torsdag 6 augusti 2009

Ett försök till kräftskiva.

En av svågrarna skulle åka och handla. Han skulle köpa TRE saker; räkor, kräftor och krabbor men glömde krabborna.
-"Men...öh...jag var så fokuserad på det andra." Förvisso är det viktigt med fokus men TRE saker?

Jag skulle ändå iväg och köpa tillbehören så jag fick fixa krabborna. Jag hade massor att handla men jag kom ihåg allt. Det var väl för att jag är så dålig på att fokusera. Eller på att jag är kvinna..

Anyway. De flesta ville vara hemma hos svärmor/äldsta svågern m familj men på assyriska heter räkor och Satan samma sak. Detta gjorde att svärmor gjorde ett par hundra korstecken och Ave Maria och gömde sig sen på nedervåningen. Svärfar åkte hemifrån.

Under mina försök att duka fram och lägga upp, flockades ingifta släkten runt bordet, ylade, slet och drog i skaldjuren, skrek, skrattade, tjoade och betedde sig som en skock babianer. Ljudnivån var HYSTERISK! Vuxna människor.
-"TYYYYYYST!!" gallskrek jag till slut. "LUGNA EEEER!!! Är ni GALNA?!?!"
-"Men vi har ju aldrig sett sån här mat förut. Det är nytt för oss..." sa en svägerska. Till mig. Den ende svensken i hela släkten. Som ständigt blir utsatt för nya saker.... Och inte beter sig som en galen grottmänniska för det.

Vissa åt med god aptit, vissa vågade inte peta på krabborna, vissa höll sig bara till räkorna men alla gjorde fel! Det var sanslöst frustrerande att neka till alla kommentarer till vad vi kanske behövde mer.
-"Sallad?" NEJ!
-"Bulgur?" NEEJ!
-"Skall vi koka ägg?" Eh...NEJ!
-"Men har man verkligen inte potatis till?" NEJ!
-"Men om jag skär upp lite tomat, bara?" NEJ!

En systerdotter tyckte att gälarna ( eller vad det nu är på krabban - de där flikiga grå grejerna ) var godast av allt. Det enda på ett skaldjur man INTE äter. Förutom skalet.
En svägerska frågade mig tusen ggr om det VERKLIGEN var ögon, de där svarta kulorna på kräftorna, och inte pepparkorn.
En svåger tyckte att det var för söligt och gav upp.
En annan svåger ställde sig i ett hörn av köket och skalade hundra räkor så han sen kunde sätta sig ner och äta mer effektivt.
En svägerska ville bara göra sallad hela tiden.
En brorson åt bara klorna och slängde hela kräftorna sen.
En svåger frågade 25 gånger om vi verkligen inte skulle värma dem.
Och en svägerska vägrade tro mig när jag sa att de inte var råa.

Det hela var så stressande och oavslappnat. Och så himla fel att jag knappt minns hur det smakade. Men jag stinker gammel räga om hännena, så de va no gött. Men nästa gång jag äter skaldjur skall det vara med folk som vet hur man gör!

Välkommen hem, nya stooora bil!

Idag har jag så varit och köpt den nya bilen. Jag tog med mig en svåger så han kunde köra den ena hem sedan och vi åkte direkt till svärmor där Orange var.
Där var det ju som vanligt fullt av folk och jag hann inte mer än parkera innan ena svågern frågade om han kunde få låna nya bilen på lördag.
-"Vi skall ju på den där grejen... Och på måndag, kan jag låna en av bilarna då? Bara några timmar? Jag har några ärenden."

Här har vi länge varit i desperat behov av TVÅ bilar, varav en stor och så skall vi låna ut varenda bil och ändå själva behöva pussla oss till våra jobb!?

-"Så fan, heller!Köp en själv!" svarade jag artigt.

Sista dagen utan mina stora pojkar.

Min 5-åring är ju besatt av fotboll. Han har ALLTID på sig fotbollskläder om han får bestämma, och när han inte får bestämma så har han i alla fall fotbollar på kalsongerna.

Kusinerna de är och hälsar på nu spelar. Den yngste i familjen är 6 år och igår skulle min 5-åring få följa med och titta när de hade någon träningsmatch. Bara DET gjorde att jag blev lite rörd, för jag visste hur han skulle prata om det sen.

Nu visade det sig att han fick vara med och SPELA och dessutom gjorde ett MÅL! Efteråt pratade jag med honom i telefonen och han var så uppspelt och lycklig att han knappt kunde prata.
Och självklart började jag böla. För han var så lycklig. För hans lag vann. Jag hade velat se!

3-åringen däremot hänger med pappa och åker runt och fikar hos alla släktingar. Det är mer hans grej.

Ingen av dem vill komma hem igen.

onsdag 5 augusti 2009

Dåså! Nu har jag köpt en bil!

I morgon skall jag till banken och sedan hämta upp det nya åket. Nu återstår bara den lilla detaljen att min man skall få se den också. Men han kommer ju inte hem förrän på fredag och då kan man ju ändå inte ångra sig.

En liten detalj till återstår förresten; att sälja vår egen skorv som jag värderat idag. Vi får ca 10 000 kr mindre för den än vad vi har kvar i lån. Vi får ju BETALA för att bli av med den! Bilaffärer är grymt bra grejer... Men jag är full av energi och tänker pracka bilen på min ena svåger för den exakta summan vi har kvar i lån. Jag slänger med lite extra. Jag erbjuder mig att skifta däcken åt honom, tvätta bilen (fast bara vår och höst. Man vill ju inte chocka bilstackarn ) och eh...fylla på olja kanske...så länge han äger bilen, så går han nog med på det.
Dessutom kan jag sätta en back öl i bagaget. På köpet.

Fast just denna helgen har vi två bilar och det är bra för jag tänker extraknäcka som svartbuss. Jag kan ju ta 6 passagerare och kommer tjäna in bilens kostnad på nolltime. Fantastiskt!
Ibland glömmer jag att andas. Är det vanligt?

Ingen undermening i detta utan jag kommer helt enkelt på att jag hållit andan ett tag. Det händer ofta.
Tur att jag åtminstone kommer på det.

Det finns folk. Och så finns det min goa ingifta släkt.

När Orange vaknade i morse kröp han direkt in i brorsornas rum och kollade upp i sängarna. Men där var det tomt. Efter frukosten, i tystnaden, började han gnälla och hänga efter mig. Han har aldrig varit så himla grinig och uttråkad. Och inte jag heller.

Jag begav mig så hem till svärmor. Där blir man allt utom uttråkad. Efter dagens ärenden satt vi och fikade och äldste svågern föreslog en kräftkväll och frågade mig hur man gick till väga.
Ena svägerskan/ingifta syskonbarnet/kusinen/sysslingen/mostern/farbrorn osv kom med förslag.

-"Ica. Frysta Turkiska räkor"
-"Ja, och så har man väl Tigerräkor?"
-"Jag kokar potatis!"

Det ena erbjudandet efter det andra dök upp i all deras underbara välvilja att bjuda mig - gräsänkan - på kräftskiva. Men till slut ballade jag ur.

-"Neeeeeej!!!" Uppväxt på Västkusten - i Sveriges vackraste landskap Bohuslän ( precis som om det behöver skrivas ut ) så FUNKAR det inte med Turkiska kräftor! Man kan bara inte käka potatis på kräftskiva och Tigerräkor finns inte på kartan!

Nu var det ju inte följande scenario min fantastiskt generösa, underbara ingifta släkt tänkt sig men på torsdag skall jag ha en kräftskiva. En riktig en - med hattar, haklappar och snapsvisor - för assyriska ingifta släkten.
Jag kan sätta pengar på att det kommer att bli en av de roligaste kvällarna i mitt 34-åriga liv!

tisdag 4 augusti 2009

Jag var och tittade på en bil idag ju. En Peugeot 807. Stor och inte allt för vacker. Men heller inte allt för ful för att vara ett 7-sitsigt ekipage.
Eftersom min man är i Hufvudstadskrokarna fick jag låna med mig en svåger. Denna svåger och jag har INTE samma uppfattning om vad man har en bil till. Jag är ute efter en stor jävel som sväljer oss alla och som startar utan problem, inte sprutar olja eller annan vätska och som inte kostar en halv förmögenhet.

Vi tittade inte på samma saker. Alls.
Jag kollade hur enkelt det skulle vara att ta sig bak i bilen ( utan att gå UR den ) för att avvärja bråk på motorvägen. Jag kollade om man fick plats med barnvagn och om det var airbag på passagerarsidan, integrerade bilbarnstolar eller Isofixfästen.

Han kollade efter rost, stenskott, bucklor, hundhår, fläckar, hack och skador. Sådant som jag skiter helt vansinnigt i.

Sedan körde jag lite. Hem till en annan svåger som gick igenom motorn. I morgon tänker jag pruta lite och sen gå till banken och ta ut lite pengar. Sedan skall jag förhoppningsvis ringa och berätta för min man att vi har en ny bil.

Furman!

Magda.nu behöver dina inloggningsuppgifter igen!




( Nu syns det bättre, Magda. :-) )

Äjj-Käjj. Den stenkorkade.

Den efterlängtade batteribytarkillen från larmbolaget kom som lovat idag. En lång, mager, småsur kille som verkade anse att han hade ett väldigt avancerat jobb. Lite högdragen sådär.

Efter att ha visat honom in i den lilla klädkammaren där larmcentralen sitter frågade jag om han möjligtvis hade någon extra nyckel som jag kunde få.
Han tittade skeptiskt på mig och sa;

-"Njäe...men du kan ju använda denna" och pekade på nyckeln som låg ovanpå skåpet. Generad som fan försökte jag rädda skinnet och fick ur mig;
-"Jahaaa, är DEN till skåpet?!" och insåg att jag faktiskt är totalt efterbliven. Nej, Äjj-Käjj, nyckeln som ligger fullt synlig ovanpå det lilla låsta plåtskåpet i klädkammaren är nog troligtvis INTE till det låsta skåpet utan till cykeln i förrådet 2 våningar ner. Ute.

Batteribytarkillen ignorerade mig under resten av tiden och sa inte ens hejdå när han gick. Jag hade svårt att motstå frestelsen att börja prata om kvantfysik för att bevisa min stora intellektuella kapacitet. Jag visste att det inte skulle sluta som jag tänkt mig ändå. Högdragna människor gör mig korkad. Det är bara att acceptera.

Tempur för fan! Hit med en Tempur! Annars måste jag transplantera ryggen snart!

Vi har så sjukt obekväm säng! Jag vaknar på nätterna över att jag har skärande ont i ryggen och inte kommer ur läget jag ligger i. ( I natt hann jag inte få så ont för jag var ju uppe med jämna mellanrum och stängde av larmet )

Om jag trycker på min rygg så känns den som ett stort jäkla blåmärke och jag är stel så jag knakar. Jag blir snart desperat! Men vi flyttar om tre månader och kommer ju sen att bo hos en svägerska ett tag om vi inte hittar något annat snabbt nog. Visst är det ju JÄTTEkorkat att köpa ny säng nu?

Slänga ut vår, ( jag skall ha en liten ritual där jag ansiktsmålar mig, dansar och bränner upp det jävla otyget i trädgården ) kånka in en ny för att sedan kånka ut och magasinera den om mindre än tre månader.
Och dessutom vill jag ha en säng som är 2 m bred. Och det får inte plats här. Och eftersom vi inte vet var vi skall bo så vet jag ju inte om det får plats där heller.

Problem!

Och en sak till; HUR skall man kunna prova ut en ny säng? Min sovställning är då inget jag vill visa upp i någon butik...

Ni fattar ju att jag har det svårt, va!?