Ja, ja, ja! Jag hamnar inte i himlen. Jag vet!

En del saker gör mig riktigt jävla ilsken och jag vet inte ens varför. Jag blir inte arg om folk kör över mina fötter med kundvagnar eller knuffar till mig utan att be om ursäkt. Jag kan rycka på axlarna åt det. Men det är något med bilkörning. Eller bilar i allmänhet.

Om någon parkerar för nära mig så jag måste krångla mig in genom passagerarsidan till exempel. Maj gad! Jag blir skogstokig! Det hände senast för några veckor sedan och hade jag inte känt igen bilen som min chefs så hade jag definitivt lämnat ett avtryck. Eller så. Jag är nämligen inte rädd om min egen gamla skitskorv till bil.

Idag hade jag tankat för ett par hundra. Sedan min andra bil blev uppeldad har jag aldrig tankat fullt. Jag tänker i alla fall inte låta dem bränna upp för mycket bensin i onödan.

Anyway; mitt Oranga barn var med ute och tittade på och när vi var klara hoppade vi in i bilen, han först och höll på att sätta på sig bältet när jag just stängt dörren. Då börjar det tuta bakom mig. Vreden exploderar av någon anledning och jag tittar i backspegeln där en stor svart SUV tar upp det mesta av min utsikt.

Jag stänger av bilen och kliver ur. Går bak och knackar på rutan varpå den hissas ner och ett fläskigt, blankt högrött ansikte uppenbarar sig.

"Tutade du just på mig?" frågade jag vänligt.
"Ja, du var väl färdig, eller!?" sa den fule karln i kostym otrevligt.
"Mm, men det tar några sekunder för en fyraåring att ta på sig sitt säkerhetsbälte. Och vet, du, jag kom på en sak" sa jag på ett sätt som om man inte sett mig så hade man föreställt sig en fullkomligt urkorkad fjortistjej med tuggummi och fingrarna tvinnande någon platinablond hårslinga.
"Vad....?" frågade sketskallen lite avvaktande.
"Asså, jag skulle ju ha tankat fullt men det glömde jag. Så jag gör det nu. Jag hoppas att någon annan punp blir ledig snart eftersom du har så bråttom" svarade jag alldeles supervänligt och glatt.
"Va...va i helvete din dumma jävla...!!" började gubben och blev högröd i ansiktet.
"Oj, men...tja, det kan ju knappast vara din första hjärtinfarkt som du är på väg att få nu...?" sa jag och stängde hans bildörr som han just öppnat. Sedan gick jag fram mot pumpen och låtsastankade medan han gjorde en rivstartsbackning och körde ifrån bensinstationen i helt galen fart.

Bara där gjorde han av med mer bensin än vad min lilla bil drar på 2 veckor. Jag var så innerligt nöjd. På så många sätt. Fast jag skulle vilja veta vad det är som retar mig så fruktansvärt just i trafiken. Jag är ju egentligen värre än den högröde gubben.