Nej, det var visst inte riktigt över....

Nu när magsjukan plöjt över Svenska Hjärtan och jag jobbat en lååång och sen dag kom jag så hem. Tänkte mig ett låångt bad och sedan gå och lägga mig tidigt med min underliga bok jag läser för tillfället.
Inte alls så viktigt för jag hade somnat efter 2 meningar.

Jag klev in - intet ont anandes -i fullständigt kaos.

I köket stod 5-åringen med handen i en kanna vatten och gallskrek, min man bar runt på en trött och gnällig bebis och jag fick någorlunda klart för mig vad som hänt.
I Svenska Hjärtan har vi en spis med plattor. Om ni minns sådana där runda, uppstående plattor med runda rattar. De är varma i 3 dagar efter man har stängt av dem. På en sådan hade 5-åringen lagt handen. Alla fingrar på hans högra hand är täckta med blåsor.

Jag fick rotat fram Xylocainsalva och smetat på - inte för att jag vet om det hjälper egentligen men det var det, aktivt kol eller Samarin jag tyckte att jag hade att välja på.

Så tog jag då över det gnälliga Oranga barnet och kände att han ju var glödhet och säkert hade massor i feber.
-"Feber...? Öh, njäe, jag vet inte..." svamlade min man.
-"Uuuuääääää, MAAAAAMMAAAA!!! Jag kissar NEEEEEER mig!!" vrålade det så från ovanvåningen där treåringen vinglat upp ur sängen för att stanna till på mattan och skapa en stor mörk fläck.

Så honom fick jag svepa med till toaletten, trösta och sedan duscha. På med ny pyjamas och i säng igen.
Därefter var det dags för mattan.

Sen ner igen, ta tempen på den Oranga som hade 39,7 och dosera Alvedon.

5-åringen grät nu igen och hade ont så jag hämtade en öl i kylen som han - sedan dess - går runt och håller i handen. Insyn har vi också.

Sen kunde jag ta av mig jackan.
Badkaret är upptaget av en matta och jag hittar inte min bok. Inte är det tidigt heller. Och inte är jag trött.