Se den, se den, se den!!

Nejdå, jag har inte hållit mig undan för att dra mig till skogs, bo i en hydda och odla ekologiska rovor.
Jag har jobbat. Och haft migrän ( har fortfarande men droger håller smärtan borta. Nu spyr jag bara lite då och då. Och ser suddigt. Och har lite dålig känsel i ena handen. Fast jag behöver bara en hand på jobbet. Och huvudet behöver jag verkligen inte. )
Två av ungarna är sjuka med feber och ont lite varstans. Den tredje får vara hemma från dagis han med för lagom till de andra + jag blir friska så blir ju han sjuk. Förstås.

Igår lyckades jag äntligen lägga vantarna på ett hyrex av "Män som hatar kvinnor". Med bävan satte jag så på filmen.
Medan mannen suckande vandrade av och an och var offer. Han ville inte alls se filmen.
Men ville JAG titta på timmar av damfotboll häromkvällen?
Ville jag titta på timmar av VM-kval?
Nej, det ville jag alltså inte.
Och suckade jag och vankade av och an i huset och såg lidande ut?
Nej, det gjorde jag alltså inte.

Så; jag avskyr svenska filmer. Jag skäms alltid när jag kollar på dem. En anledning kan vara att de ALLTID skall prata knagglig engelska. I VARENDA svensk film kan man ge sig fan på att någon pratar rutten engelska. Och jag kreverar av skam. Å deras vägnar.

Ja, och så har jag ju självklart läst böckerna och var rädd att bli besviken. MEN! JÄKLAR vad bra den var! Miljöerna var precis som jag tänkt mig, Lisbeth var precis som jag tänkt mig. Herr Blomkvist var ju i boken ett rätt snygg karl och jag kan på intet sätt förmå mig till att tycka att Mikael Nyqvist är snygg men...
Och så fanns det ju ett tillfälle i filmen, då det HADE kunnat bli det vanliga försöket till engelska... Och jag nästan duckade... Men det hände aldrig!! Han pratade svenska!!

Där var jag redo att ställa mig upp och jubla!