Avstämningsfakturor...

...från elbolaget skall se ut precis så här! Jag skall rama in den.

Dragkrok is da shit!

Jag var inne i stan idag och körde runt lite på sightseeing för våra gäster som bor hos oss ett par dagar.
U2 är ju i stan och de har visst dragit till sig en och annan, plus att halva Norge ( och de kör ju bil så himla bra ) är i Göteborg också. Och lite tyskar..och så bor det ju några här redan. Inte tyskar, utan folk menar jag då.

Så. Jag hade just släppt av mina gäster som skulle sälla sig till den skrikande massan inne på Ullevi och körde hemåt.

Vid en korsning small det till någonstans och precis samtidigt som smällen hoppade min bil iväg en bit så jag tappade Fantan jag satt och drack ur. Rakt ner i knät.
Jag tittade runt för att se vad som hänt. Hade någon krockat, eller!? Spännande, då måste jag ju se!

I backspegeln såg jag att det satt en person i bilen bakom med gapande mun och händerna på kinderna och DÅ först insåg jag att det var ju JAG som var påkörd. Tanken slog mig att göra en smitning - ja, trots att det inte var mitt fel. Visst hade väl det varit lite rebelliskt? Smita ifrån ersättningen;
-"Hahaha, där fick du din jäkla dumskalle! Du skall inte tro att du får ersätta MINA skador!" Vrooooooooooom!!
Fast nu var det inte därför utan för att jag hade ett blött skrev. Fantablött. Tänk om de trodde att jag kissat ner mig av skräck? Eller bara av ren inkontinens. Oavsett så ville jag inte att någon skulle tro att jag kissat ner mig, så eftersom barnens Späudomänparaply låg inom räckhåll fällde jag upp det och höll framför skrevet när jag gick ur.

Det måste ha sett väldigt naturligt ut.

I vilket fall så satt min dragkrok en bra bit in i bakomvarande bils front, den hade ställt till det rätt rejält men min bil hade inte en skråma, ( I alla fall ingen ny som gick att urskilja från alla de andra skråmorna ) så jag åkte hem för att laga mat. Och det gick sådär som ni såg i förra inlägget. Jag satte timern på 30 TIMMAR istället för minuter.

En händelserik dag. Jag tror jag skall skriva om tvätten sen.

En kålpudding med o.

Det blir pizza till middag idag.

Otacksamma små kräk!

Min 5-åring är utvisad på obestämd tid. Han är så tyken och uppkäftig mot mig så jag blir GALEN!

Om de små kräken bara visste!! Att jag spenderat oändligt långa smärtsamma timmar med att föda ut hans 35cm-i-omkrets-huvud. ALLT vi gör, äter, köper, kör är för deras skull! ALLT! Sedan den dagen han föddes har ALLT i mitt liv cirkulerat runt honom, och senare hans syskons, välbefinnande och så har den lille skitungen MAGE att ha attityd mot en?

HUR kommer det sig att man står ut med sina barn, egentligen? Man måste ju få någon typ av personlighetsstörning i samma sekund som det 35 cm stora huvudet kommer ut.
Pling säger hjärnan "-Nu skall jag spendera resten av livet med att ta skit från de små kräken som man gör ALLT för och skulle gå i döden för. Japp, det skall bli kul"

Lite info om ingifta släkten.

Jag måste berätta lite om Assyrier.

Vi planerar just nu min svågers bröllop som går av stapeln i vår och det är för mycket konstigheter för att behålla i min skalle.
Bröllopet är mannens. Hans familj betalar, planerar och bestämmer. Och därmed har jag talan i det hela eftersom jag är urgift ur min egen släkt och numer tillhör hans. ( Jahni. Som betyder "typ", typ på assyriska. )

Man bor hemma tills man gifter sig och innan bröllopet ordnar/köper mannen en bostad till sig och sin blivande fru, som flyttar dit han väljer. Hon är dock med och väljer ut möbler och prylar till hemmet. Som mannens familj betalar. Vi blivande svägerskor är med och väljer ut/betalar brudklädseln. I vinter är en svägerskaresa inplanerad till Turkiet för att shoppa klänningar åt halva släkten. Då åker vi på en weekend och spenderar all tid hos sömmerskor, kanske får vi tid för en kebab också men sedan blir det hemresa med 20 balklänningar i bagaget

Bröllopet planeras således av mannens familj som bjuder dem de behagar, sedan upplyses den blivande brudens far om hur många och vilka han får lov att bjuda och när bröllopet blir av.

Min man, som är precis i mitten av en syskonskara på 9 st, är inte som de andra. Han bodde inte hemma när vi träffades, han har knappt någon koll på sina egna traditioner. Jag vet mer om dem. Han är lite annorlunda. Det skulle inte funka annars. Det fattar ni, va?

Busted.

Dags att åka hem, kanske?

Eftersom värdinnan somnat på köksbordet.

Jag har rastsällskap.

Ernst, en katt och en korsordstidning. De unga tjejerna på jobbet ( de med jättelånga acrylnaglar och som säger "ba" hela tiden ) tycker nog att jag är jättefräsig.

Väder. Väder. Väder.

Jag vaknade tidigt och det kändes som om det var något fel. Blå himmel och sol!? Men så gick det en timme och så var ordningen återställd; mörka moln på väg in och inte en strimma sol någonstans. Puh!

Det kommer nog att bli någon vecka i augusti med 20 grader, sol och snålblåst och då kommer alla ändå säga att "Jodå, sommaren 2009 var allt fin. Vi hade ju de där veckorna i juni och sen kunde man ju vara utomhus en liten stund i augusti"

Tur att folk inte är så kräsna. Själv har jag satt in en massa krukor under tak, bara så jag skall ha något att vattna.

Tillbaka i vardagen igen.

Efter en slitsam helg. Jag längtar efter barnen så det värker i hjärtat och timmarna tills jag får dem tillbaka känns som en evighet. Dock vet jag att jag kommer vilja lämna bort dem igen i morgon...

Lite fika.

På väg hem från ute har vi hamnat hos en svägerska. Det syns väl dåligt men det finns vattenmelon, ostpiroger, te, bullar och nötter. Och detta efter hummer och drinkar. Jäklar vilken tur att jag får tillbaks mina barn imorgon! Jag orkar inte med mer frihet!

Nu har vi smitit.

Jag och ett gäng assyrier och en kanna margerita.

Nu är vi på för-efterfest.

Vi har hunnit med 4 redan och än så länge är det lite avslaget men folk börjar piggna till och då kommer rakin fram.

Avslut på kvällen.

Det har varit helt fantastiskt kul! Jag ÄLSKAR musiken och speciellt den där trumman och flöjten. Zorna Dahole har jag för mig att de heter. Det är heeelt fantastiskt när 400 pers dansar helt galet till endast en stor trumma. Det är klänningar och färger och man bara måste bli lycklig i en sådan situation.

Nu sitter jag i sängen med datorn, en karl som snarkar så det dånar och plockar ur 200 hårnålar och en och en halv meter löshår ur skallen.

Jag lär få spendera natten i en växasäng, för det är nog knappast lönt att försöka köra bort min man efter att han och brudgummen halsade en flaska Chivas på dansgolvet. Själv drack jag Cola. Det behövs inget annat på dessa fester.

/lycklig Äjj-Käjj

God natt.

Den som har fullast man i bakgrunden på en bild vinner. Jag vann!

Jag får be någon filma mig snart...

Det här är en kikärta.

Men det är fel på den. Den är osaltad. Detta diskuteras vilt bland borden. En annan sort. Något nytt. Men annars skall vi äta nu. Och dansa vidare. Men dessa kikärtor kommer det pratas om.

Ser ni den rosa scenen?

Där sitter brudparet. Omgivna av tyll.

Lite trumma. På väg mot kyrkan.

Vi är bara hemma än så länge.

Nu går vi på bröllop!

Barnfri...lös...

Jag hade ju tänkt mig att det skulle vara roligare. Men jag saknar dem! Så mycket att jag grät en skvätt nyss.

Varje kväll när jag går och lägger mig går jag in till ungarna, lägger på dem täcket, stänger av musiken de vill somna till och tänder en nattlampa. Och så luktar jag på dem. Just i den stunden förlåter jag dem allt de gjort. Just då är de ljuvliga.

Och vad fan skall jag göra ikväll?? Lukta på min man, hans bror eller brorson ( som skall sova här )?? Knappast! Ett gäng med håriga turkar som festat i tre dagar. Urk.

Sommar.

Asså, barnen är ju trevliga och så..men...

I morgon ger jag mig ut på en mardrömsresa. I vår familjekombi har mittbältet bak låst sig vilket gör att vi inte kan åka någonstans hela familjen och jag tog på mig att åka och lämna barnen hos sin mormor och morfar inför helgens festligheter. För mig. För oss. Barnfria i tre hela dygn.

Jag känner ett behov av att hjula.

Så.

Eftersom jag ändå skall ge mig ut med de tre tänkte jag ta död på mig ordentligt. Vi skall därför först åka 10 mil till min syster och invadera hennes lägenhet ( i en stad jag inte hittar i alls ). Sedan skall vi åka ytterligare 6-7 mil eller vad det är till mormor och morfar. Till hemma i Bullerbyn. Så skall jag stanna en stund tills barnen meddelar att det är ok att jag åker, sedan skall jag köra 10 mil hem.

Jag kommer att spendera hela jäkla dagen imorgon i bilen och på bensinstationer och rastplatser men det är det värt för far ända in i h..baljan vad min man och jag behöver en helg utan barn! Vi har inte kunnat få fram en hel mening till varandra sedan 2004.

Jag kommer att sitta ensam i bilen på väg hem imorgon, körande i 190 ( om jag får upp den gamla skorven så snabbt ) med tårar av lycka forsande nerför kinderna.

Jodå. Jag älskar ju barnen....men.... Inte denna helg. Då får mormor och morfar älska dem och det gör de nästan lika bra som jag. Kanske bättre om man betänker det skick jag är i nu.

Detta jävla väder!

Jag börjar bli förbannad!! Det måste inte vara 30 grader varmt och sol, eller det skall helst inte vara det, men om det bara kunde vara EN jävla dag utan regn hade jag varit nöjd!

I morse strålade solen från klarblå himmel och jag satte mig i bilen för att snabbt åka in till stan och shoppa skor och annat, så hade jag den fina dagen fri sedan. ( Och vilka skor det blev! )
Trädgården var igenväxt, ogräs överallt och gräset liknade mer en äng för kossamat än en prydlig villagräsmatta.

Jag hann precis färdigt mina ärenden när himlen blev mörk och regnet började. Lite smått först så hoppfull drog jag fram gräsklipparen. När jag hade avverkat halva tomten ungefär så öppnade sig himlen och gräsklipparen började låta konstigt. Får jag någonsin igång den igen så skall jag kontakta Bosch och erbjuda mig att bli deras talesperson alldeles gratis.

Jag övergick till att rensa ogräs. I forsande regn. I ren jävla ilska fick jag ordning i varenda rabatt, dyngsur, medan grannar och egen familj stod i fönstret och tittade på med roade miner.
När jag var blöt ända in på trosorna gick jag in, tittade ut genom fönstret och möttes av bländande solstrålar.

Jävla väder! Tro inte för EN sekund att Du vinner över mig! Du kan lika gärna ge upp, för jag gör det INTE!

En god morgon.

Ungarna sov till 8.30 idag och solen skiner från klarblå himmel. Och så lite shopping på det. Det här blir bra.

I periferin - som ett litet störande flimmer - finns dock bröllopet och festandet och fixandet inför detta. Det hela börjar ordentligt i kväll med hyrd lokal, piffad med tyll, sidenblommor och grekiska pelare i plast. Jag skall dit en stund och hjälpa till men sedan kör jag smiten. Min man är där nu och tänker köra smiten även han om ett tag. Vi har ju barnen och så....

Och ikväll har vi ju ingen barnvakt...ååååååh, så syyyyynd!

Jag försökte i alla fall.

Skall man kanske försöka få in något positivt idag också... Hmmm. Inte lätt alls.. Jag har ett servicejobb och det är verkligen min grej men ibland kan jag sätta min fot på jobbet och bara INTE ha en bra dag alls. Det kräver ansträngning att vara den ljuvligt hjälpsamma och trevliga person som jag egentligen är och då blir man trött.

Dagen började bra men så fort jag kom till jobbet och fick på mig arbetskläderna gick luften ur mig. Jag var inte alls på humör, dessutom var jag snurrig, glömsk och råkade sända ett rånlarm till polisen som satte av mot min arbetsplats med sirener och blåljus.
Förutom detta var jag också ovanligt ful idag. Och självklart så dyker det upp en massa folk jag kände förr. FAN! Nu kommer de att prata!
-"Du vet hon Äjj-Käjj, som vi jobbade med förr. Jag såg henne idag och hon hade konstig frisyr och en finne på hakan. Hon hade inte ens målat naglarna, undrar hur hon mår egentligen!?"

På jobbet var det en man som kallade mig "lilla vän" och en fjortonårig kille som gjorde en obscen gest åt mig ( pekfinger och långfinger som ett"V" mot munnen och tungan emellan. Ni vet? ) Och så blåste det! Jag hatar när det blåser för håret fastnar i läppglanset hela tiden!

Positivt...? Nej, tyvärr. Inte idag. Men imorgon skall jag shoppa.

5-åringen har blivit helt besatt av fotboll den senaste tiden. Han skall se matcher på tv, vi åker runt med honom så han får se alla möjliga stora och små lags träningar och han skall spela på gräsmattan så fort han vaknar. Han LEVER dessutom i fotbollskläder, han har några olika uppsättningar från olika lag och det finns inte en chans i helsike att man får tvätta kläderna mellan varven. Man vet ju aldrig vilket lag han bestämmer sig för att tillhöra på morgonen.

I vilket fall så har detta gett mig en chans att införa ett utvisningssystem som han förstår sig på. Han är rätt mycket. Kan man säga. Har alltid varit rätt mycket. Men nu får han först ett gult kort och fortsätter han springa runt gallskrikande i huset med lillebrors favoritAudi i högsta hugg för att jävlas så åker han på ett rött kort och får sitta i den skittråkiga hallen på övervåningen i 3 minuter.

Det brukar räcka med det gula kortet så det här funkar skitbra.

Och på tal om strålande pedagogik så har han en kusin som gärna delar med sig av sin visdom. Kusinen är 6 år och i mina ungars ögon en vis man.

-"Om man tittar på tv för nära så kommer blixten slå ner i en! Det har Kusinen sagt!" berättar min 5-åring storögt. -"Det har hans pappa sagt"
-"Man FÅR döda djur och sniglar för de mördar oss om vi inte hinner före!" -"Det har Kusinens mamma sagt!"
-"När man drömmer mardrömmar så skall man göra korstecken för då drömmer man aldrig mer"
-"Om man inte borstar tänderna så kommer monster på nätterna och drar ut alla dina tänder så du aldrig kan äta mer. Och då DÖR man!"

Efter flera dagar av tålamod att lugnt förklara bort dessa påstående och berätta hur det egentligen ligger till fick jag ett bryt. Jag ORKADE verkligen inte höra mer av denna familjs skitsnack och skrämselpropaganda så jag upplyste ilsket 5-åringen om att Kusinen och hans föräldrar är rätt galna och inte kan så värst mycket alls om någonting här i livet och det mesta av Kusinens historier är helt galna sagor som hans föräldrar lurat i honom och att han bara skall lyssna på sin mamma för jag har alltid rätt, alla andra har FEL!

Och nu skall jag skriva en bok om pedagogik i kombination med grottfolk till ingift släkt.

Svägerskorna tar knäcken på mig!! *bitter*

Jag har ju en del svägerskor. Den ena ( med familj ) köpte ett stort hus för ett tag sedan och de kan inget och har inget som har med hus att göra. Därför lånar de.
De har vår gräsklippare, vår elektriska häcksax, div verktyg och lite möbler och prylar. ( De senaste var ju egentligen bara lagrade i deras källare inför vår stundande flytt men eftersom svägerskan tyckte det var synd att de stod och dammade så hon bar upp prylarna i huset och nu används våra saker flitigt. *suck* )

Igår ringde jag henne för att kolla om någon var hemma så jag kunde hämta mina sygrejer ( tänkte sy fast 16 meter tyll i en underkjol inför fredag - inte till mig själv förstås ) som låg i en låda hos dem.
Varpå jag fick en ilsken svada i örat.

-"Ja, hämta du dina saker och när du ändå kommer kan du ju ta med dig alla era maskiner och verktyg! Vi har faktiskt inte plats för allt här!!" fräste hon.

-"Men hörru, dudu!? Är du tokig!? NI har bett att få LÅNA saker av oss som JAG har KÖRT hem till er och dessutom använt på ert hus och i ER trädgård för att ni själva har tummen mitt i handen och nu är du arg för att de är ivägen?! fräste jag ännu ilsknare. Och satte mig i bilen och åkte och KÖPTE de sygrejer jag behövde.

Och ännu en svägerska är på väg in i familjen. Och sedan finns det ytterligare en bror som troligen kommer släpa hem en svägerska en vacker dag. 2 till och jag har fanimej fullt upp med dem som redan finns!

Handpenningen på huset dundrade in på kontot i morse. Jag har fullt upp.

Lekbakis.

Dagen efter en kväll/natt på stan med Burhönskillen är ingenting jämfört med dagen efter lekröj med 5 små bästisar i åldrarna 1-5 år. Dagiskompisar med föräldrar kom hit för att leka en stund men det hela slutade som det brukar när våra familjer träffas. Det blir alltid heldagar som avslutas med grill, sen kväll och övertrötta barn. Men kul är det.
Barnen får använda pappans rumpa att skjuta bollar på medans jag och mamman står och smygröker i förrådet.
Vaknade i morse med en dundrande huvudvärk som börjar släppa nu efter några liter kaffe.

Jag skall snart åka och köpa ett par skor med galet höga klackar, fixa naglar och köpa löshår till uppsättningen till bröllop nästa vecka. Jag behöver också ett par blingiga örhängen och lite annat viktigt. Tuttejp, skoskavsplåster och sånt.

Förresten; tuttejp. När man är 34 och har fött tre barn så hjälper den föga. Tuttarna uppför sig ju som sådan där slime man lekte med som liten. Men använder man dem i kompbination med en axelbandslös BH så kan man någorlunda lita på att det mesta stannar på sin plats. Och när de väl börjar halka omkring är det så sent att man mest struntar i var tuttarna befinner sig.

Sedan skall jag hoppa i stålhättorna och bege mig till mitt oglamourösa jobb för lite semester.

Mer knåd åt folket!

Häromdagen hade vi några vänner på besök här i Villaidyllen. Ett par vi träffar alldeles för sällan men när vi väl får till det så har både vuxna och barn väldigt trevligt.

Mamman i familjen är massör och för första gången i mitt liv fick jag massage. I alla fall sån massage. Jag gick på Thaimassage ett tag men det var ansträngande som bara den. En liten söt miniperson klev omkring på mig, töjde, drog och bände med oanade krafter i förhållande till sin lilla person.
Hon började med att trycka på mina fotsulor och när jag hade gnällt av smärta för hon stuckit halva fingret in i hälen på mig så meddelade hon att jag har problem med nacken. ( Fråga mig gärna om nackspärr )

Men det här var annat! Har ni sett Vänner? När Phoebe masserar Monica? Det var så. Jag fick kämpa stenhårt för att inte stånka och låta som en hel porrfilm.

Jag hade massor med knutor och var väldigt spänd påstod min massörvän. Konstigt... Jag som är så avslappnad.
I alla fall så var det ju jätteskönt även efteråt och jag fick längre armar. Det är visst ingen vanlig effekt av massage men jag skall knådas idag igen. Snart ser jag ut som en orangutang men det kan ju vara praktiskt med tre små barn.

Jo, det VAR kul! Även idag.

Så här i dagsljus så verkar gårdagskvällens inlägg lite....skumma. ( I dubbel bemärkelse ) Men vi hade kul. Burhönskillen är sanslöst rolig och jag har efterskrattat hela morgonen. Jag slutar dock ibland när jag känner av min brutala, blödande skoskav som uppstod under kvällen men är mer smärtsam idag av någon anledning.

Det allra roligaste av allt var att en snäll taxichaufför lät Burhönskillen äta sin korv med ketchup och rostad lök i hans bil.
-"Jag lovar att inte söla" säger Burhönskillen
-"Nej, han är väldigt renlig av sig" bedyrade jag.

En minut senare slängde han korven rätt i sätet så det var kletlök överallt. Eller kanske inte slängde. Eller jo, faktiskt men det var nog inte riktigt meningen. Men det var så vansinnigt kul att jag höll på att kvävas.

Fast man kanske var tvungen att vara med för att inse hur vansinnigt roligt det var? Kl 03.30 med en hel del innanför västen? Så är det nog så jag skall inte ens berätta hur roligt det var när vi diskuterade skoskav.

Barrumpa.

Örat på en burhönskille.

Äjj-käjj på bögplace.

Och de där bögarna dricker samma som vi riktiga! Who knew?

Krusiduller och guldfärg.

Vi var och tittade på ett hus igår kväll. Vi möttes av en stabbig liten karl med vattenkammat hår och en sanslöst sminkad kvinna med klackar som var längre än hennes ben.

För två år sedan fanns det en tråd i ett internetforum i vilken man skulle leta upp underliga hus på Hemnet och håna dem i grupp. Roligt som bara den.
När jag klev in i gårdagens hus mindes jag det genast från denna tråd. Det blev svårt att hålla hakan på plats, för det var konstigare i verkligheten än på bild.

Mannen gick stolt runt och berättade att han gjort ALLT själv. Han sa detta flera gånger.

-"Jag dragit elen själv. Inget gammalt. Allt nytt"

Det fanns valv och strukturtapeter i hela huset, han hade rivit lite väggar och skarvar i golv och tak "doldes" med någon bräda. Eller bara färg.
Ena badrummet var orenoverat av honom och det enda som verkade riktigt gjort, det andra hade han kaklat. Själv. Och det var inte utan att man kunde se det.
En altan som bågnade när man gick på den hade han minsann gjort själv, och bytt fasaden. Helt själv. I vissa springor mellan fasadbrädorna kunde jag få in hela min hand.
Det kändes tryggt att denne händige karl dragit om hela elen. Själv.

Men visst - till rätt pris är vi intresserade, vi hade kunnat tänka oss att ge 2,5 milj och sen lägga en halv miljon på renovering.
Det allra dyraste huset i det området gick för 3,4 milj och då var det helt nyrenoverat. Inte av själv utan på riktigt. Samma yta, samma tomt.

Denna karl ville ha 3,6 miljoner.

Undra när han skall inse? Men han kan ju få fortsätta lägga ut huset på Hemnet vartannat år och inte få det han vill.
Vi avvaktar nog ett tag.

Husjakten ger resultat.

Mäklaren har lovat att trycka upp flygblad som vi kan lägga i brevlådorna i området där vi söker hus. 4 ggr har jag mejlat och sagt vad som skall stå på pappret.
Idag ringde han och bad mig mejla vad jag vill skall stå på flygbladet.

Jag hade ingen lust att dra det hela en 5:e gång så jag skrev egna och lät barnen rita upp vår familj. Det kändes ändå bättre. Mer personligt än ett glansigt papper från ännu en mäklare.

2 timmar efter utdelning ringde en man och sa att de funderat på att sälja och vi är välkomna att komma och titta imorgon kväll.

Dödsannonstanten har inte hört av sig men man kanske måste vänta ett tag till? Är det på tredje dagen? Fast det har ju varit nu...? Men imorgon skall vi i alla fall titta på ett hus!! Inte exakt rätt hus men ett nästan likadant i alla fall. Det här blir bra!

Hjälp mig välja!

Jag har ett dilemma. Två klänningar att välja mellan till nästa helgs bröllop. Hjälp mig! Den orange-svarta är skitsnygg och jag har haft den en gång förut. Jag var alldeles nygravid med Rödtotten och hade den bara i två timmar eftersom jag sen var tvungen att gå hem för jag spenderade mesta tiden kräkandes i toaletten i alla fall. Efter att jag slutar röka igen kommer jag aldrig någonsin att vara smal nog att komma i den igen. Detta är sista chansen.

Den limegrön/gråa är jättesnygg men den kräver lite jobb. Jag måste få den insydd i kjolen och den är aningens för kort så jag kan inte ha så skyhöga klackar jag hade tänkt.

Ni får ju också försöka bortse från suddig bild och stökig hall när ni tittar.

Säg rätt nu!