tisdag 4 augusti 2009

Jag var och tittade på en bil idag ju. En Peugeot 807. Stor och inte allt för vacker. Men heller inte allt för ful för att vara ett 7-sitsigt ekipage.
Eftersom min man är i Hufvudstadskrokarna fick jag låna med mig en svåger. Denna svåger och jag har INTE samma uppfattning om vad man har en bil till. Jag är ute efter en stor jävel som sväljer oss alla och som startar utan problem, inte sprutar olja eller annan vätska och som inte kostar en halv förmögenhet.

Vi tittade inte på samma saker. Alls.
Jag kollade hur enkelt det skulle vara att ta sig bak i bilen ( utan att gå UR den ) för att avvärja bråk på motorvägen. Jag kollade om man fick plats med barnvagn och om det var airbag på passagerarsidan, integrerade bilbarnstolar eller Isofixfästen.

Han kollade efter rost, stenskott, bucklor, hundhår, fläckar, hack och skador. Sådant som jag skiter helt vansinnigt i.

Sedan körde jag lite. Hem till en annan svåger som gick igenom motorn. I morgon tänker jag pruta lite och sen gå till banken och ta ut lite pengar. Sedan skall jag förhoppningsvis ringa och berätta för min man att vi har en ny bil.

3 kommentarer:

Suzan sa...

du kanske skulle testa spikmattan? =)

Äjj-Käjj sa...

Nu hänger jag inte riktigt med alls... ( Men jag har ju redan konstaterat att jag är efterbliven. )

Elisabet sa...

Jamen visst är det alltid så.
När vi skulle köpa ny bil så var det som jag kollade efter typ samma saker som du. Den skulle vara stor, bekväm, svälja en barnvagn och tusen kilo väskor, och den skulle inte dricka så mycket bensin.
Men min man och hans bilduktige kompis (som f ö är assyrier) tjatade bara om hur många hästar bilen hade, om den var snyggt lackad och såna där skitsaker. En dag kom de hem och berättade att de ÄNTLIGEN hade hittat den perfekta bilen och jag blev jätteglad. Men den var ju inte alls perfekt för det var ju knappt en halvkombi. Fast den var rostfri.
Har lust att säga "typiskt karlar" men nja...