Min tid kommer!

Mitt Oranga barn har beslutat sig för att inte sova mer. Inte på dagen, inte på natten. Aldrig.

I allafall inte längre perioder än 1 timme på natten och 30 minuter på dagen. Och då skall han helst somna med någon som stirrar på honom genom spjälorna i sängen.

Tänk er att lägga er till ro, med ett hav av nappar som små knölar under kroppen och en vällingflaska att mest gosa med och så en människa ( med ett ansikte 3 ggr så stort som ens eget ) stirrande på en på en halvmeters avstånd. DET hade avskräckt mig från söm i all evinnerlighet.

Alla sätt har vi försökt. Men det är just detta som ger oss åtminstone en liten stunds ro från denna Oranga lilla pest och pina.

En pest som är så fantastiskt, ljuvligt söt att alla försök till att hålla på rutiner och inte alls ta upp honom hela tiden bara inte fungerar. Så vi gräver vår egen grav här. Men det gör inget. Jag är knappt levande som det är.

Men bara så ni vet; er tid kommer.... Jag skall tynga er uppväxt med skuld och ni skall få betala!