fredag 16 oktober 2009

Det är ju hopplöst!!

Ni som har ordning hemma, VAD gör ni hela dagarna?? Ni måste ju vara helt deprimerade. Utan hopp. Om ni inte letar efter saker. Ni bara lutar er tillbaks och vet att det inte finns, eller? Jag fattar inte. Vad är det för slags liv!?

Vi har sorterat och packat ett par veckor så jag har ytterst få ställen kvar i huset där jag inte exakt vet vad som finns.
Jag låg och vältrade mig i självömkan över min ömma kropp, min feber och mina upphostade lungor när jag plötsligt kände pricken över i:et. Munsår. De vidriga små blåsorna har poppat upp under min tupplur och nu jävlar skall de dö!!

Så jag far upp. Nej, jag far inte upp. Jag knarrar upp och går dubbelvikt och klagande en bra stund innan jag lyckats mjuka upp min influensasjuka kropp. Jag behöver Anti, eller Vectavir eller de där plåstrena. Vad som helst för jag vet att jag har minst 3 av varje sort. Det har jag ju köpt på mig eftersom jag inte hittat de jag redan haft, så de kan ju ligga lite varstans.

Så jag har alltså hopp och söker igenom de få ställen som inte är i minutiös ordning. Det gick ganska fort. Jag hittade en tub - som hade gått ut i maj -05, så jag ville ju gärna söka vidare. Men jag VET att de inte finns NÅGONSTANS på övervåningen för där är det minsann sorterat.

Hoppet lämnade mig så....jag HAR inga kvar. Förutom den där som är 5 år för gammal. Jag skall ALDRIG mer ha sådan ordning! Man har ju inget hopp utan får sitta och glo med munsåren växande på truten!

3 kommentarer:

G sa...

Hahaha, mitt i all "plåster-misär" så får du till det igen, du är för j-kla rolig i din omvärldsanalys. Skickar lite oanvänd (men tyvärr verkningslös...) virtuell Vectavir och en modest fredagsskål på dig vännen! Kram

Magda.nu *En fjärt i rymden sa...

Kram Äjj-Käjj!

Vi gillar dig ändå! Med eller utan ordning. Med eller utan munsår!


Krya på dig!

Chrissan sa...

Ordning?
Vad är det?
Det är bara pedantiska psykosar som har ordning.
Vi vanliga dödliga har oordning.
Så det så.