Firandet var inte så vilt som man skulle kunna tro efter min bortavaro. Det är bara det att jag inte sovit på 1½ vecka. Då skulle man också kunna tro att jag skulle haft massor med tid att blogga men jag har ägnat min vakna tid åt att jobba och lida. I lika delar och oftast samtidigt.
En stor del av min lidande beror också på OS. Hade jag inte varit så jäkla urlakad av sömnbrist hade jag kanske överlevt men jag gör knappt det under dessa omständigheter. Det finns ingen Bojan Krischan ( man kan säkert stava det på andra sätt ) och ingen Ingemar Stenmark. Alla heter Karlsson och Olsson och de hamnar på 23:e plats. *gäääääsp*
Min sömnbrist är inte självvald - det vill jag ju bara klargöra. Den beror till största delen på mitt Oranga barn men den äldste hjälper till genom att
A: påstå att han inte kan sova om han inte får sova bredvid mig och
B: genom att bli bajjenödig minst 1 gång per natt.
Jag ljuger således när jag säger att jag inte sovit på 1½ vecka men jag ljuger inte när jag påstår att jag inte sovit mer än två timmar sammanhängande under denna tidsperiod. Jag är tämligen säker på att mina levnadsförhållanden liknar dem på Guantanamo Bay. Och där har/hade man nog inte massor med möjlighet att blogga heller...
4 kommentarer:
Äjj-Käjj!
Vilken tur att du inte är på Guantanamo då utan i svenska småbarnsidyllen! Och. Spara bloggen så att du kan kika på den senare i livet, då pojkarna sover i sina sängar (= inte alltför lång tid framåt). Då kommer du att le och se på din Orange med andra ögon. Tycka att han var lite gullig när han var liten. Jag tycker att han är hemskt förfärligt gullig men jag behöver inte väckas av honom på nätterna ;-)
Kram!
Skönt att se att du ändå andas. Även om det är nätt och jämnt. Kram på dej vännen!
:-) Verkar härligt!!
Fast dina fangvaktare ar nagot sotare an de pa Guantanamo! Och sen ligger de ju nara dig o gosar.
Hoppas du sonat ditt straff snart!
Kram/Illa
Skicka en kommentar