll lite tidigare än det var tänkt och det är skitbra! Eftersom vi nu har SJU hela dagar på oss tänkte vi att vi renoverar badrummet också, det skulle annars fått vänta till nästa sommar.

Fast vi är inte heeelt dumma i skallen. Vi väntar ju med köket och lilla toaletten. Och vi tänker inte riva den där väggen, så vi skall bara göra om badrummet då - som sagt - och sedan skall resten av huset tapetseras, målas och golven skall bytas.
Jag vet ju att det går. Jag brukar titta på Extreme Home makeover. Där bygger de ett helt hus på en vecka.

De nya ägarna till vårt hus ringde idag och undrade om de - för 3:e gången - kunde komma förbi med ett gäng hantverkare imorgon för att titta lite. När jag sa att vi skulle åka bort så frågade de om de kunde få en nyckel.

Jag blev nästan mållös. Eh... Nope!

Här delas fan inte ut några nycklar till okända människor förrän jag ser ett proppfullt bankkonto och ett tomt hus!

F.Y.I

Jag är sjuk! Det är så fruktansvärt synd om mig att inte ens mina rullar hjälper! Jag har ont i huvudet, i ögonen, i öronen och i tänderna -det värker i hela skallen! Näsan är helt tät men ändå rinner snor konstant. Jag tröttnade för en stund sedan och satte fetvadd i näsborrarna.
Feber har jag nog, fast jag tänker inte ta tempen för då blir det ju ett extra tydligt bevis på sjukdom.
På eftermiddagen idag fick jag helt plötsligt ont som fan i bröstet och sen kom torr äcklig hosta som troligen river med sig bitar av mitt innanmäte för varje attack.

Så. Bara så ni vet. Känn nu för all del inget hinder mot att tycka hemskt synd om mig. Vi som skulle till min mamma och pappa imorgon! Jag har inte träffat dem på jättelänge och längtar efter dem! Jättemycket.

Och så FUL jag är! Bortsett från näsborrar vitt uppspärrade av fetvadd är jag fnasig, rödflammig och blek med svullna ögonlock och rödsprängda ögon. Och håret är dessutom fett och stripigt!

Buhuuuuuuu!

Mina älskade rullar!

Jag har ju ingen favorit bland mina barn. Fast nu har jag bytt. Eller...jag HADE bytt OM jag hade haft en. Men nu har jag ju inte det.

Min Stora pojk. Han är blond och brunögd, vacker som en saga och delar mitt brinnande intresse; att få ett hem att se ut som...ingenting annat. Man skall bli GLAD av att komma hem!

Vi pratade om lekrummet i radhusidyllen igår;
-"Det skall bli gräsmatta på väggarna och vi skall lägga konstgräs på golvet. I taket skall vi måla moln och blå himmel" berättade jag för min fina Stor.
-"Wooaaaa!? Du är BÄST, mamma!!" utbrast han och slängde sig om halsen på mig. Han verkade uppriktigt lycklig. Och så satte han igång;
-"Jag har sett att det finns matta som ser ut som stenar så vi kan ta en bit sån så det blir som en grusgång! Och så kan vi ta blå matta i ett hörn och lägga stenar och snäckor och på det blåa lägger vi fiskar så det blir som en strand och sen kan man hänga upp fåglar i taket och kanske ett flygplan som är pyttelitet så det ser ut som om det är högt, högt upp och jag vet att det finns cd-skivor med fågelmusik det kan man lyssna på när man leker för det skulle vara rogivande..."

Han andades inte mellan orden och VAR har ungen sett denna stenmatta? Jag vet ju att det finns men har han varit iväg och fönstershoppat utan mig? Eller lärt sig att Googla? Och "rogivande"...? Jösses, det ordet har då i alla fall aldrig JAG använt. I vårt hem existerar ingen ro. Någonsin. Och ärligt talat så är jag inte mycket för ro heller...

Jag finner endast ro när jag får syssla med mina rullar. DET är sann lycka. Presentpapper, tapeter, kontaktpapper, plast...ja, allt i rullform. Jag plockade fram lite ro idag:

Jag köper nämligen på mig. Lite då och då. När jag snubblar över något jag gillar. Detta är den översta lådan i en trave av 4 st. Full med tapeter. Sedan har jag två lådor med andra rullar. Jag blir lycklig av rullar.

Om man vill analysera detta kan man ju kanske tänka sig dem som fallossymboler eller så. Om man vill. För att det skall verka lite vettigare. Eller...mer förståeligt snarare?

Men nej, ingen favorit bland ungarna, alltså.

Min Oranga best.

Min fina lilla Orange. Mitt vackra lilla barn med apelsinfärgat hår och bruna ögon. Han är fryntlig och glad, lättsam och tålig. Och fullkomligt blodtörstig. Han har ett temperament som Hin håle himself skulle avundas.

5-åringen sover gott med Batmanplåster sedan Orange bitit honom i rumpan så det blödde. För han tog hans blåa Blixten McQueenbil.
Efter den tröstningen så hörde vi ett gallskrik från vardagsrummet och rusade dit. För att finna Orange i ett fast strypgrepp på Mellan. För Mellan hade tagit hans blåa Blixten McQueenbil.

När vi så gett tillbaks Mellan hans förmåga att inhalera luft så skulle pappa städa undan lite leksaker. Krälande på golvet slängde han Oranges blå Blixten McQueenbil i leksakslådan och överraskades snabbt av ett illvrål och en Orange projektil som naglande sig fast med små svettiga händer i ögonlocken på honom.

Om man inte får ha en favorit så har jag inte det. Men om man får; ungen är inte ens 1½ år....och har man bara vett att lämna hans blåa Blixten McQueenbil ifred så... Fast man får inte va? Så nej. Jag har ingen favorit.

Att man då aldrig blir vuxen?!

På lunchen idag kollade jag telefonen och såg att jag hade ett meddelande från mamma. Jag lyssnade av det och hon lät väldigt allvarlig.

-"Hej, det är mamma. Jag skulle vilja prata lite med dig, så hör av dig när du kan" ungefär sådär. Och efter en kort paus kom: -"Puss och kram"

Jag blev helt kall! Mamma lämnar sällan meddelande på telefonsvarare. Hon visste dessutom att jag jobbade.

Vad FAN har jag GJORT!? Första tankarna var genast att försöka komma på om hon hade någon anledning att skälla på mig men jag insåg ju efter ett tag att jag faktiskt är 34 år, har tre ungar och bor 10 mil ifrån henne och pappa. Jag tror inte mamma har skällt på mig på 10 år. ( Förvisso var hon ganska...skarp i tonen när jag råkade bli gravid när vår nr 2 var 2 månader... Nu slutade det där inte så väl..eller förresten; det beror väl kanske på hur man ser det.
Fast nu är jag inte gravid så jag uteslöt skäll för just det. )

Jag tappade i alla fall aptiten och vågade inte ringa upp henne förrän jag - i skallen -gått igenom alla möjliga eventuella dödsfall och katastrofer som kunde ha inträffat i Bullerbyn.

När jag så tog samlat mig nog för att ta emot dödsbudet så visade det sig att hon mest ville säga att de saknade oss och sådär... Och att hönshuset snart var klart och att de lyft upp en segelbåt i trädgården och förankrat i marken för att göra sjörövarskepp till barnbarnen att leka i. Och sådär. Sånt där vanligt. Som de gör.

Men vad ÄR det med mammor och dess förmåga att skrämma skiten ur en? Jag blev 4 år med en gång och kände mig lika skyldig som den gången jag väckte hela familjen för att jag hällt te i min systers öra när hon sov. Eller som när jag käkade upp mammas Novalucol som hämnd för att de tagit hem den där skrikiga ungen från första början. Jag visste ju att jag skulle få skit för det där....