Min chef har varit vänlig nog att öka på min arbetstid. Utan att fråga. Mitt i värsta galna anstormningen av folk slänger hon fram ett papper;
-"Skriv under här." och så flinar hon och ser glad ut.
Och då skriver jag på. Glada människor är bra. Då betyder det bra saker.
-"Jag lägger en kopia i ditt fack sedan." säger hon minst lika glatt och jag tänker att detta glada skall bli roligt att se.
Oops. I mitt fack ligger ett anställningsbevis på en himla massa mer timmar i veckan. Och man borde väl kanske vara glad. Det är rätt många arbetslösa nu har jag hört. Ibland lyckas jag nämligen läsa en tidning eller se på nyheterna. Mellan jobb, blöjor, matlagning och annat kaos. Så ja, jag vet att jag borde vara glad.
Nu jobbar jag så att jag vissa veckor bara träffar barnen några timmar på flera dagar. Och det är de stressiga timmarna på morgonen, innan de skall till dagis och ingen hittar någonting så vi ändå bara rusar omkring och stressletar efter grejer.
Ibland vill jag att de skall vara vakna tills jag kommer hem. Det resulterar i att de är trötta på morgonen och vi tar det lugnt och åker till dagis alldeles för sent.
Och då måste jag köra som en dåre för att hinna i tid själv.
Varannan vecka är jag däremot ledig väldigt mycket. Jag skall bara utarbeta en plan där jag får en 1-åring, en 3-åring och en 5-åring att förstå att de bara behöver sin mamma varannan vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar