25. Jo!

På lördag fyller jag år. En gång glömde min man helt av min födelsedag. Det stod honom dyrt och han kommer aldrig någonsin att göra det igen. Det kan jag lova.

Jag har önskat mig två saker i födelsedagspresent.

Idag letade jag efter någon grej som var skitviktig. Jag minns inte vad det var just nu. Jag for runt som en furie och slet i alla skåp och lådor för att hitta min skitviktiga grej. Min man föll in i letandet. Efter att ha rivit runt i allt jag kunde kunde komma på kände jag att städskåpet nog var en stor möjlighet och min man for efter. Där, längst in låg en påse från det stället där de säljer en av de saker jag önskat mig i födelsedagspresent ( det andra är Fred på jorden och fan vet hur de påsarna ser ut- troligen är de inte i plast i alla fall ).

-"Vad är det här? HÄR kanske den är!" säger jag och börjar riva i påsen ( fortfarande minns jag inte vad jag letade efter och vid tidpunkten för rivandet i påsen tänkte jag inte alls på vad det stod på den ).
Min man kastade sig så fram och höll fast påsen;
-"NEJ! Det är bara skräp! Eller nåt! Fan vet vad det är, men INTE din grej!" röt han och drämde igen skåpet framför näsan på mig.

Jag blev lite paff. Varför skyddade han skräpet? Varför ville han inte själv se efter om han inte visste vad den underliga påsen innehöll? Tyckte han att det var BRA att det stod en skräppåse i skåpet? Tänk om det var bajsblöjor i?

Eftersom min man aldrig svär annars så lät jag saken bero. Jag förstod att det var något jag borde låta bli. Och eftersom jag är rätt trög så tog det mig en stund innan jag i hemlighet kunde jubla över att karln lyssnat och faktiskt köpt den svindyra, jättebra grej jag så gärna vill ha!

Men så blev jag arg igen. Han ansåg alltså att det bästa stället att gömma en present till mig är i STÄDSKÅPET!?

Så nu är jag arg. Igen. Jag måste fan röka!