Asså, barnen är ju trevliga och så..men...

I morgon ger jag mig ut på en mardrömsresa. I vår familjekombi har mittbältet bak låst sig vilket gör att vi inte kan åka någonstans hela familjen och jag tog på mig att åka och lämna barnen hos sin mormor och morfar inför helgens festligheter. För mig. För oss. Barnfria i tre hela dygn.

Jag känner ett behov av att hjula.

Så.

Eftersom jag ändå skall ge mig ut med de tre tänkte jag ta död på mig ordentligt. Vi skall därför först åka 10 mil till min syster och invadera hennes lägenhet ( i en stad jag inte hittar i alls ). Sedan skall vi åka ytterligare 6-7 mil eller vad det är till mormor och morfar. Till hemma i Bullerbyn. Så skall jag stanna en stund tills barnen meddelar att det är ok att jag åker, sedan skall jag köra 10 mil hem.

Jag kommer att spendera hela jäkla dagen imorgon i bilen och på bensinstationer och rastplatser men det är det värt för far ända in i h..baljan vad min man och jag behöver en helg utan barn! Vi har inte kunnat få fram en hel mening till varandra sedan 2004.

Jag kommer att sitta ensam i bilen på väg hem imorgon, körande i 190 ( om jag får upp den gamla skorven så snabbt ) med tårar av lycka forsande nerför kinderna.

Jodå. Jag älskar ju barnen....men.... Inte denna helg. Då får mormor och morfar älska dem och det gör de nästan lika bra som jag. Kanske bättre om man betänker det skick jag är i nu.