Jag besökte en stor trädgårds/växtbutik. Jag har för längesedan köpt någon slags ranka som växt helt vansinnigt och behövde omplantering och nytt växtstöd. Den hade en slags pinne i med något ludd på och de där stöden är jättebra men jag har bara sett dem säljas med växter och aldrig löst. Så jag frågade en säljare.
Han bekräftade att de alltså inte säljs löst.
"Du får köpa växten då"
Eh...ska jag köpa en stor jävla växt - exakt likadan som den jag har - för att slänga den och ta växtstödet? Och plantera om min så att den ser exakt likadan ut som den som står framför mig här i butiken och kostar 900 kr? Dyrt växtstöd må jag säga. Och så dumt i allmänhet det här lät.
"Aaa, fast det är egentligen ett vanligt papprör som är virat med snöre." säger då säljaren.
"Papp, verkligen? Som man trycker ner i jord och sedan vattnar? Det kan ju inte vara papp?" ifrågasätter jag.
"Jodå. Och sådana kan du hitta i byggvaruhusen. Man har dem för att gjuta i" säger han hjälpsamt.
"Den är ju bara 3 cm i diameter och typ 2 meter lång. Det finns ju ingen som gjuter så" protesterar jag
Jag fattar ju att han tycker jag är skitjobbig men alltså....folk som bara pratar för att säga något, det är lika irriterande som när folk parkerar utan tanke på folk runtomkring, eller som kollektivtrafikens bussar som aldrig behöver följa en enda trafikregel utan alltid kör rätt ut i rondeller eller bara byter fil utan att blinka ens så man måste tvärbromsa för att inte bli krossad.
Till saken hör ju då att jag jobbar på ett byggvaruhus och vårt minsta gjutrör är väl 19 cm i diameter har jag för mig. Och när jag kom hem och hade gjort min egen lösning på växtstödet och drog upp det gamla, för korta, så var det ju inte papp utan plast.
Hej I-landsproblem. Men gud vad glad jag är att jag har sådana.
fredag 26 april 2013
torsdag 25 april 2013
Ja, ja, ja! Jag hamnar inte i himlen. Jag vet!
En del saker gör mig riktigt jävla ilsken och jag vet inte ens varför. Jag blir inte arg om folk kör över mina fötter med kundvagnar eller knuffar till mig utan att be om ursäkt. Jag kan rycka på axlarna åt det. Men det är något med bilkörning. Eller bilar i allmänhet.
Om någon parkerar för nära mig så jag måste krångla mig in genom passagerarsidan till exempel. Maj gad! Jag blir skogstokig! Det hände senast för några veckor sedan och hade jag inte känt igen bilen som min chefs så hade jag definitivt lämnat ett avtryck. Eller så. Jag är nämligen inte rädd om min egen gamla skitskorv till bil.
Idag hade jag tankat för ett par hundra. Sedan min andra bil blev uppeldad har jag aldrig tankat fullt. Jag tänker i alla fall inte låta dem bränna upp för mycket bensin i onödan.
Anyway; mitt Oranga barn var med ute och tittade på och när vi var klara hoppade vi in i bilen, han först och höll på att sätta på sig bältet när jag just stängt dörren. Då börjar det tuta bakom mig. Vreden exploderar av någon anledning och jag tittar i backspegeln där en stor svart SUV tar upp det mesta av min utsikt.
Jag stänger av bilen och kliver ur. Går bak och knackar på rutan varpå den hissas ner och ett fläskigt, blankt högrött ansikte uppenbarar sig.
"Tutade du just på mig?" frågade jag vänligt.
"Ja, du var väl färdig, eller!?" sa den fule karln i kostym otrevligt.
"Mm, men det tar några sekunder för en fyraåring att ta på sig sitt säkerhetsbälte. Och vet, du, jag kom på en sak" sa jag på ett sätt som om man inte sett mig så hade man föreställt sig en fullkomligt urkorkad fjortistjej med tuggummi och fingrarna tvinnande någon platinablond hårslinga.
"Vad....?" frågade sketskallen lite avvaktande.
"Asså, jag skulle ju ha tankat fullt men det glömde jag. Så jag gör det nu. Jag hoppas att någon annan punp blir ledig snart eftersom du har så bråttom" svarade jag alldeles supervänligt och glatt.
"Va...va i helvete din dumma jävla...!!" började gubben och blev högröd i ansiktet.
"Oj, men...tja, det kan ju knappast vara din första hjärtinfarkt som du är på väg att få nu...?" sa jag och stängde hans bildörr som han just öppnat. Sedan gick jag fram mot pumpen och låtsastankade medan han gjorde en rivstartsbackning och körde ifrån bensinstationen i helt galen fart.
Bara där gjorde han av med mer bensin än vad min lilla bil drar på 2 veckor. Jag var så innerligt nöjd. På så många sätt. Fast jag skulle vilja veta vad det är som retar mig så fruktansvärt just i trafiken. Jag är ju egentligen värre än den högröde gubben.
Om någon parkerar för nära mig så jag måste krångla mig in genom passagerarsidan till exempel. Maj gad! Jag blir skogstokig! Det hände senast för några veckor sedan och hade jag inte känt igen bilen som min chefs så hade jag definitivt lämnat ett avtryck. Eller så. Jag är nämligen inte rädd om min egen gamla skitskorv till bil.
Idag hade jag tankat för ett par hundra. Sedan min andra bil blev uppeldad har jag aldrig tankat fullt. Jag tänker i alla fall inte låta dem bränna upp för mycket bensin i onödan.
Anyway; mitt Oranga barn var med ute och tittade på och när vi var klara hoppade vi in i bilen, han först och höll på att sätta på sig bältet när jag just stängt dörren. Då börjar det tuta bakom mig. Vreden exploderar av någon anledning och jag tittar i backspegeln där en stor svart SUV tar upp det mesta av min utsikt.
Jag stänger av bilen och kliver ur. Går bak och knackar på rutan varpå den hissas ner och ett fläskigt, blankt högrött ansikte uppenbarar sig.
"Tutade du just på mig?" frågade jag vänligt.
"Ja, du var väl färdig, eller!?" sa den fule karln i kostym otrevligt.
"Mm, men det tar några sekunder för en fyraåring att ta på sig sitt säkerhetsbälte. Och vet, du, jag kom på en sak" sa jag på ett sätt som om man inte sett mig så hade man föreställt sig en fullkomligt urkorkad fjortistjej med tuggummi och fingrarna tvinnande någon platinablond hårslinga.
"Vad....?" frågade sketskallen lite avvaktande.
"Asså, jag skulle ju ha tankat fullt men det glömde jag. Så jag gör det nu. Jag hoppas att någon annan punp blir ledig snart eftersom du har så bråttom" svarade jag alldeles supervänligt och glatt.
"Va...va i helvete din dumma jävla...!!" började gubben och blev högröd i ansiktet.
"Oj, men...tja, det kan ju knappast vara din första hjärtinfarkt som du är på väg att få nu...?" sa jag och stängde hans bildörr som han just öppnat. Sedan gick jag fram mot pumpen och låtsastankade medan han gjorde en rivstartsbackning och körde ifrån bensinstationen i helt galen fart.
Bara där gjorde han av med mer bensin än vad min lilla bil drar på 2 veckor. Jag var så innerligt nöjd. På så många sätt. Fast jag skulle vilja veta vad det är som retar mig så fruktansvärt just i trafiken. Jag är ju egentligen värre än den högröde gubben.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)