Barnvakt är ju bra. Det är ju bra att man har så många som gärna passar. DET är bra.
MEN; Idag när jag kom för att hämta ungarna efter jobbet var klockan ca 19.00. Jag möttes av en nyduschad 5-åring som glatt berättade att han fått tvätta håret med schampoo utan öronproppar för en gångs skull. Vilket är skitsämst om man - som han - har inopererade rör i öronen.
Suckande frågade jag efter mina andra två. -"De sover i bilen" svarade en av husets innevånare. Bilen som stod parkerad på vändplanen utanför huset, mitt i solen, som ingen hade uppsikt över och som hade stängda fönster och dörrar. I de sekunderna det tog för mig att kasta mig ut till bilen kände jag en skräck jag aldrig upplevt förut.
När jag så äntligen kom fram till bilen insåg jag att den var tom och blev ÄNNU mer skräckslagen. Någon hade tagit mina barn ur den olåsta bilen och benen bara vek sig under mig. En av barnens tonåriga kusiner hade hört när jag blev upplyst om att barnen sov i bilen och kom ut för att säga att de inte alls var där utan nere i trädgården. Med sin farmor, farbror och faster.
Tårarna forsade och jag är övertygad om att denne stackars kusin funderade på att ringa psykakuten.
Jag fick samla mig ett bra tag innan jag kunde gå ner i trädgården. Där mina barn var, säkra och sovande. Och de hade sovit i snart 2 timmar. Och klockan var runt sju på kvällen...
Jag själv är så trött så jag vill gråta! Jag HAR gråtit, nu värker det bara i hela kroppen och jag tänkte gå och lägga mig så fort ungarna somnat för en god nattsömn på 12 timmar eller nåt.
Men två av barnen är ju skitpigga så här sitter jag. I soffan och dricker kaffe och är förtvivlad över att jag inte längre är med mina barn dygnet runt. Att inte det är JAG som har kontrollen. Jag som känner dem allra mest och som vet hur man skall göra.
När jag är på jobbet måste jag tvinga mig att inte tänka på barnen och vad de gör för jag får ont magen. På riktigt. För ingen kan ta hand om dem som jag kan! INGEN!
Och ja, att jag är så utmattad så jag kan svimma vilken sekund som helst späder ju på mitt gråtmilda sinne just nu. Jag fattar faktiskt det.
Men det är jobbigt i alla fall!
9 kommentarer:
Oj! Vilken mardröm med barnen! Förstår paniken över att de sov i solen i bilen. Tänker på 1 åringen som dog i Danmark efter att föräldern glömde barnet i bilen en hel dag... Huva.
Annars ska du vara glad att du har barnvakt. Vi har ingen alls, förutom storasystern, och det är asjobbigt!
Stor kram till dig!
Förstår din gråtmildhet!
Fy i helvete. Där hade jag dött rakt av. Förstår fullt ut din förtvivlan över att inte kunna vara med barnen jämt.
stackars... på riktigt.... tänkte direkt på Magdas kommentar, men faan vad man är nära sina barn... tigrinna... å let it so be!!!!
Jag (som inte ens har egna barn) svär på att jag slutade andas där ett tag! Inga barn i bil tack, aldrig och ABSOLUT inte en stekhet dag! Så tusen kramar till dig för att du naturligtvis är allra bäst på att ta hand om dina barn!!
Otäckt med bilen. Ja man kan ju kanske vara glad att man har barnvakt. Fast jag har också råkat ut för att läggningar tagit fyra timmar för att S sovit fyra timmars middagslurar hos barnvakten. Och kan tänka mig att det är dubbelt så irriterande med två skitpigga barn än ett :-)
Fy fan Äjj-Käjj, fy fan!! Men blir det inte dagis snart då? Även om de är sämst på att ta hand om barn på endel dagis har de ju iallafall inga stup och inga bilar? Man kan ju lugnt säga att allt är snäppet jobbigare utan sömn ja.
Jag känner att du förstår mina gråtattacker över barnen..som jag nu släppt nästan all kontroll på. För första gången sedan de anlände.
Det är hemskt.
Jag tror EGENTLIGEN inte att de någonsin skulle låta barnen sova i en bil men just i det läget fick jag ju panik... Hade jag stannat upp i två sekunder hade jag insett att det inte var sant ( det var en 12-åring som sa att de satt därute ) men ja, tigrinna...och så.
Och dagis har hittills varit det enda stället som jag är nästan är helt avslappnad med. Jag har nästan full tilltro till dem. Full tilltro har jag bara till mig själv och till min mamma och pappa. Inte ens till min man. Tragiskt men sant. ( och så läser han ju ändå inte min blogg ).
Men idag är det bättre för min man är pappaledig igen och inga barnvakter behövs.
Skicka en kommentar