Jorå, jobba heltid med småbarn. Grymt lyckat.

Idag har jag varit ledig. Resten av veckan jobbar jag sent, vilket innebär att jag inte träffar ett av mina barn förrän på lördag morgon. Jag sover när han vaknar och går till skolan (han gör inte detta själv då han är 6 år men alltså; pappan går upp), och han sover när jag kommer hem. De två andra träffar jag på förmiddagen eftersom de inte går i skolan så de lämnas därmed sent till dagis.

Då -på dessa lediga dagar- överkompenserar man/jag. Jag blir en sörja av husmoderlighet och kvalitetstid. En tid som jag undrar om någon av oss egentligen uppskattar?

På mina lediga dagar får han en frukost som är löjligt överdådig - han vill ändå helst ha flingor men äter av mina bacon, äggröra och 8 sorters pannkakor. För att vara snäll.
På mina lediga dagar är han löjligt välklädd. För att jag då har tid att stryka skjortor. Fast han hellre vill ha sin gamla Star Warströja men tar ändå skjortan. För att vara snäll.
Det bakas.
Jag suger på att baka och vår ugn är helkonstig. Men han rör, blandar och knådar trots att ingen av oss egentligen tycker det är roligt. Dessutom är det lååångt godare med köpebröd.
Jag läser saga - trots att jag nästan somnar av min egen röst och han hellre spelar dataspel.

Vi bygger Lego och pysslar, det tycker vi båda är roligt i ca 30 minuter, sedan vill jag spela Farmville och han ringa på hos grannen. Men vi håller på i timmar ändå.
Han; för att vara snäll.
Jag; för att jag har dåligt samvete.

Sedan gör vi egna talgbollar till fåglarna. Trots att han skiter i fåglar och jag lika gärna kan köpa färdig fågelmat.

Sedan åker vi skridskor. Som jag hatar och han visserligen älskar -men i min iver att roa det älskade barnet- lånar jag in två barn att leka med och råkar därför slarva bort mitt eget. Honom fann jag 15 minuter senare i full gråt. Hemma hos lånebarnens mamma. I samma upplösningstillstånd som jag själv var i då jag trodde han gått genom isen.

Nu är lediga dagen snart över och både han och jag har 4,5 dagar på oss att vila inför nästa dust av kvalitétstid.

Jo, han försöker ju...

Jag brukar köpa Faktum ett par gånger i månaden. Det är en tidning som säljs till förmån för - och av - hemlösa. Den kommer ut 1 gång i månaden så det är inte så att jag köper flera ex för att jag är trög utan för att jag helt enkelt tycker/tror/inbillar mig att jag hjälper försäljaren.
Jag läser dem sällan. De gånger jag tittar i tidningen är den bra men den skildrar en verklighet som jag inte klarar av. Jag är en mes och får ont i magen. Eftersom jag inte har möjlighet att göra så mycket väljer jag att sticka huvudet i sanden.

Men ja, jag köper tidningen och intalar mig att försäljaren sparar de ihoptjänade kronorna för att någon gång kunna få ett drägligare liv.

Igår var jag på Systembolaget och där utanför brukar de sälja tidningen. Snacka om självplågeri...
Jag hade inga kontanter utan tog ut 50 kr av kassören.
-"Till en Faktum" meddelade jag helt onödigt, eftersom killen i kassan troligen skiter i vad jag skall göra med min extra slant. Dessutom var han upptagen med att räkna ut vad 435+50 skulle bli för summa.

Så på väg ut köpte jag Faktum. Den ganska bedagade mannen tackade hjärtligt och innan jag hunnit få upp mina påsar som jag ställt ifrån mig så störtade han in på Systembolaget.

Troligen har han ett förvaringsfack där inne där han lägger sina pengar tills han får råd att skaffa lägenhet och ta upp kontakten med sina försummade barn.

It wasn't me.

Jag och de två äldsta har handlat arslena av oss idag.

-"Nu är jag helt slutkörd" upplyste Äldste den otrevliga damen i kassan i en butik.

När vi så var klara och skulle hem i snökaoset (jag läser Aftonbladet) så hade någon parkerat så jävla nära min bil att det var stört omöjligt att ta sig in på förarplatsen.

Jag fick krångla mig in där bak, åla mig i vinterjackan som fastnade i allt, tappade en stövel, svor och slog mig... Nej, så var det ju inte. Jag hade stoora bilen. Man kliver bekvämt in där bak, går fram mellan sätena och dimper ner i förarsätet med äran i behåll.
Trots detta retar det mig.
Men då tyckte jag mig se ett märke, ett fult ett, i lacken på den idiotparkerade bilen. Så jag öppnade bildörren för att titta efter. Och mycket riktigt. Ett stort, fult ett.

Det är så tråkigt när sånt där händer...

Osynligt...typ.

Det är nog snyggare utan. Helst helt utan munsår alls men det valet verkar man sällan få.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Det är glitter-tisdag.

Man kan äta glitter.

Eller vara grymt seriös när man sprider det över bordet.

Eller faktiskt ägna sig åt det som var själva tanken; fina glittriga konstverk åt sin mamma.

Eller så är det så att limmet är själva grejen.

Fast jag vill nog påstå att det var glittret.

Jag har glitter över hela huset och det går inte att dammsuga och inte att torka bort. Jag har glitter i ansiktet, i ögonen, i kameran, i mattor, soffa och säng. Och jag har glitter i musen. Om man vill tänka snusk nu så får man fast jag tänkte mer på datormusen. Den andra har jag inte tittat på ännu. Men troligen är den också full.

En idyllisk söndag.

För ett tag sedan påbörjades ett projekt. När vi flyttade in i Svenska Hjärtan valdes en grå färg till äldste sonens rum. Det skulle vara planeter och herregud så jag har försökt att hänga upp tavlor, lampor, planeter och lägga mattor som skulle ordna till kvinnofängelsekänslan i det där rummet.

Lönlöst.

Och jag har inte fått gjort något åt det. Förrän jag testade enklaste grejen:
"Får jag måla om i ditt rum?"
"Neeeej!"
"Men du vet; om jag gör det så måste du sova i vårt rum för det kommer lukta färg."
"Åh? Ok. Måla."
"Jag behöver hänga upp din säng i luften också"
"Varför?"
"Så du får plats med mer leksaker"
(Läs; så att jag kanstuvainenmassamöblersomjagintevillslängaochsomintegåruppgenomvindsluckan)
"Ah. Ok. Gör det!"

Så jag målade om. I 3 olika gröna. Från ljus limegrön till mer riktig limefärg. Skitsnyggt. Och så kom det till sängen.
En skraltig IKEAsäng kan man inte hänga upp på väggen. Så man bygger en ram för den att vila på.
På något vis hade jag sen fått för mig att jag kunde fräsa.
Det kan jag inte. Till största delen beror de nog på att jag inte har några verktyg för detta. Då blir det ännu konstigare att jag tror att jag vet hur man fräser. Kanske blandar jag ihop det med svarvning. Jag har en svarv. Fast jag hade i detta fall inte tänkt svarva något.

När så sängen var klar testade äldste sonen den och bröt ihop i förtvivlad gråt.
"Vill ni att jag skall DÖ!?"
"Eh...nej, det vill vi ju inte...?"
"Och varför skall jag sova skithögt upp så jag kommer slå ihjäl mig då!?"

Så jag gav mig på symaskinen. En bitter ovän sedan länge men ungen skall ju ha gardiner. En miljon trassel och svordomar senare har vi ett rum med snygga väggar, snygga gardiner och loftsäng. Som sparar nog golvyta för att få plats med en madrass med en ilsken 6-åring på.

En av många idylliska lördagar den närmsta tiden.

Nu sitter vi bänkade framför Melodifestivalen. Sådär idylliskt...eller...

"Mammaaaa, vi vill kolla på moledifestovalen ikväll!"
"Jaha. Varför? Vad är det"
"Ööhh, alla på skolan ska titta"
"Fast det är bara en massa röten musik"
"Hmm...fast man får äta godis..."

Ok. Så då sitter vi då här - helt ointresserade hela högen. Den yngste har redan blivit deporterad till sin säng och somnade på några få sekunder. De andra två sitter halvt i knäet på varandra och puttas och vill kolla på Cartoon Network.

"Vajföj sjungej dom hela tiden?"
"Tja, det var du det här ni ville se"
"Nej, vi vill se på moledifestovalen!"
"Ja, fast det är ju detta"
"Mamma, nu fåj du inte söja bil"
"Va?"
"Du djickej vin."
"Skall ni kolla på det här, eller?"
"Kan vi se på Cartoon network?"
"Nej, nu skall vi se på det här!"
"Vajföj hållej du på med datojn då?"
"För att det här är rena skräpet"
"Det är JÄTTEBJA!"
"Men titta då!"
"Jag vill se på Cartoon network!"
"Nej!"
"Mamma, vajför hållej du på med datojn?"
"Jag gör viktiga saker. Titta nu på tv!"

Så trivsamt vi har det.
Vi tittar på Babsan. För fortfarande är det jätteroligt med män i kvinnokläder. Vi lyssnar på skräp till musik som skrivits till...ingen alls, utan bara tilldelats någon av de som liksom alltid är med.
Vi tittar på fåniga pausnummer och tråkiga artister med något undantag varje år. Typ krulliga hårdrockare.

Vid närmare eftertanke så är Cartoon network troligen mer underhållande.

I ren vrede...

...skriver jag ett inlägg för nu har jag varit vaken i över en timma. Klockan är 6.30 och jag har haft två smärre hjärnblödningar redan.

Vad ÄR det med barn!? HUR kan de slåss och bråka så och ändå älska varandra efter 2 sekunder?! Efter att ha vaknat och trampat runt i min säng tills adrenalinet pumpade och omsomning är omöjlig - både för dem och mig - åkte de in i sitt rum. Där de leker i 5 minuter tills den lille sparkar Mellan så han slår huvudet i sin säng. Och så utbryter hysterisk gråt. Hos Mellan för han fick ont och hos den lille oranga för jag blev fullkomligt rasande på honom.

Då vaknar Störst och skäller på sina bröder så de börjar grina igen. Mitt hopp om att få mer än 5 timmars sömn grusades då brutalt, jag kapitulerar och inser att jag behöver ringa tandläkaren då jag troligen bitit sönder minst två tänder i ilskan.

Det kommer bli en bra dag, det här.

En välutrustad katedral.

Ja, katedralen är min fula lilla bil. När jag köpte den var den blingad med diverse bibliska varelser.

Jag fick vinterdäck av en kompis som hade köpt ny bil. Och man går efter dimensioner och bultar när man skaffar däck. Hade ju jag för mig men när bilen var upphissad så gick däckfan inte på! Hålet i fälgen var för litet. Först tänkte jag; vinkelslip.... Men sen tänkte jag mer; Blocket.

Så jag ringde på en annons. 4 st nästan nya dubbdäck för 500 kr. Och de skulle passa en bil av katedraltyp. Så bra.
I andra änden på samtalet fanns en liten, liten man som pratade lite, lite svenska. Eftersom jag hittar dåligt på ön där jag jobbar erbjöd sig den lille mannen att komma till mitt jobb med däcken och byta dem på plats åt mig. Och allt detta för 500 kr.

"Do tjänner mig, jag har blå kapps och jag är liten, liten. Som ett barn" berättade mannen.

Och mycket riktigt; en liten, liten man med snällt ansikte dök upp på mitt jobb.

-"Oj, du är en timma tidig...jag har lite svårt att komma ifrån just nu...." beklagar jag vänligt.
-"Gör iiingentingen, jog väntar på dig" svarar den lille mannen glatt. "Jog sitta i bil. Vänta".
Blotta tanken på den snälle lille mannen sittande i sin bil i snöstormen för att få montera mina däck gjorde mig svettig så jag fick ju smita iväg.

-"Naaaj, jog tur iinte däck kan passa. Kanske do kan byta till din fälg?"
-"Jaa, det kan jag ju faktiskt..."
För även om jag skulle behöva skifta däcken till mina fälgar så skit samma, däcken kostar ju bara 500 spänn, liksom"
-"Fast do inte betalla micke....kanske...kanske betala 300 istället"

Eh..? Prutar karln ner sina egna däck bara för att de inte passar på min bil?
-"Jahaaaa, ja, det var ju snällt. Men då får du tillbaks fälgarna när jag skiftat dem"
-"Naaaaj, do inte måste! Do kan sälja eller slänga. Jag vet inte. 300 kronor. Är det micke?"
-"Eh..nej, det är inte mycket - det blir bra"

Några minuter senare hade den lille mannen lyft in alla däcken i min bil, jag var glad och den lille mannen var 300 kr rikare....eller nåt. Han tackade hjärtligt och jag med. Mest för att det finns så goda människor.

Dagen efter skulle vi bara testa...och däcken passade.

Plötsligt händer det.

Det här med Kungen...

Ja, man måste ju liksom..

"Skandal"...? Alltså, jag vet inte... Om karln hade sysslat med trafficking, haft ett methlab i slottskällaren eller förgripit sig på småbarn...DET hade varit en skandal.
Att en man som växt upp med idel lismande människor runt sig, som aldrig behövt oroa sig över vad folk skall tycka eller ha någon ångest över framtidsplaner eller pengar, kanske uppför sig lite odrägligt; ÄR det verkligen en skandal? Eller ens konstigt?

Är det verkligen en skandal att karln har varit otrogen? Han har säkert haft klasar av potentiella älskarinnor som mer än gärna ställt upp. Klart som fasen att han fallit för frestelsen. Om frugan dessutom visste om det, är det då verkligen en sådan skandal för oss - folket?

Han är en Kung. En sådan som skall ha krona och röd sammetsmantel. Han SKA ju vara ett svin. En dryg jävel som knäpper med fingrar och får som han vill.

Jag är verkligen inte för monarki men när vi nu dras med en kung så skall han fasen vara på riktigt!

Go knugen!