Tapeter.

Lite tapetvisning:




Det gröna bladverket kommer att bli helt fantastiskt i vårt vardagsrum! Eventuellt blir det en lika fantastisk gräsmatta i stället. Jag köpte båda.... Jag KUNDE bara inte bestämma om gräs eller blad är trevligast att glo på hela långa vintern... ( Jag hittade ingen bild på gräset )

Ovanstående är från Decor Maisons kollektion Saga och är galet snygg med älgar och oranga rävar. Den kommer att sitta i rummet som delas av 3-åringen och Orange.

I vårt sovrum blir det en randig ( i vitt, brunt och rött - som jag till slut hittat ) Hittar dock ingen bild på nätet på den heller.

Det var det. Som är klart. Jag skall pussla ihop ett lite urval som finns som förslag till resten.

Min religion...

...är färg och tapeter. Och jag är mitt i paradiset. Mitt Mekka är tapetavdelningen. Och när jag hamnar där är jag inte helt enkel att ha att göra med.

I vanliga fall är jag en rätt enkel kund. Jag förstår mycket väl att personalen i kassan på Ica är bittra, jag har full förståelse för att personalen i klädbutiker är uttråkade och dryga - hur kul kan det vara, liksom? Men tapeter och färg!?

Jag har spenderat ett par dagar bläddrandes i tapetböckerna och jag upplever sann lycka. Tills jag frågar personalen om hjälp.
-"Jag vill ha en tapet som är randig i rött, vitt och brunt och den skall vara lite "svulstig" i stilen"
En enkel fråga, alltså.
-"Hmm...oj, ingen aning....vad tror du om den här:" svarar den butchiga målarkvinnan ointresserat och visar någon rosablommig CarlLarssonaktig rulle.

Vad fasen!? För det första kan hon alltså inte sortimentet utantill! För det andra verkar hon dessutom ointresserad av att lära sig det! För det tredje fattar hon ju inte ens vad jag är ute efter! DET är tapethädelse och jag kan inte köpa tapeter av sådant folk! När jag ligger i min säng och tittar på min vackra vägg skall den var köpt utav någon som inser dess enorma betydelse!

Och så där är de allihop! Jag har varit i 6 butiker och förvisso hittat tapeter jag vill ha i dem alla men jag kan ju inte köpa dem! De kommer att föra med sig denna okristliga nonchalans in i min radhusidyll och så kan man ju inte ha det!

Jag får snart starta Jihad mot tapethädarna!

Om jag hänger på en strap-on, då?

Vi träffade en av min mans gamla kompisar idag. En sådan där mörkhårig som pratar konstigt och har en fru som är till för barnafödsel, utfodring och avsugningar på beställning. En sån. Ni vet.

Min man: -"Vi har varit och beställt tapeter och så idag"
Grottmannen: -"Bra. Vem skall tapetsera åt er?"
Min man: -"Hon". Och han menade mig.
Grottmannen: -"Mäh!? Hahaha, nej. Vem?"
Jag: -"JAG skall tapetsera!" ilsken som fasen för jag vet ju redan vad som skall komma.
Grottmannen -"Mäh, vaddå DU? Jaha, är det mönster i tapeten, då? För man kan ju inte bara smacka upp den vettu, man måste mäta och klippa och så. DU kan väl inte tapetsera! Lägg av...jag har en polack..." förklarade han. I samma tonfall som man skulle använda till en treåring.
-"Snälla" fortsatte han. - "Lägg av nu! Kvinnor kan fan inte tapetsera!" följt av ett rått skratt.

Alltså.... Jag vill slåss! En käftsmäll eller fem. För att jag saknar pitt så kan jag alltså inte sätta upp tapeter??

Om Talibaner och andra efterblivna varelser känner HÄLFTEN av den ilska jag känner över någon annans synsätt och fördomar så förstår jag att de vill spränga hela världen. Jag fattar. Verkligen.

Men VI har rätt. När skall de fatta DET?

En produktiv dag.

Ena byrån år såld. Till en fullt normal man.

Nu känns det ändå inte som om någon större balans är uppnådd idag. Vi har kollat på kök och färg och tapeter till hela lilla radhuset. Lite mer ut än in kan man ju säga.

Första kökstället; JÄKLAR vad den kvinnan gått säljarutbildningar. Hon avvek inte EN millimeter från protokollet, hon gjorde ALLT "rätt" Jag stendog av tristess redan efter det första "avväpnande skämtet". Steg 1 i kursen. Ok...de hade väl förvisso snygga kök. Men nej.

Vidare till köksställe två; en lagom presentabel karl i sina bästa år ( min ålder ) plockade fram ett helt fantastiskt snyggt kök och lät mig sen tro att det var jag som valt hela skiten. Han borde HÅLLA i kursen!

Köksställe tre; en mesig 12-åring som plockade fram ett helt kök i valnöt - trots att jag sagt att jag INTE ville ha träkök - med stenskiva. När jag sagt att jag absolut inte vill ha sten. Sen frågade han om vi ville ha kaffe 11 ggr. Kaffe säljer inte ett träkök med marmorbänk till mig. Han försov sig troligen till kursen.

Dåså. Om jag då beställer kök nr 2 idag så hinner vi väl få det på 3 veckor? Och sedan byta kök på 4 dagar, va?
Jag vet ju att allt löser sig för oss så jag är optimistisk. Det kommer att funka.

Blocket.se. Ett tillhåll för mentalsjuka!?

Jag har en del annonser på Blocket. Folk som läser Blocketannonser är fullkomligt efterblivna.

Jag har en annons på en massa möbler. Den innehåller också en massa bilder. På möblerna som säljs. Det kändes lämpligt.

Ett mejl löd:

Hej! Bredvid skåpet finns en byrå.....??????
MvH Pia.

Mitt svar löd:

Hej Pia.

Ja.... tack för upplysningen. Eller vad det nu var.
MvH Äjj-Käjj.

Varpå Pia SVARADE (!?)

Tack för det extra besväret.
MvH Pia

Alltså....va?

Det ringde en kvinna på annonsen om soffan och lämnade ett meddelande. När jag sen ringde upp henne:

Konstig kvinna: -"Jahaaa, ja, hej! Vilken soffa?!
Jag: -"Eh, ja, den mörkgråa. Den du ringde på"
Konstig kvinna: -"Åh, jaha, den. Jag gillade inte den"
Jag: -"Men...va?? Varför ringde du om soffan då??"
Konstig kvinna: -"Jag vet inte. Kan jag ringa dig?"
Jag: -"Nej, tack. Hejdå"

En konstig man ringde sen på soffan:

Konstig man: -"Jag skulle vilja ha din soffa fast kanske ljusare"
Jag: -"Ok, fast nu är MIN soffa mörkgrå"
Konstig man: -"Men jag vill ha ljusare"
Jag: -"Men jag HAR ingen ljusare! Jag har en mörkgrå!!"
Konstig man: -"Ok. Kanske 1000 kronor?"
Jag: -"Kanske inte. Hejdå"

Jag ger inte upp! Nävver, ävver!

Jag suger dessutom på ekologi.

Hela familjen gav sig idag ut i butikerna i ett försök att vara harmoniska och familjära. Vi skulle minsann till billighetsaffären Ö&B för deras billiga flyttkartonger. Vi skulle ju inhandla sparsamt med lördagsgodis och bara umgås. Bland folk.

Jag är fullkomligt dum i huvudet. Efterbliven. På riktigt.

Redan på väg till Ö&B stannade vi till på något ställe och råkade köpa en ny säng. En skitsnygg sängram i Wenge och nya madrasser. Redan där tröttnade ju ungarna på familjelivet och for omkring och rev ner varenda jäkla glaslykta i hela butiken, prislapparna på alla sofforna blev ommöblerade och de slet upp de snygga bäddningarna.
När vi skulle gå hade vi slarvat bort 3-åringen och hittade honom till slut i en garderob där han sparkat sönder en skjutdörr och rivit ner alla galgar. Plus stången de hängde på.

När vi efter hundra stopp så äntligen kom fram till målet; Ö&B så var vi så utmattade att ungarna fick ta hur mycket godis de ville - bara de var stilla - och tysta i två sekunder. När jag kom fram till kassan var vagnen full av skit jag knappt visste vad det var med jag orkade inte gå tillbaks med grejerna så jag betalade apatiskt för barnpuder, plastindianer, pepparkakor, grytlapp, plastpåsar, knäckebröd och vad fan det nu mer var ungarna stoppat i.

Det går sådär med mitt nya familjära och ekologiska leverne.

Hur skall detta gå!?

Vi packar och övar oss på det annalkande radhuslivet. Därför år vi tacos idag. Mitt bland alla kartonger.

Men man skall väl egentligen äta tacos på fredagar?
Och eftersom vi inte alls gillar Texmexsmak, tacosmak, salsa eller guacamole så åt vi nog inte ens tacos.
Vi åt köttfärs i libabröd med lite hackade grönsaker och västerbottenost. Och kebabsås.

Ok, vi kan inte det här med tacos.

Igår försökte vi oss på fredagsmys. För det har minsann radhusfamiljer. Hur i hela helsike någon kan tycka det är mysigt?? Övertrötta ungar som slåss, popcornkrig och saft i hela jävla soffan. Ungskrällena rök i säng och jag halvdog i den saftblöta soffan med min vinbox.

Vi suger verkligen på radhusliv!

Nej, jag har faktiskt inget viktigare att göra just nu än detta.

Det är ju så jäkla snyggt med glasögon! Jag hade det för evigheter sedan, i tonåren men det var inte riktigt lika snyggt då.
Mina första - när jag var 6 år - var ett par silvriga pilotbågar. För sådana hade farfar och han var snygg. De klädde honom. De klädde däremot inte en 6-åring utan framtänder riktigt lika bra.

Allteftersom Fredrik i min klass slog sönder par efter par så utvecklade jag min goda smak. Jag gick över till knallblå plastbågar, testade rosa dito och fulländade min look med ett par röda, skotskrutiga, stooora bågar, som täckte halva mitt spinkiga ansikte.

Min ena syster jobbade också hon på sin goda glasögonsmak. Ett tag hade hon ett par orangefläckiga som både hon och mamma envisades med att kalla bärnstensfärgade. Hm. Orange säger jag.

Efter några år började glasögonen vara svåra att se med och efter många reklamationer fick jag så reda på att jag har två synfel som tar ut varandra och gör att jag har perfekt syn. Korrigerades ena felet så såg jag ju suddigt och jag blev därmed av med min viktigaste accessoar.

Nu vill jag ha den tillbaks! Så här på ålderns höst borde jag ju ha fått någon lätt närsynthet men för säkerhets skull tänker jag fuska på testet!

Tur man har en golare till unge!

Jag avskyr mina jobbhelger ( som också innefattar antingen fredagen eller måndagen )! Jag hinner knappt se röken av familjen alls men för att hitta det positiva i det hela så ger det ju mina pojkar tydligen ett bra tillfälle att bonda. Eller konspirera. Hur man nu vill se det.

När jag kom hem idag bombarderades jag av 5-åringen:
-"Mamma, får jag spela det där spelet, mamma, mamma?!"
Samtidigt pep 3-åringen något med sin gäll röst och Orange klängde och utstötte sina ljud.
-"Mamma, det där spelet, kan jag få spela, snälla. Mamma! MAMMA!? Får jag??"

-"VILKET spel menar han?" frågade jag min man. Som stod med händerna långt nerkörda i fickorna och såg stendum ut.
-"Eh..JAG vet inte...öh" svamlade han fram.
-"Men MAMMA! Det där vi köpte till bilen - de där man spelar på tv:arna i biiilen" fortsatte 5-åringen, nu nästan i falsett.
-"Jahaaaa, DET" sa min man och såg väldigt förvånad ut"

Efter jag sagt att han fick började min man och 5-åringen rigga upp för spel. Varpå 5-åringen smäller till sin pappa och säger:
-"Kolla, jag SA ju att vi inte behövde plocka undan det! Vi FICK fortsätta"

Han FRÅGADE ju!

Vi åt fläskkotletter till middag idag.

-"Pappa, när man skall få kött från djuren då sätter man remmar på deras huvuden med en kula i. Sedan slår man på den med en hammare och då skjuts den rätt genom skallen på dem och sen skär man ut deras muskler och äter" berättade 5-åringen vid middagsbordet.

Min stackars man höll på att kvävas av djurmuskeln han tuggade på.
-"VEM har sagt det??"
-"Mamma sa det på kvällen" svarade 5-åringen stolt.

Uppenbarligen är vi inte riktigt överens om det här med att avhandla ämnet slaktmasker för våra barn.

Men imorgon skall jag ta "Krigsfången på Guantanamo Bay" som godnattsaga.

Idag. ( Kunde inte komma på någon skitbra rubrik idag )

Idag hade vi besiktning av det nya radhuset. Redan från början kändes det som att sätta fyr på 8 000 men säljaren tog det som självklart och vi tänkte väl att man nog gör så... Så vi gjorde det.

Säljaren var på en strand i sydeuropa och mäklaren kunde inte vara med. Det var jag, min man och besiktningskvinnan. Jag har i mitt liv aldrig träffat en sådan mekanisk person. Hon rabblade inlärda fraser efter varandra och var stentorr och FULLKOMLIGT oemottaglig för minsta skämt.

Hon pratade monotont om riskkonstruktioner och gjutjärnsgolvbrunnar. Hon förklarade i detalj om hur man gör när man tar upp en vägg och om treglasfönster.
I början så fnissade jag och maken åt hennes beteende, vi ignorerade hennes prat om smågrejer in i minsta detalj. Efter någon halvtimme hade hon sugit musten ur oss. Vi stirrade mest ut i tomma intet och väntade på att det hela skulle vara över.

-"Det här är en fuktmätare. Nu för jag den över min hand och den känner då av mitt blod. Eftersom ju det är vätska" sade hon. För andra gången. Hon använde EXAKT samma fras när vi var i badrummet på ovanvåningen.

-"Har ni någon stege?" frågade hon.
-"Som du vet så bor vi inte här och har ingen aning om det finns en stege" svarade jag.
-"Vi skall nu upp på taket och jag behöver då en stege" sa hon med samma mekanik som under hela besiktningen.

När människan ÄNTLIGEN var klar gick hon. Och där stod vi. Jag och min man, ensamma bland en gammal dams alla möbler och prylar ( damen i fråga bor på hem och säljaren är alltså hennes son - han som solade i syden ) med nyckel till hemmet vi inte får ta över förrän om en månad.

Det kan väl bara inte var som det skall?

Vi kände oss om skurkar och snabbade oss ut. För att träffa på närmsta nya grannen.

-"Harkel, hooooooooost, uähähäääää, host, host" lät han medan han sög vidare på sin cig. "Jag har just haft en stroke vettni och jag ramlade och slog ut mina...hooooost, uääähähähähähähäh, harkel, host, host...tänder"

Ja, det här blir nog bra.

Vägen mot mitt nya liv.. Är då fan inte rak!

Jag går omkring i ett lyckorus och liksom tindrar. Jag har inbillat mig att jag hittat frälsningen. Jag tror till och med att jag kommer att skutta till mitt trista jobb i morgon. Eller nej - det kommer jag inte för stålhättorna är tunga. Men det är då enda anledningen till att det inte blir skutt.

Jag har lite svårt för det här med sans så jag tänker mig mitt nya radhusliv som början på en era. Tur att jag inte har någon direkt trädgård för då hade jag gått loss på ekologisk odling av rovor, betor och linser ( hur fan de nu växer ). Jag ser mig själv i framtiden som någon slags hemmavarande idealmorsa med enormt tålamod och träskor som jag själv pyntat med kurbitsmålningar.

Jag tänker röka egen makrill och lägga in mina ekologiska betor och sälja på något torg iklädd tovad mössa.

Jag hade lite ärenden idag, mest smågrejer, handla mat och så men jag började mitt nya, ekologiska liv genom att impulsköpa en gasolgrill, en LEDtv, ( bara för att den hade genomskinlig ram. Fattar ni, så coolt!? ) och beställa ett golv till vårt nya sovrum ( som jag inte ens mätt upp ) för 700 kr/kvm.
( Tack Gode Gud i himlen att jag var så fiffig att jag spärrade min mans Visakort till det gemensamma kontot. Låtom honom aldrig förstå sig på internetbanken. Amen. )

Men man kan ju ändå inte odla så mycket i en minimal radhusträdgård? Och kurbitsmålningar kan man väl ha ändå... Och det finns inga vidare torg där jag bor... Tålamod...jo, det kan jag ha. Om jag får dricka Amarone och Brunello. Och få tid till manikyr och ansiktsbehandlingar.

Amen.

Fi fan vad jag e braaaaa!

Jag borde ha stryk! Jag fattar inte varför jag någonsin är olycklig och bölar över saker när jag VET att allting alltid ordnar sig. För det gör alltid det för mig. Har alltid gjort.

I morgon skriver vi kontrakt på vårt lilla radhus. Det lilla behändiga, billiga stället som kommer att vara perfekt för oss de närmsta åren.

Det har dock grämt mig lite att vi tackade nej till det där andra huset. Det större. Med stor tomt. Men sörrni; då löste vi det så här:

Steg 1: Övertalade den ena hemmaboende svågern att köpa stället. Renovera och sen bo där tills vi vill ta över. Då byter vi hus. Om några år...

Steg 2: Övertalade mäklaren att övertala säljaren att sälja till en helt ny person för ett pris som är lägre än vad flera andra varit villiga att ge.

Steg 3: Vara jävligt nöjda med oss själva.

Steg 4: I lugn och ro flytta in i det lilla perfekta.

Vi är mitt i steg 3 nu. Jag gillar steg 3. Jag kommer att hänga kvar i steg 3 länge.

En jäkla bra dag!

De nya ägarna till vårt hus har varit här och fikat. Vi tyckte att det vore trevligt att de fick träffa grannarna innan de låser in sig i sina hus till maj.

Tjejen ( när får man inte heta tjej längre? ) har haft en...eh..grej med karln i ett par vi umgås med. De i sin tur är gamla barndomsvänner med våra närmsta grannar. Deras blivande närmsta grannar, alltså. Dessutom har hon och en annan granne jobbat ihop.
Tur att man flyttar ifrån den där sörjan! Fast det klart; hade vi inte flyttat så hade ju sörjan aldrig uppstått...?

Vad jag egentligen ville komma fram till vara att jag gjorde en alldeles fantastiskt god äpplekaka. Och jag smygåt smeten själv efter att jag fintat bort ungarna.

Och ja, just det. Vi är inte hemlösa. Har jag nämnt det?
Jag KAN ha gjort det, va?

Magda!

Magda har gift sig och eftersom jag inte kan kommentera på hennes blogg så får jag göra så här! Hoppas ni hade en fantastiskt bra dag och ett stort jättegrattis!!!

Vi firar!

Ja, då har vi alltså räddat barnen från att växa upp under en bro i en hög kartonger.
Fast det kanske hade varit bra för dem. Min ena svåger tycker att man bör röka inomhus för då blir barnen härdade. Att låta dem växa upp bland kartonger ligger nog under samma logikfack.
Men jag vill ha mesiga ungar. Så därför får de ett radhus att bo i.

Vi skulle fira idag är det tänkt. Men på varsitt håll. Barnen ni vet.
Min man skall hyra kostymfilmer och äta choklad, själv skall jag ut med Burhönskillen och dricka champagne. Fast när det är radhus är det bara Moet man får dricka.
Jag pratade dock nyss med Burhönskillen och han lät lite motsträvig. På lördagar är det en massa bra på tv. Typ Så skall det låta, Doobidoo, Här är ditt liv och allt möjligt trivsamt och schlageraktigt.
Sånt gillar ju han.

Det och burhönsägg. Och sin bil.

Men jag har inga andra kompisar.

Vi har köpt ett hus. Japp! Halleluja!

Vi har köpt ett hus. Japp! Halleluja!

Jag DÖÖÖR!

Huset som jag grinade över igår. Alltså, nu ringde mäklaren upp och han som "vann" har dragit sig UR! Mina nerver PALLAR inte mer! Det skulle fanimej vara skönare att vara hemlös än detta! Nu har vi eventuellt TVÅ hus! Från inget alls.

Jag måste nog bli berusad igen!

Och en liten gnutta hopp har tänts.

Under natten har min hjärna arbetat fram en plan. Angående boende och hus förstås, inte mycket annat cirkulerar i skallen nu.
Jag ringde upp mäklaren som hade hand om det huset vi först förlorade och sedan tackade nej till.
Ni vet.
Efter lite luskande hos mäklaren så förstod jag att säljaren helst ville sälja till oss. Vi verkade mest seriösa ( =desperata ) ansåg han. Vi kan ju också ta över snabbt. Alla andra hade lägenheter att sälja eller säga upp. Så nu hoppas vi att mäklaren lyckas övertala säljaren om att acceptera vår deal. Det borde han. Men om inte:

Dalslands djupa ( och billiga ) skogar - beware!

I morgon kommer de nya ägarna till VÅRT hus hit och fikar, mäter och kollar lite. Det skall bli....kul.


(Note to self; Nästa gång...KÖP FÖRST - sälj sen. Äjj-Käjj, din idiot! )

Jävla FY fan! Skit och helvete!

Det gick åt helvete med vår radhusidyll! Inte för evig tid men just med detta... Vi hade turen att bjuda mot en karl som SKULLE bo nära sina mamma ( han lär ha varit assyrier. Eller efterbliven ). Det fick kosta vad fan det ville tydligen. Mäklaren höll på att smälla av. Precis som i vår förra budgivning. Vi har tur, vi.

Jag är helt urlakad idag. Snart blir tre små fina pojkar hemlösa. Jag har smågrinat på jobbet halva dagen och skyllt på allergi. Jag tror knappast någon gick på det. Däremot blev några livrädda att jag hade svininfluensan för jag snorade hela tiden. Och det kan de gott tro. Hoppas de lider. Hoppas de är livrädda. Så som jag är. Livrädd för att behöva fastna i någon tragisk lägenhet i förorten bland -"Jag skall knulla din mamma-språk", betong och inga taklister. ( för det finns ju inte i betonglägenheterna - och taklister är faktiskt ett måste! )
Nu har djävulen hoppat i mig. Skall jag lida skall ALLA lida!

Och vår ( mammas och pappas ) gamla katt blev avlivad idag. Lille njursjuke Oskar, 15 år gammal, fick somna in hos veterinären i eftermiddags.

Nu slog visst allergin till igen.
Och jag skall bli berusad.
Tack och hej.

Så snabbt man kan ändra sig....

Ni vet det där huset som vi ville ha men förlorade budgivningen på för någon vecka sedan.
Det huset, ja!
Det är tydligen vårt om vi vill ha det. Men nu är vi mitt i budgivningen på vår billiga radhusidyll. Vår idyll som innebär mindre slit, mindre prestige, mindre renovering, mindre jobb, mer semester och mer tid med våra barn. Och med varandra.

Valet är därför lätt.

Nej, tack.

Vad hände med SFI?

Min 5-åring har varit febrig ett par dagar. Han har också klagat på ont i örat men inte verkat nämnvärt besvärad då han haft gaturace med grannungarna varenda dag.

Han har fått rör inopererade i öronen för han har haft ungefär 600 öroninflammationer i sitt korta liv. Det är krångligt med dessa rör. Han måste ha öronproppar när han tvättar håret och när han badar i pool. ( Det har dock bara varit aktuellt en gång och det var hos Furman ) men i alla fall.

Dessa rör ramlar ut av sig själva efter 1½-2 år och snart har det gått två. Jag bokade därför tid på vårdcentralen idag. Officiellt för att han haft feber så länge och ont i örat. Inofficiellt för att jag bara ville veta om de där jäkla rören satt kvar.

Och så fick vi då komma till läkaren. En läkare som fastnade vid vårt efternamn.
-"Turk?" frågade han och såg införstådd ut.
-"Nej, pappan är assyr" svarade jag vänligt.
-"........" svarade han. Ungefär.

Och sen kollade han i öronen. Rören var kvar och där slutade jag förstå vad han sa. Jag har uppenbarligen inget emot blattar. Men som läkare kanske man borde kunna göra sig förstådd.

Min egen husläkare får skriva ner vad han säger. Jag fattar hans svenska i skrift men jag begriper inte ETT ord han säger. Cancer, vaxpropp, brutet nyckelben...nej, jag fattar inte. Och dessutom är han lite konstig. En gång sökte jag för eksem i hårbotten och då ville han att jag skulle ta av BH:n. ( Jag har inte hår på bröstet )

Såvitt jag förstod det så skulle han skicka oss vidare till Carlanderska sjukhuset för provtagning. Så var inte fallet. Vi skulle bara till labbet på nedervåningen.

Sen uppfattade jag ordet Apotek och då tackade jag för oss. Och åkte till Apoteket för att se vad som väntade oss där... Kåvepenin. Och halsfluss. Fick jag reda på av en trevlig Apoteksperson, som förvisso talade rutten svenska men jag förstod åtminstone DET. Jag vet bara inte hur länge jag skall ge penicillinet? Det uppfattade jag aldrig.

Folk får ha vilken jäkla färg som helst. Det är verkligen inte det. Men i sjukvården bör de väl ändå kunna göra sig förstådda?

Äjj-Käjj. The mecanic!

Min älskade nya bil lät lite underligt i morse när jag skulle starta den. Typ flapp-flapp-flapp-flapp.

Och då öppnar man ju huven har jag förstått. Två saker kan jag göra under en motorhuv; fylla på spolarvätska och kolla oljan. Eftersom jag fyllde på spolarvätska för några dagar sedan så kunde jag snabbt utesluta det och ge mig direkt på oljestickan. Och där var det knustorrt. Det fanns baske mig inte en endaste liten oljemolekyl kvar i...eh...hålet.

Så jag begav mig till bensinmacken. Vet ni hur många sorters olika motorolja det finns?? Sedan tidigare känner jag till; smörjolja, tryffelolja, barnolja, olivolja och nagelolja. Jag har också en begränsad erfarenhet av massageolja. Och nej, inte alls på det snuskiga vis ni tror!

Efter viss hjälp från en karl så fick jag köpt någon lämplig sort och nu hör man inget flappande längre. Jag lagade bilen. Nästan helt själv!

Jag är så stolt!

Se den, se den, se den!!

Nejdå, jag har inte hållit mig undan för att dra mig till skogs, bo i en hydda och odla ekologiska rovor.
Jag har jobbat. Och haft migrän ( har fortfarande men droger håller smärtan borta. Nu spyr jag bara lite då och då. Och ser suddigt. Och har lite dålig känsel i ena handen. Fast jag behöver bara en hand på jobbet. Och huvudet behöver jag verkligen inte. )
Två av ungarna är sjuka med feber och ont lite varstans. Den tredje får vara hemma från dagis han med för lagom till de andra + jag blir friska så blir ju han sjuk. Förstås.

Igår lyckades jag äntligen lägga vantarna på ett hyrex av "Män som hatar kvinnor". Med bävan satte jag så på filmen.
Medan mannen suckande vandrade av och an och var offer. Han ville inte alls se filmen.
Men ville JAG titta på timmar av damfotboll häromkvällen?
Ville jag titta på timmar av VM-kval?
Nej, det ville jag alltså inte.
Och suckade jag och vankade av och an i huset och såg lidande ut?
Nej, det gjorde jag alltså inte.

Så; jag avskyr svenska filmer. Jag skäms alltid när jag kollar på dem. En anledning kan vara att de ALLTID skall prata knagglig engelska. I VARENDA svensk film kan man ge sig fan på att någon pratar rutten engelska. Och jag kreverar av skam. Å deras vägnar.

Ja, och så har jag ju självklart läst böckerna och var rädd att bli besviken. MEN! JÄKLAR vad bra den var! Miljöerna var precis som jag tänkt mig, Lisbeth var precis som jag tänkt mig. Herr Blomkvist var ju i boken ett rätt snygg karl och jag kan på intet sätt förmå mig till att tycka att Mikael Nyqvist är snygg men...
Och så fanns det ju ett tillfälle i filmen, då det HADE kunnat bli det vanliga försöket till engelska... Och jag nästan duckade... Men det hände aldrig!! Han pratade svenska!!

Där var jag redo att ställa mig upp och jubla!

För fan! Vad håller man PÅ med!?

Och så har vi hittat ett hus - radhus - som vi skall ha. Detta ligger lite utanför vårt sökområde och det innebär en miljon mindre i pris. Det är inget drömhus alls men det har bra planlösning och pytteliten tomt men det är perfekt.

I området där vi bor nu är alla höginkomstagare ( utom vi ) men alla sliter för att få vardagen att funka. Några grannar hade inte råd att gå ut att äta på sin bröllopsdag. Några lämnar sin 1-åring på dagis mellan 8 och 17 varje dag. Det är inget liv. Man kan inte dra på sig så mycket utgifter att man inte har någon marginal. Man kan bara inte dra på sig SÅ mycket utgifter att man blir tvungen att lämna sin 1-åring på dagis 9 timmar om dagen. Det GÅR inte! Det finns folk som MÅSTE. Men när man inte måste? Varför väljer man att leva så? För VAD?

För att ha ett litet hus som hade kostat en spottstyver någon annanstans?

Det tär på äktenskapet och det tär på relationen till barnen, vilket gör dem till små ligister som slår sönder bilar och går med i OG. Typ.

Min man och jag har inte haft det så lätt. Det är inte jätteromantiskt att få 3 barn på 5 år och slita som djur för att bo i ett "bra" område. Men vi ser ljuset i tunneln. Och jag är så glad att vi är överens. FAN vad jag är trött på att slita för att vardagen skall gå ihop. Jag är så trött på att alltid ha för mycket. För mycket utgifter, för mycket ont om tid, för mycket som gäller sen. Det måste funka NU. För NU är mina barn små, NU är det den tiden som man för evigt kommer att ångra att man slösade bort.

Det här kommer att bli bra. Vi måste få ordning på oss. När jag var riktigt liten så slet mina föräldrar också för mig och mina syskon. För att de var tvungna. Nu är de inte tvungna längre och inte jag heller. Så varför i hela helvete sliter man för skojs skull? Varför har man aldrig tid? När man egentligen KAN?

Det är ju bara att ändra på allt som man tidigare gjort. Hur lätt som helst.

/trött.

Jag veeet! Äntligen!

Jag har funderat lite den senaste tiden och äntligen ( vid 34-års ålder ) har jag kommit på vad jag skall bli när jag blir stor.
Själv har jag tyckt att jag tänkt fram världens bästa affärsidé och när jag presenterade det hela för min man idag blev han eld och lågor.

För er som känner min man så VET ni att han blir aldrig eld och lågor. För er som inte känner honom; Han är liksom ljummen hela tiden. Jämn.
Så ni fattar ju att det är en bra idé. Strålande. Fantastisk. Unik.

Och den kommer faktiskt vara hemlig ett tag till. Det kräver lite förberedelser från min sida. Och en viss utbildning.

Jag borde ju egentligen inte skrivit något alls här än - jag borde ju säga B... Men så'n är jag. B får vänta.

Sorry.

Jag blandar ihop spakarna!

Ena bilen - För spaken till höger och bakåt. Backen.

Andra bilen - För spaken till vänster och framåt. Backen.

Grannens stängsel, som är mot vändplanen utanför huset, har blivit ganska skevt sedan vi skaffade två bilar.

Tandläkarbesök med nästan-Ernst.

Som motvikt till det vidriga räkningsbetalandet så har jag varit hos tandläkaren. Han är rätt stilig, min tandläkare. Nu när jag tänker efter så är han fanimej lik Ernst! ( nästa år kan jag smygfota )
I vilket fall; där får jag alltid beröm. För mina tänder är så himla bra och jag har aldrig några hål.

Med skinande vita, nypolerade tänder åker jag så stolt hem och packar undan tandtråd, munskölj, fluortabletter och eltandborste. Om 51 veckor tar jag fram allt igen. Tills dess funkar TePe Rak mjuk, några tag då och då.

Fina karl!

Ernst. Trivsamme, trivsamme karl! Vem i hela världen skulle komma på tanken att kalla döda fiskar för "de här små killarna"?

Ernst i Bohuslän om sommaren. Det är nästan som ett rus.

Enligt bvc har Orange magrat av och behö

Enligt bvc har Orange magrat av och behöver mer fett i sin kost. Nu sa de visserligen inte något om oss andra..

Jag äter hellre bajs!

Jag hatar verkligen att betala räkningar! Av heeeela mitt hjärta! Det är det vidrigaste jag vet och jag är sur i en hel dag efteråt!
Och faktiskt inte för att alla ens surt förvärvade slantar flyger åt skogen utan för stunden då jag sätter mig för att utföra betalningarna är det största beviset i mitt liv på att jag är totalt förvirrad, oorganiserad och rörig.

VARJE gång tar det mig en evighet att hitta de där små kodbrickorna. VARJE gång måste jag försöka komma ihåg VAR jag skrev upp lösenordet som jag aldrig kommer ihåg. Sedan skall jag hitta alla jävla räkningar!
De flesta ligger där de ska, det är när min man hämtat posten.
Ofta ligger de under barnvagnen, i min handväska eller i bilen. Det är när jag hämtat posten.
Ibland ligger de ute, helt uppblötta, bakom toalettstolen har jag hittat en, i 5-åringens ryggsäck, i skafferiet, bland blöjorna och ibland finns de bara inte. Det är när barnen - trots att DE INTE FÅÅÅÅÅR - hämtat posten.

I början på VARJE månad sitter jag så och ringer runt till några företag. Några som jag VET att jag bör betala varje månad men bara inte kan hitta räkningarna från.
Så idag är så sista räkningen för augusti betald.

Tror jag.

I morgon kanske...ja, imorgon skall jag vara snygg!

Jag gnäller alltid över att jag aldrig hinner göra mig i ordning på morgonen. Jag ser ut som fan själv allt som oftast.

Om jag ändå gör ett försök att använda mina svindyra fixgrejer ( ja, det är viktigt att det ser bra ut i sminkväskan ) så brukar jag ha mascara i pannan, eyeliner vid hakan och håret fullt av foundation. Därför att det alltid hänger tre ungar på mig.
Och nej, det är ingen som helst idé att låsa in sig för då blir alla bajjenödiga samtidigt och jag blir ändå utkörd i hallen och där finns ju Orange som gärna äter på mina pennor. Eller på mina hälsenor.

Men idag! Idaaag skulle jag minsann göra mig snygg som fasen! Alla tre är på dagis, Orange blev lämnad för första gången så jag skulle åka hem, läsa tidningen först och SEN bli oemotståndligt snygg!

Jag åkte hem. Träffade en granne och pratade med honom ett tag. Plockade undan efter barnens grisätna frukost. Satte en tvätt, läste faktiskt lite tidning och nu skall jag snart åka och hämta Orange igen.

Lika ful och anskrämlig som när jag lämnade honom. Men jag hade KUNNAT vara skitsnygg! Bara det, liksom.

Testar en grej här bara...

Testar en grej här bara...

Husköparfunderingar...

Det här med ingifta släkten... De har sådan himla heder. Eller näe, det är väl mer att de håller på rangordningen på något vis men oavsett så är det bra för mig.

Mängder av ingifta släktingar letar hus i områdena där vi bor. Råkar vi hamna på samma visning som några av dem så viker de sig. De drar sig ur helt eftersom vi har tre barn och snart inget hem. Det där gäller inte ens närmsta släkten utan varenda en man kan spåra något typ av släktband till. Skulle det vara så att vi spekulerar mot en familj med 4 barn och inget hem - då viker ju vi oss. Fast nu gör de ju aldrig så, de skulle aldrig våga.

När vi köpte vårt nuvarande hus var det en av dem som var här och tittade men vi hade ju småbarn och bodde i stan och det är ju ve och fasa för dem så de vek hädan för att vi skulle kunna få ner våra ungar på marken. Vilket vi ju också fick.

Om vi därför vidgar våra vyer lite och letar i de mest assyrpopulära områden så kommer svärfar att rensa bort varenda spekulant åt oss genom att använda sig av den där rangordningen.

Det är ju bra att ha en plan B. Eller mer en plan Ö kanske...

Och vad gör ni?

Jag kommer att spendera den närmsta timmen med att stirra på denna...Pulp Fictionrekvisita?

Mer bling till mig!

Min man har tappat sin vigselring. Och nu tänkte jag såhär; eftersom han är så jäkla klantig så förtjänar han en billig skitring. Den han tappade var i Platina och var dyrare än min vigselring och min förlovningsring tillsammans.
Så som straff köper vi honom en billig silverring och jag tar försäkringspengarna och köper en FET diamant.
En belöning för att jag lyckats hålla ordning på min egen ring i alla dessa år. ( Att det mest beror på att den ligger säkert i smyckesskrinet och sällan används har ju egentligen inte med saken att göra! )

Gääääsp!

Vi såg Pettson och Findus igår. Jag och Mellan - med den pipiga rösten, och Stor - han den coole.

Filmen var sååå trist. Och så var det så mörkt i salongen och den var såååå....zzzzzz..

-"Mamma!" piper något gällt till vänster om mig och jag studsar till.
-"SOV inte"! piper det vidare. Argt.

Detta följdes av spritt fnitter i salongen och jag genomled resten av filmen i vaket tillstånd. Jag koncentrerade mig på hönan för den lät misstänkt lik Mona Seilitz. Gubben Pettson var såå sävlig och trög och katten Findus spelades av något barn som läste innantill.

Hade inte min Stor nästan blivit påkörd av en spårvagn på väg till bilen efteråt, så hade jag nog somnat vid ratten.

Tacka vet jag Bommes ( mormors ) högläsning ur böckerna!