Jag sätter mitt hopp till vecka 51 dårå.

Jag vare sig orkar eller hinner vara här just nu. Det är lite mycket. Och lite lite. Lite lite sömn.

Veckan har bestått av jobb, hostande 5-åring, febrig och störtgrinigt Orange barn, mera jobb. Tandläkartid för ena, läkartid för andra. Och för mig, fast den missade jag. Vänner från långt bort på besök. Jobb. Luciafirande. ( Vi försov oss och kom mitt i ) Inventeringsnatt på jobbet och efter en lång natt med räknande så var det 5 timmar till en annan tandläkartid.
Sova?

Mathandling, julklappshandling, julbord ( som jag bara inte kommer att orka med ). Jobb. Hostande barn nätterna igenom och slutligen ett läkarbesök idag, 2 timmar långt, som blev snabbt inbokat och skedde just under den tiden jag tänkt sova en stund.
Var det någon annan som märkte att den här veckan hade 14 dagar? Eller det kanske alltid kan vara så om man struntar i att sova?

Och jag borde ju sova nu. Men en svägerska kom förbi och ville ha kaffe så jag drack 4 koppar själv och tampas nu med mina stirriga ögon och mitt bankade hjärta.

Ja, just det. Och så har min 5-åring astma. Han har ikväll fått sin första dos inhalerings...medel i någon slags trumma med en mask som ser ut som en anka. Han tycker det är jättekul.
Hoppas han tycker det när han är 38 och släpar runt på den där ankmasken...