Det finns vissa nackdelar med att bo här i Svenska Hjärtan. En är att det är radhus. En är att det finns pratglada grannar.
Vi bor två dörrar in på gatan, i första huset bor Sigvard. Han har haft en Stroke. Det var info nr 1 när vi flyttade in. Han röker och sitter ute på sin lilla farstukvist och gör detta. Varje gång jag parkerar sniffar jag efter röklukt och förbereder mig för ett låååångt samtal om exakt samma saker vareviga dag.
-"Vad heter han din lelle?" frågar han. ( för tusende gången )
-"Jaaaa, jag har ju tre, vilken av dem menar du?" svarar jag men vet vem han menar för han menar min äldste. De andra två pratar inte med Sigvard men den äldste är artig och därmed är det honom han vill prata om.
-"Det är konstigt att han är så ljus, din pöjk" skrattar Sigvard och skrattet går över i en hostattack som orsakar en halv lunga att flyga ut.
-"Jaa, det är det ju" svarar jag för tusende gången. Jag VET ju hur samtalet kommer att förflyta. Svartmuskig pappa - blond unge, jajajajajajajajaja!!!!
Sedan försöker jag gå iväg. Som alltid.
-"Nu skall jag in till barnen, har jobbat hela dagen och så..."
-"Vi kommer att väsnas lite nu..." avbryter han. Som alltid.
-"Jaså? Ja, det gör då inget!" säger jag. Som alltid.
-"Vi skall sätta upp lite tavlor och så. I köket. För vi har renoverat." forsätter han. Som vanligt. Och när man tittar in så ser man köket. Det finns inte EN kvadratmillimeter kvar att sätta upp något på bland alla kopparprylar.
-"Jasså, vad har ni renoverat? undrar jag och vet att som vanligt avslutas vårt samtal här. Han reser på sig och stapplar in. Vänder sig i dörren och tittar på mig med tom blick. Som om han inte har en aning om vem jag är.
Ibland går det bra. Jag kan dra fraserna, jag kan dem utantill. Men ibland sätter jag mig i bilen igen tills jag inte känner röklukt mer.
Och det finns ingen annan väg att ta.
6 kommentarer:
Känner jag dig rätt så har du inte hjärta att inte prata med gubben.
;-) Jag brukar bli mäkta irriterad på Bonden som ALLTID fastnar i långa samtal när han är i Bynn. Han kan inte heller ta sig ur dem..
haha, ja grannar är för jäkliga ibland. Vi har en tysk som bor längre ner på gatam, Gottfrid, och han är helskum. För det första går han ögon åt två olika håll så man vet inte var man ska kolla, sedan så hör man knappt vad han säger, och han kan prata hur länge som helst, gärna om politik, barn, lekplatser, och naturligtvis om andra grannar.. och man får inte lov att säga ngt själv. Vi kan byta om du vill??
Kan du inte skaffa någon förklädnad? Han kanske ser dåligt? Kommer att tänka på när jag bodde i Änggården i de där radhusen som hade hur många ingångar som helst. Tanten som bodde i första huset och satt ute och rökte på trappan var dement och sedan sprang hon och ringde på de tjugo andra husen för hon kom inte ihåg var hon bodde :-)
Jag gissar att din granne helt enkelt har problem med sina minnesfunktioner, m a o du kan testa att svara vad som helst. Och har han haft stroke ska han INTE sitta och röka. Hans fru får tycker jag.
Jag tycker att du ska börja med samma som jag: Om du ser en person som du inte vill stanna och prata med så tar du luvan på huvet och springer in precis som om du har jättebråtton till något, på sin höjd kan man ropa hej i förbifarten. Funkar gudomligt bra!
Furman - Ja, jag har testat. Men karln ropar "hej" och "hallå" hundraggr tills jag liksom MÅSTE stanna. Eller så börjar han berätta om något med jättehög röst och då har jag lite svårt att bara dänga igen dörren. :-)
Skicka en kommentar