Djungelns lag. Den kan jag inte. Och vill inte kunna!

Jag har flytt fältet! Barnen var ju så trötta och bla, bla bla. Jag behövde inte ens ta med mig ett ton kött hem, inte heller blev jag påpackad tolv kilo tårta eller en bärkasse med turknötter. Jag börjar bli grym på smiten.

På detta dopet var det en hel del folk som inte tillhörde MIN ingifta släkt. Det var ingifta till ingifta och barnen var inte alls så välartade som de mina ungar brukar leka med. Detta var förortsungar med betong i blodomloppet. De svor, slogs med grenar och stack iväg fast de inte fick. Jag hade en konstant pågående hjärnblödning under hela den korta tid jag spenderade i den hyrda lokalen och stod därför mest ute och försökte avstyra de värsta terroristdåden från dessa okända småligister.

-"Håll käften, jävla kärringjävel" skrek en otvättad liten skit på 1 meter åt mig när jag sa till dem att inte kasta sten på förbipasserande.
Ungskrället fick sig ett åthutning som fick tyst på honom och efter att jag släpat med ungen in och lyckats hitta en pappa så fick han en till. Assyrier tillämpar inte aga. Men man kan väl få aga assyrier för det?

Ett litet tag senare kom hela ungskocken ( alltså, det var ca 30 ungar - tänk er vrålet ) rusande in i lokalen, skriande för full hals, jagade av en stor hund som tillhörde en gammal fylltratt. Eftersom några av skitungarna kastat burkar på gubben så skickade han sin tufsiga, stora hund efter dem. Det blev lite för mycket för mig då.

Jag körde alltså smiten. Eskorterad av 4 karlar till bilen ( eftersom jag är livrädd för hundar. Och betongbarn ) så tog jag mina barn och åkte hem till villaidyllen, där det enda jag numer har att frukta är en halt räv, en naken granne som spelar trummor på natten och att rödpanget skall ta slut.