onsdag 16 februari 2011

It wasn't me.

Jag och de två äldsta har handlat arslena av oss idag.

-"Nu är jag helt slutkörd" upplyste Äldste den otrevliga damen i kassan i en butik.

När vi så var klara och skulle hem i snökaoset (jag läser Aftonbladet) så hade någon parkerat så jävla nära min bil att det var stört omöjligt att ta sig in på förarplatsen.

Jag fick krångla mig in där bak, åla mig i vinterjackan som fastnade i allt, tappade en stövel, svor och slog mig... Nej, så var det ju inte. Jag hade stoora bilen. Man kliver bekvämt in där bak, går fram mellan sätena och dimper ner i förarsätet med äran i behåll.
Trots detta retar det mig.
Men då tyckte jag mig se ett märke, ett fult ett, i lacken på den idiotparkerade bilen. Så jag öppnade bildörren för att titta efter. Och mycket riktigt. Ett stort, fult ett.

Det är så tråkigt när sånt där händer...

1 kommentar:

MonasUniversum sa...

Jag hade öppnat bildörren 8 gånger till.

För att vara på den säkra sidan.