lördag 27 mars 2010

Datorn går faktiskt på batteri!

Alltså kan jag deltaga i Earth hour utan större inskränkningar på min lördagskväll. Barnens nattlampor är förvisso tända men jag kan tänka mig att mitt maniska sopsorterande och KRAVhandlande resten av året kan botgöra för detta.

Sterarinljusen fladdrar på som vanligt här ( nej, de fladdrar faktiskt inte. Jag har slängt alla lyktor som får dem att fladdra, det är ju skitstörande men "fladdrar" är ett ganska trevligt ord ) och min man är utkörd. Barnen sover och det är nästan öronbedövande tyst här i Svenska Hjärtan.

Dessutom har min Stors huvud inte ruttnat bort, utan de varfyllda kratrarna har börjat krympa och torka ut.

Jag tänker nu spendera resten av Earth hour med att internetshoppa en ny vår- och sommargarderob då jag inte blivit så smällfet som jag befarade efter att ha slutat röka och därmed slipper inhandla storblommiga tält på "Big is beautiful".

Det är jättemycket som inte är så himla dåligt just nu!

torsdag 25 mars 2010

Jamengodnattdårå.

Min Stor har fyra stycken Vattkoppor i huvudet som har blivit infekterade. Den ena är stor som en enkrona och luktar som ond bråd död.
Efter ett besök hos doktorn ( en doktor som glömde av oss och mest är intresserad av att prata om ursprung då mitt namn och hans familj råkar ha samma ) fick vi så höra att ungen har Stafylokocker i kopporna och han skrev ut penicillin. En dos på 10 ml 3 ggr dagligen i 10 dagar. Fast väl på Apoteket hade han skrivit ut totalt 10 ml. Lite svårt att få det att räcka så 7000 timmar senare så fick vi ut våra grejer.

Min mamma har sedan ringt mig 6 ggr om dagen ( på ett ungefär ) för att höra hur det går och hur Stor mår. Med den lugna rösten. Den som gör att man skiter ner sig av skräck och genast börjar Googla som en galning och ringa 1177 i rena paniken.

Och Goolglar man på Stafylokocker så kommer man så småningom in på resistenta mördarbakterier och att den där jävla infektionen råkar vara dödlig om den kommer in i blodet. Såvitt jag vet är blodet rätt nära...eh..det mesta?
Ringer man 1177 så använder de också den lugna rösten när de säger att någon "bör ta en titt" på infektionen eftersom det fortfarande kommer var. När de sedan erbjuder sig att själva ringa och kolla upp en tid åt en ( ja, Sjukvårdsupplysningen beställde läkartid!! ) då är man inte lugnast.

Ja, just det! Mitt Oranga barn gallskriker, har feber och jätteont i örat.

Jag kommer att sova bra inatt.

tisdag 23 mars 2010

En liten filt bara...

Det är NU man borde sitta ute om kvällarna. Man borde ta sitt vinglas ut i trädgården och tända grillen. Ta fram den blommiga duken. Och slå sig ner.

Det är bara ett par grader kallare än det brukar vara på midsommar. Och förväntningarna är ju inte särskilt höga.

Och så finns det inga getingar.

måndag 22 mars 2010

Dag 5 som gräsänka går mot sitt slut.

En släng av matförgiftning. Men innan det en släng av projektvansinne. Jag har påbörjat allt. Och ännu är inget avslutat.

1. Lagning av trasiga gosedjur.
2. Strykning av ALLA skjortor och blusar i huset. Tänk så praktiskt om allt var struket när man vill använda det.
3. Byte av lakan. Och tänk så skönt det varit om man hunnit få i nya i alla sängar innan läggdags. Nu sover Orange utan lakan. Han som snorar, dreglar och läcker mest. Så imorgon blir det täcke- kudde- och madrasstvätt.
4. Ommöblering av alla böcker i bokhyllorna. Tänk så skönt om man ändå hade lyckats få EN hylla fylld igen. Nu är hela golvet fullt av böcker. Och jag har ångrat min nya plan så jag sätter väl tillbaks dem som de var. I natt någon gång. När jag slutat med matförgiftningen.
5. Utsortering av barnens alla för små kläder. Eller dem med fläckar som inte går bort. Eller de som bara är fula. Och det påbörjas ju bäst genom att vräka ut allt på golvet. Bra idé om man hade haft tid att sedan verkligen sortera ut kläder. Nu fick jag vräka tillbaks allt igen, utan någon som helst ordning. Så det är värre än innan.
6. Montera ihop nyinköpta IKEAmöbler. Tänk så bra om man hade gjort plats för dem först. Nu har jag hundrafemtiosex småbord i vardagsrummet. Ett inte allt för stort vardagsrum.

Och matförgiftningen ja. Det var den Onda svägerskan som bjöd på kycklingbaguette. Jag delade en med ett av min mans brorsöner. Han som var här och lånade min bil för en stund sedan för han och hans pappa åker till Tyskland imorgon för att köpa sprit inför det stundande bröllopet. För vår bil är skitstor och rymmer massor med sprit och massor med bilbarnstolar.
En hel massa stolar som nu ligger i deras Volvo på vår parkering och som jag måste montera i morgon för att ta hela skaran till en doktor för Store har en stinkande infekterad Vattkoppa på skallen.
Men jag skall bara bli klar först. Först och främst med matförgiftningen. Sen med allt annat.

Min man. Du är varmt välkommen hem!

torsdag 18 mars 2010

Payday.

I helgen är det jag och ungarna. Jag lämpar av min man vid tåget i morgon förmiddag då han skall till Södertälje och hälsa på släkt. Det är min Romresa som kostar mig detta. Det kostar mig alltså att slippa åka runt bland hundra ingifta släktingar och höra att vi aldrig hälsar på. Och det kostar mig en helg med barnen hemma hos min mamma och pappa.
Inte så farligt alls. Så jag bokar väl in nästa Romresa då.

I dagarna skaffade dock karln nytt pass. Jag tog bara för givet att de infört passkontroll i Södertälje - inte så förvånande egentligen men jag undrar om jag inte bör ana ugglor i mossen här..?

tisdag 16 mars 2010

Rumpmunnarna är på hugget!

Vissa dagar är underliga. Det är som om ett meddelande går ut till vissa folkgrupper.

"Kära medlemmar! På dagens agenda ligger:

Kleta ordentligt med korallfärgat läppstift på Edera små skrynkliga rumpmunnar och lägg upp håret. Ta på Eder allt gammalt guld Ni kan skramla fram. Låna om det behövs. Det skall vara svårt att böja fingrarna och Edera skrynkliga gamhalsar skall knappt synas under rasslande Bismarcklänkar.
Besök sedan Äjj-Käjjs arbetsplats och gnäll, klaga och sura på allt. För som Ni alla vet så vilar skulden för världssvält, växthuseffekt, inflation, Edera naglar, tillgången på tulpaner och kvalitén på dagens badrumsmattor och gardistänger på Äjj-Käjjs axlar. Så; kära medlemmar; ge henne vad hon tål!

P.S: Hon har idag huvudvärk hela dagen så det kommer att bli extra roligt. D.S

MvH Drottningen av Rumphålsmunsorden. "

Men nu är jag hemma och det är Desperateday. Och jag är ledig imorgon. Rumpmunnarna förlorade.
Skrattar bäst som skrattar sist!

söndag 14 mars 2010

lördag 13 mars 2010

Jag vill bara göra er uppmärksamma på att;

Jag har 7 st Afteblåsor i käften.

VET ni hur ont det gör!? Om inte; ta en gaffel, håll den över öppen eld tills den glöder, kör sedan in den i munnen och perforera tandkött, slemhinnor och tunga. Sedan gnuggar du dina sönderbrända hål med salt. Ungefär en gång i sekunden. I en vecka. Det enda du får äta under denna vecka är krossat glas, småspik och häftstift. Och du måste dricka syra.

onsdag 10 mars 2010

Äjj-Käjj Fonda.

Jag är inte så värst mycket för att träna. Eller egentligen borde jag inte uttala mig för jag har aldrig testat. Men det verkar väldigt jobbigt.
I en attack av ålderssladdernoja föll jag för TV-shops vackra lovord över Zumba, någon slags latinodansworkout som skulle vara så fantastiskt rolig och bra. Ja, TV-shop. Nu saknas bara de groteskt långa plastnaglarna och husvagnen så är jag där...

Anyhooo; jag har ingen som helst koordination, inte med största välvilja kan man påstå att jag har taktkänsla i kroppen men trots detta är det fantastiskt kul. Precis som de sa på TV-shop.
Kul som i lyteskomik.

Det kräver dock lite förberedelser; köra ut maken ( ja, bara DET är kul ), dra ner persienner, sysselsätta ungarna, byta om till snygga träningskläder och sen börja. Jag är så ful. Jag är så JÄVLA ful. Jag är helt jäkla kass men jag har träningsvärk dagen efter så därför är jag nöjd, visst bör det väl göra LITE nytta då? Och musiken är bra... Och femåringen - som brukar vara med - är helnöjd med sin egen insats.

-"Mamma, jag är skitbra! Jag kan ju redan" säger han och fladdrar runt i fullkomlig otakt.

Nu funderar jag på om jag inte behöver en sådan där ångmopp? Eller en sådan där stekbubbla där man lägger i allt möjligt och allt blir klart samtidigt och är skitsaftigt. Jag behöver en sån.

måndag 8 mars 2010

Fast det är åtminstone Desperateday!

På förmiddagen träffade jag min blivande svägerska i balklänningsbutiken. Jag skulle få en förhandsvisning av brudutstyrseln och samtidigt prova min egen kreation för insömnad.

Efter att ha insupit glitter och glamour i någon timma åkte jag hem. Och jag åkte SPÅRVAGN! Kommunalt. Jag var helt darrig. Jag behövde byta. Herre! Men det gick.

Och så åkte min man iväg, för att hjälpa sin pappa med något. Och jag skjutsade några kusiner. Och mitt egna barn.

Och sen kom min man hem. Så att jag skulle kunna hämta en svågers bil och köra den till hans jobb och hämta en kompressor, och sedan köra hem bilen med last igen. För han jobbade ju och ingen annan i den familjen har körkort...eller jo, fast de var trötta.

Ett par timmar ägnades sedan åt prickiga barn, matlagning och pussel - då min man åkte för att hämta en släktings soffa . Och när han burit klart begav jag mig till min blivande svägerskas blivande man för att måla.

Endast med en liten paus för att hämta mitt ena barn hos farmor och lämpa av honom hemma så han kom i säng.

Och nu kom jag hem. Så att jag kunde avlösa min man som skulle åka till samma hus och montera ihop ett kök.
Och så vaknade Orange. Han är arg och kliar sig ilsket överallt. Så jag tar ett glas vin och försöker att inte tänka på att jag missade Maria Montazami och att det faktiskt är en ny dag i morgon.

Analyze this.

Ibland vaknar jag och känner mig som om jag druckit en tunna rom. Men det beror på drömmar. Jag är så upptagen under natten att jag är helt slut på morgonen.

Inatt gjorde jag en tur på stan iklädd blomkruka med klätterväxt och en eldningskorg på huvudet. Jag blev nästan påkörd av maffiamedlem som ville ha min telefon där jag sparat hans regnr. Då slängde jag telefonen i en sjö. Och det måste vara den där sjön som ligger strax söder om Heden?

-"Du kommer inte att leva länge" väste maffiamedlemmen. "Om du inte känner någon av familjerna"
-"Jag känner den största av dem" svarade jag kaxigt och syftade ju på ingifta släkten. De skulle ju förvisso aldrig slåss mot maffian - de fredliga liven - men de skulle kunna be skiten ur dem!

Natten på stan fortlöpte. Jag ensam i regnet med den där blomkrukan på huvudet. Jag stötte på ett barn sovande i ett öppet bagageutrymme, ungen hade vattkoppor och jag kunde tipsa den oroliga mamman om Alvedon. Det uppskattades nog.

Detta var för övrigt det enda moment i drömmen jag kan se någon verklighetskoppling till.

Jag fastnade under en bro, jag träffade en bartender som tyckte att jag var världens mest intressanta person och förföljde mig som värsta lärljungen, jag hamnade på en tipspromenad som anordnades av någon pensionärsförening men de hade bara personliga frågor av typen "Vilken är Egons favoriträtt?"
Trots detta så lyckades jag komma på en bra placering och vann således en mobiltelefon. Så lämpligt.

Det måste vara en reaktion på det fantastiskt vita hemmet igår? Eller så hade de lagt något i téet? Jag är helt slut!

söndag 7 mars 2010

Kan någon förklara det här med ramarna?

I kväll var jag hemma hos paret som var faddrar på Oranges dop. Det var andra gången jag träffade dem. Första gånger var alltså dopet.
Det kändes fint att det var just DEM. Noga utvalda.

De har tre barn, yngsta är 3 och äldsta är 6. Mamman är en fantastiskt söt och trevlig liten människa och deras hem...HERREGUUUD!
Rundvandringen sköttes av maken, han pratade mest om bjälklag och stålbalkar. Lite isolering och spånskivor rörde det sig om också.

Jag lyssnade med öppen mun, dumstirrande på det som utspelade sig framför mina ögon. Hemmet var vitt. Ljuvligt SIAvitt, skira lampskärmar med kristaller, speglar med snirkliga vita ramar, perfekta Orkidéer i varje fönster. Vita mattor, vita väggar, ljuslyktor med tända ljus i varje vrå, på varje bord och på varje möbel med plan ovansida.

Barnens sängar var mer avancerat bäddade än NKs skyltningar och allt var helt enkelt helt perfekt. I detta hem bodde alltså två vuxna, TRE små barn och en katt??
Nästan så jag misstänker att de lånat ihop ett hus. För att kunna ha gäster i...? För varför i hela världen har man tomma ramar uppsatta överallt? Vita ramar.

I ramarna stod det SIA, 365+ ( IKEA ) och andra varumärken. Varför? För att det skulle se alldeles för jäkla stökigt ut att ha bilder i ramarna?

Nu sitter jag i mitt psykadeliska vardagsrum och tycker synd om den där katten.

lördag 6 mars 2010

Man får ju passa på....

En efter en drällde småkusiner in här i förmiddags. Till slut hade vi 6 ungar yrande omkring runt benen. ( Ja, det hade ju bara tillkommit tre st, jag är ju själv skyldig till tre av dem ).
Mitt i det hela fick så min Mellan för sig att det var hans kalas. Han fyller 4 år i morgon och planerna på ett kalas var lagda på is i inväntan på att Vattkopporna skall komma och gå.

Som den goda mor jag är såg jag min chans. Eventuellt skulle ju barnet vara nöjt med detta arrangemang...som från början bara var en helt vanlig barnpassarlördag.

Häromdagen var min man i leksaksaffären med ungarna för att köpa en present till en dagiskompis. På väg ut stal mitt oranga barn någon slags StarWarsspelkonsoll, denna låg kvar i påsen här hemma i inväntan på nästa besök i ovan nämnda butik. Deltagarna i dagens spontankalas hittade dock påsen och öppnade prylen varav mellanbarnet blev jublande lycklig över sin fina present. Den där som vi stal.

Till högen med presenter lades också diverse halsband, armband och ringar som jag tvingade ungarna att pärla ihop i ett försök att få dem att sluta springa omkring så förbannat.
Han lilla gälla röst sjöng i öronen på mig för varje ny fin gåva han fick av sina gäster.

Efter att ha utfodrat ungarna med färdiggrillade kycklingklubbor ( in i ugnen i 20 min, fantastiskt ) så var min Mellans röst högt över falsett då han lät ljuda ut sin lycka över "favoviiitmaten" ( som jag trodde var fiskpinnar ).

Ett gäng Hemglassar på det och varsin gammal tablettask jag lyckades gräva fram ur något skåp, där har vi ett barnkalas!

Dagen skulle avslutas med ett besök hos farmor, varpå jag lastade in alla 6 barn i bilen och gav mig av. Vi invaderade huset och mitt i all kaos kissade Mellan ner sig och fick låna ett par rosa leggings av tjejkusinen. Dessa såg han också som en present och när dagen så avslutades i säng ( med leggingsen fortfarande på och nya koppor blommande på kroppen ) sa han lyckligt:

-"Mamma, det här har varit världens bästa födelsedag!"

Stackars, stackars barn.....

tisdag 2 mars 2010

Vårkänslor.


Glatt barn sprutar grus med vårfordon. Frusen mor i fina men klart opraktiska kläder längtar in.

måndag 1 mars 2010

...and let there be light...

Jag hade en fantastisk plan. Min färgsorterade bokhyllevägg skulle belysas med färgade Ledlampor i samma färg som bokryggarna. Eftersom jag är lite diskret av mig så valde jag ut tre färger; gul, blå och röd. Det fick räcka. För på väggen mittemot har jag en annan lampa. Som ändrar färg.

Lampskenan är nu uppskruvad och inkopplad och ja, man kan fortfarande kalla det fantastiskt. Man kan inte säga smakfullt. Men fantastiskt kan man säga. Som om man käkat svampar.

Och tyvärr är min nya kamera sönder. Och den där andra jag köpte för några månader sedan. Och den vi hade innan dess. Och min mobilkamera, min mans mobilkamera. Ja, och webkameran. De är alla sönder. Så synd.