Ja, bara för att jag ville skriva lite nu så har jag inget trådlöst nätverk i huset. Jag sitter alltså ( ja, ni kommer förstå vilket offer ) i en skitobekväm stol inklämd mot bokhyllan så att nätverkskabeln ( som är 1 meter lång/kort ) skall nå mellan datorn och modemet. Ett modem som vi fått utbytt två gånger redan.
Jag har letat efter snoppen på det. För det kan bara göra en sak i taget; antingen funkar internet och inte telefonen eller så är det tvärtom.
När jag nu ändå sitter här så passade jag på att rensa ur historiken i datorn och där hittade jag en del snusk. Jag kan ärligt påstå att jag inte har en jäkla aning om hur det har hamnat där!? Jag är från landet och där är vi inte så snuskiga. Eller...nja...möjligtvis att man kan ägna sig åt lite tidelag men det är ju ändå relativt oskyldigt. En kossa bör ju snarast glädjas åt detta om hon jämför med en tjurs våldsamma hantering?
Nu är jag alltså övertygad om att min dator/bredband har blivit kapat av snuskhumrar och tänker gå till botten med detta.
Tja. Det är det jag sysslar med nuförtiden. Det är skitjobbigt att vara ledig!
tisdag 29 juni 2010
måndag 14 juni 2010
Nu går det bara utför...
Jag har haft en jäkla massa huvudvärk den senaste tiden och det är ovanligt. Jag har bara huvudvärk dagen efter extra roligt annars. Och då får jag ju skylla mig själv.
Tyvärr finns Google och därmed har jag hjärntumör. Jag är nära randen och hade nästan börjat döstäda ( sådär som man gör när man fyllt 50, hamnat på dösidan och inte vill att ens stackars barn skall behöva ta hand om allt skräp man samlat på sig under åren. )
Men jag bokade först tid hos en optiker, för det finns faktiskt lite klartänkthet kvar hos mig. Mitt i all tumörmisär.
-"Ja, dåså" sa den väldigt timide optikern. ( Han som jag redan dömt ut som fullständig galning för det finns inga så lugna, mesiga människor på riktigt. Jag gjorde Blocketsamtal till min man innan jag gick in i det skumma undersökningsrummet. : -"han heter NN och jag är på den-och den butiken. De har tel nr XX och har jag inte ringt om 30 minuter så ring efter SWAT" viskade jag.
-"Du har ett väldigt vanligt synfel för din ålder så du behöver läsglasögon" log han så trevligt att jag ville slåss.
-"LÄSglasögon??"
Jag har kommit in i den typiska åldern då armarna inte räcker till när man skall läsa tidningen.
Jag borde ju glädjas lite över att jag kan vänta ett par år med döstädandet och jag borde ju glädjas över att slippa operera mig i hjärnan men det är inte lätt... Jag kan numer köpa...nej. Jag BEHÖVER numer köpa +0.75 ( el vad de heter ) på tappen.
Tyvärr finns Google och därmed har jag hjärntumör. Jag är nära randen och hade nästan börjat döstäda ( sådär som man gör när man fyllt 50, hamnat på dösidan och inte vill att ens stackars barn skall behöva ta hand om allt skräp man samlat på sig under åren. )
Men jag bokade först tid hos en optiker, för det finns faktiskt lite klartänkthet kvar hos mig. Mitt i all tumörmisär.
-"Ja, dåså" sa den väldigt timide optikern. ( Han som jag redan dömt ut som fullständig galning för det finns inga så lugna, mesiga människor på riktigt. Jag gjorde Blocketsamtal till min man innan jag gick in i det skumma undersökningsrummet. : -"han heter NN och jag är på den-och den butiken. De har tel nr XX och har jag inte ringt om 30 minuter så ring efter SWAT" viskade jag.
-"Du har ett väldigt vanligt synfel för din ålder så du behöver läsglasögon" log han så trevligt att jag ville slåss.
-"LÄSglasögon??"
Jag har kommit in i den typiska åldern då armarna inte räcker till när man skall läsa tidningen.
Jag borde ju glädjas lite över att jag kan vänta ett par år med döstädandet och jag borde ju glädjas över att slippa operera mig i hjärnan men det är inte lätt... Jag kan numer köpa...nej. Jag BEHÖVER numer köpa +0.75 ( el vad de heter ) på tappen.
Ja, grattis min son.
I morgon ( el det är faktiskt idag ) fyller min äldste 6 år. Jag minns vad som hände just nu för 6 år sedan.
Jag hade fostervatten rinnande nerför benen, jag hade ont så jag inte trodde det var sant och jag hade drabbats av halvsidig ansiktsförlamning två veckor tidigare så jag hade en plastkopp över ögat för att hålla det fuktigt eftersom jag inte kunde blinka.
Jag var på väg att uppleva det som gjorde att inte NÅGOT, någonsin mer skulle kunna verka äckligt, söligt eller slemmigt i jämförelse.
Jag hade en man med mig som var mycket irriterad över att jag fått honom att missa någon skitviktig fotbollsmatch ( ja, då med ) och när jag trodde att frälsningen var på väg hamnade den i ena låret där den gjorde föga nytta. En meter nål in i ryggen helt i jävla onödan.
Och nu är han 6 år. Tyken, hånfull och uppkäftig.
Synd att det hela inte filmades. Det hade kunnat vara standard vid fredagsmyset.
-"Nu är det dags för förlossningsfilmen, pojkar!"
Så det inte råder något tvivel om att de skall dyrka mig så länge de lever.
Jag hade fostervatten rinnande nerför benen, jag hade ont så jag inte trodde det var sant och jag hade drabbats av halvsidig ansiktsförlamning två veckor tidigare så jag hade en plastkopp över ögat för att hålla det fuktigt eftersom jag inte kunde blinka.
Jag var på väg att uppleva det som gjorde att inte NÅGOT, någonsin mer skulle kunna verka äckligt, söligt eller slemmigt i jämförelse.
Jag hade en man med mig som var mycket irriterad över att jag fått honom att missa någon skitviktig fotbollsmatch ( ja, då med ) och när jag trodde att frälsningen var på väg hamnade den i ena låret där den gjorde föga nytta. En meter nål in i ryggen helt i jävla onödan.
Och nu är han 6 år. Tyken, hånfull och uppkäftig.
Synd att det hela inte filmades. Det hade kunnat vara standard vid fredagsmyset.
-"Nu är det dags för förlossningsfilmen, pojkar!"
Så det inte råder något tvivel om att de skall dyrka mig så länge de lever.
lördag 12 juni 2010
Kanske Demidekk på fransarna?
Ja, VM har ju börjat. Min man är fullkomligt salig. Han skuttar och pratar konstant. Fakta. Han rabblar och berättar om varenda spelare. Han vet vad de har för skor, hur många mål de gjorde i juniormästerskapen för 26 år sedan ( ok, inte många spelare har hängt med i 26 år men.. ) han berättar om tränarna, om deras taktik och om alla VM som någonsin utspelats genom året.
Han använder mer ord under VM än vad han gör under de fyra åren som går emellan.
Och jag måste lyssna.
Men nedanstående låt gör faktiskt sitt för att höja intresset. Den är ju skitbra!
Jag blir lite rörd till och med. Men så blir jag också rörd av det mesta. Jag grinar rätt ofta så det är inte för mitt stora badintresse som jag bara använder vattenfast smink.
Men så mitt i allt detta är han upprörd. Över det stundande bröllopet i vårt kära kungahus. Eller nja, kära... Fast när man nu måste dras med ett kungahus så är i alla fall vårt rätt så trevligt. Vickan verkar ju trevlig. Och den där rara Madde, hon har det ju inte så lätt just nu. Och kungen...tja. Kungen. Han...är ju där han med.
Det som gör min man mest upprörd över detta är att det står en massa saker om dem överallt, i alla tidningar, på TV, tja överallt. När han inte är intresserad så är det ju jobbigt för honom.
Men för mig - som inte gillar VM något vidare- så är det ju så himla enkelt att undvika allt som skrivs. För det nämns ju knappt.
Jag bryr mig inte nämnvärt vare sig om bröllopet eller om VM men jag kommer att böla som en unge ändå. När de säger ja. När de gör mål och blir glada. När de snubblar på altargången, när de gör självmål...
Vilka känslostormar jag kommer leva med dessa veckor. Och sedan avslutas sommaren med den största; min syster gifter sig i augusti. I vår gamla kyrka ute på landet där vi växte upp. Herregud.
Jag tänker nog inte sminka mig alls förrän i september.
Han använder mer ord under VM än vad han gör under de fyra åren som går emellan.
Och jag måste lyssna.
Men nedanstående låt gör faktiskt sitt för att höja intresset. Den är ju skitbra!
Jag blir lite rörd till och med. Men så blir jag också rörd av det mesta. Jag grinar rätt ofta så det är inte för mitt stora badintresse som jag bara använder vattenfast smink.
Men så mitt i allt detta är han upprörd. Över det stundande bröllopet i vårt kära kungahus. Eller nja, kära... Fast när man nu måste dras med ett kungahus så är i alla fall vårt rätt så trevligt. Vickan verkar ju trevlig. Och den där rara Madde, hon har det ju inte så lätt just nu. Och kungen...tja. Kungen. Han...är ju där han med.
Det som gör min man mest upprörd över detta är att det står en massa saker om dem överallt, i alla tidningar, på TV, tja överallt. När han inte är intresserad så är det ju jobbigt för honom.
Men för mig - som inte gillar VM något vidare- så är det ju så himla enkelt att undvika allt som skrivs. För det nämns ju knappt.
Jag bryr mig inte nämnvärt vare sig om bröllopet eller om VM men jag kommer att böla som en unge ändå. När de säger ja. När de gör mål och blir glada. När de snubblar på altargången, när de gör självmål...
Vilka känslostormar jag kommer leva med dessa veckor. Och sedan avslutas sommaren med den största; min syster gifter sig i augusti. I vår gamla kyrka ute på landet där vi växte upp. Herregud.
Jag tänker nog inte sminka mig alls förrän i september.
Det kanske tar några dagar innan det sjunker in...?
I morse vaknade vi av telefonen. När det händer brukar det vara någon av svägerskorna som behöver hjälp med något men idag var det en vän till min man. En egenföretagande vän, snart 30 år gammal och som vi varit delägare med. Denna karl stressar som en dåre. Han jobbar jämt och röker två paket om dagen och alla har varnat honom. En vacker dag så klarar du inte mer...
-"Hej! Du, kan du hjälpa mig med en grej! Jag har lite mycket, jag är på sjukhuset och har haft en hjärtinfarkt men jag skulle träffa den nya kocken nu på morgonen. Kan du ta hand om det?"
-"Ehhh..."mumlade min man. "Herregud, skit i kocken! Hur MÅR du"?
-"Jorå, det är bra. Jag skulle behöva komma hem bara, hur länge måste man vara kvar, tror du?"
-"Eh, ganska länge tror jag..en vecka eller något...det beror väl på. Fast du måste ju ta det lugnt nu!"
-"Jajaja, jag skall. Men vi hörs, jag måste sluta nu. Jag har några samtal att ringa. Måste fixa personal och så. Ciao!"
Och så kocken reaktion;
-"VA!? Har han fått hjärtinfarkt!? Vad fan! Här hittar man äntligen en bra delägare och så går han och dör!"
-"Nej, han är inte..."
-"FAN!"
Jag är nöjd med vårt beslut att lämna restaurangbranchen.
-"Hej! Du, kan du hjälpa mig med en grej! Jag har lite mycket, jag är på sjukhuset och har haft en hjärtinfarkt men jag skulle träffa den nya kocken nu på morgonen. Kan du ta hand om det?"
-"Ehhh..."mumlade min man. "Herregud, skit i kocken! Hur MÅR du"?
-"Jorå, det är bra. Jag skulle behöva komma hem bara, hur länge måste man vara kvar, tror du?"
-"Eh, ganska länge tror jag..en vecka eller något...det beror väl på. Fast du måste ju ta det lugnt nu!"
-"Jajaja, jag skall. Men vi hörs, jag måste sluta nu. Jag har några samtal att ringa. Måste fixa personal och så. Ciao!"
Och så kocken reaktion;
-"VA!? Har han fått hjärtinfarkt!? Vad fan! Här hittar man äntligen en bra delägare och så går han och dör!"
-"Nej, han är inte..."
-"FAN!"
Jag är nöjd med vårt beslut att lämna restaurangbranchen.
fredag 11 juni 2010
Och så var det vädret....
Jag har semester i år. Riktig. Betald. Jag läste en insändare i Metro för ett tag sedan där någon tyckte att alla minsann hade rätt till semester, även arbetslösa, föräldralediga och sjukskrivna.
Hur tänkte du då? När du skrev?
Har man rätt till ledighet från sina barn i fem veckor i sträck? Det bör man inte vilja. Har man rätt till ledighet från sitt ont i fem veckor i sträck? Ja. Ok. Ha rätt till det då men hur skulle det funka? Rent praktiskt?
Har man rätt till ledighet från sin A-kassa i 5 veckor? Ok. Ta ledigt då. Men få betalt ändå. Från vem. Och varför?
-"Nej, just DENNA månaden är jag inte arbetslös, jag har semester från det där, jag börjar vara arbetslös igen om 3 veckor."
På min semester skall jag;
1; städa
2; bråka med barnen
3; laga mat
4; eventuellt sy färdigt gardinerna
5; dricka mängder med vin
6; umgås ihjäl mig med en massa ingift släkt
7; stressa över att hinna med allt man bör under semestern
Och sen är semestern slut. Då skall jag
1; städa
2; bråka med barnen
3;laga mat
4; eventuellt sy färdigt gardinerna
5; dricka mängder med vin
6; umgås ihjäl mig med massa ingift släkt
Så visst; ha semester ni.
Notera att punkt 7 är borta.
Hur tänkte du då? När du skrev?
Har man rätt till ledighet från sina barn i fem veckor i sträck? Det bör man inte vilja. Har man rätt till ledighet från sitt ont i fem veckor i sträck? Ja. Ok. Ha rätt till det då men hur skulle det funka? Rent praktiskt?
Har man rätt till ledighet från sin A-kassa i 5 veckor? Ok. Ta ledigt då. Men få betalt ändå. Från vem. Och varför?
-"Nej, just DENNA månaden är jag inte arbetslös, jag har semester från det där, jag börjar vara arbetslös igen om 3 veckor."
På min semester skall jag;
1; städa
2; bråka med barnen
3; laga mat
4; eventuellt sy färdigt gardinerna
5; dricka mängder med vin
6; umgås ihjäl mig med en massa ingift släkt
7; stressa över att hinna med allt man bör under semestern
Och sen är semestern slut. Då skall jag
1; städa
2; bråka med barnen
3;laga mat
4; eventuellt sy färdigt gardinerna
5; dricka mängder med vin
6; umgås ihjäl mig med massa ingift släkt
Så visst; ha semester ni.
Notera att punkt 7 är borta.
tisdag 8 juni 2010
Det finns de som syr.
De finns folk som gillar att sy, fast de inte är så duktiga. Så finns det folk som är duktiga. Och det finns folk som är duktiga och tycker det är tråkigt. Sen finns det folk som tycker det är kul ibland, de som har tålamod och mäter och sånt.
Sen finns det folk som jag. Vi har en jättebra symaskin och tusen miljarder tillbehör. Vi har ett syskrin som vilken gammal farmor som helst skulle ge sin högra fot för. Vi köper tyger skitofta och har stora planer. Men det slutar ALLTID med att vi sitter där ( och ja, jag må vara ensam i världen om detta beteende men jag pratar i vi-form. Så jag inte känner mig ensam ) och svär över undertråd som går av, trassel och nålar i fingrarna.
Vi mäter inte. Vi kör på ögonmått. Vi nålar alldeles för snålt. Vi hatar att sy. Helt enkelt så hatar vi det. Men vi gör det ändå och inte blir det vackert.
Vi har också män som är tålmodiga och inte säger så mycket när vi köper tyg. Som inte höjer på ögonbrynen utan snällt gör plats för alla halvfärdiga, sönderklippta löpmeter tyg som stuvas in i garderober och förråd. För "att göra färdigt senare".
Om man skulle skaffa sig en husarrest. Herrejösses vad jag hade haft att göra. Och så många svordomar jag hade yttrat. Men det hade kanske funnits plats i garderoben för min mans kalsonger. Så kan de få flytta upp från lådan under sängen.
Ringa misshandel ger väl kanske sånt? Jag är övertygad om att min man ställer upp på att bli ringa misshandlad.
Sen finns det folk som jag. Vi har en jättebra symaskin och tusen miljarder tillbehör. Vi har ett syskrin som vilken gammal farmor som helst skulle ge sin högra fot för. Vi köper tyger skitofta och har stora planer. Men det slutar ALLTID med att vi sitter där ( och ja, jag må vara ensam i världen om detta beteende men jag pratar i vi-form. Så jag inte känner mig ensam ) och svär över undertråd som går av, trassel och nålar i fingrarna.
Vi mäter inte. Vi kör på ögonmått. Vi nålar alldeles för snålt. Vi hatar att sy. Helt enkelt så hatar vi det. Men vi gör det ändå och inte blir det vackert.
Vi har också män som är tålmodiga och inte säger så mycket när vi köper tyg. Som inte höjer på ögonbrynen utan snällt gör plats för alla halvfärdiga, sönderklippta löpmeter tyg som stuvas in i garderober och förråd. För "att göra färdigt senare".
Om man skulle skaffa sig en husarrest. Herrejösses vad jag hade haft att göra. Och så många svordomar jag hade yttrat. Men det hade kanske funnits plats i garderoben för min mans kalsonger. Så kan de få flytta upp från lådan under sängen.
Ringa misshandel ger väl kanske sånt? Jag är övertygad om att min man ställer upp på att bli ringa misshandlad.
onsdag 2 juni 2010
Fast barnen älskar det....
Det finns fördelar med radhuslivet. Jag intalar mig det. Jag vill att det skall finnas.
Det är lättskött ( =tråkigt ).
Det är...eh...fan vet. Det är inte min grej. Jag vill ha halvfärdiga projekt överallt, jag behöver plats att kunna sätta nya saker på. Sådana grejer som jag sedan ångrar och vill ta bort. Jag behöver skjul. Skjul är vackert.
Jag vill inte få order om att garagen skall målas. Det gör väl jag när jag känner för det! Jag vill inte ens HA ett garage. Och OM jag nu skall måla mitt garage vill jag själv bestämma kulör!
Jag skulle kunna tänka mig att riva mitt garage och ha en hängmatta där i stället. Eller ett skjul.
Jag vill ha en egen parkering som är ledig när jag kommer hem, inte snurra runt och leta plats för den lilla oranga Clion.
( den är för övrigt avkatedraliserad nu. Jag lämnade endast ett dinglande kors för att impa på svärmor )
Jag bidar min tid. En vacker dag - när mina söner är stora/starka nog- skall jag köpa ett hus. Ett gammalt knarrigt ett med sneda golv och väggar och byggt av virke som är av helkonstiga dimensioner och när man skall byta ut något måste man jaga i evigheter. Trädgården skall vara igenväxt av gamla äppelträd och rosor. Det skall finnas stenar och lövträd och det skall finnas en berså. Och mängder av skjul.
Med det i åtanke så trivs jag här i radhusträsket. Typ.
Det är lättskött ( =tråkigt ).
Det är...eh...fan vet. Det är inte min grej. Jag vill ha halvfärdiga projekt överallt, jag behöver plats att kunna sätta nya saker på. Sådana grejer som jag sedan ångrar och vill ta bort. Jag behöver skjul. Skjul är vackert.
Jag vill inte få order om att garagen skall målas. Det gör väl jag när jag känner för det! Jag vill inte ens HA ett garage. Och OM jag nu skall måla mitt garage vill jag själv bestämma kulör!
Jag skulle kunna tänka mig att riva mitt garage och ha en hängmatta där i stället. Eller ett skjul.
Jag vill ha en egen parkering som är ledig när jag kommer hem, inte snurra runt och leta plats för den lilla oranga Clion.
( den är för övrigt avkatedraliserad nu. Jag lämnade endast ett dinglande kors för att impa på svärmor )
Jag bidar min tid. En vacker dag - när mina söner är stora/starka nog- skall jag köpa ett hus. Ett gammalt knarrigt ett med sneda golv och väggar och byggt av virke som är av helkonstiga dimensioner och när man skall byta ut något måste man jaga i evigheter. Trädgården skall vara igenväxt av gamla äppelträd och rosor. Det skall finnas stenar och lövträd och det skall finnas en berså. Och mängder av skjul.
Med det i åtanke så trivs jag här i radhusträsket. Typ.
onsdag 26 maj 2010
Jag älskaj nya pjylaj!
Nu har jag köpt en ny dator! Den är fin och jätteblank och svart. ( Nej, högblankt är bara sååå ute när det gäller kök - inte datorer ) Och framförallt är den snabb som fasen och på denna datorn kraschar inte internetläsaren var 10:e minut.
Nu är det säkert så att någon av er vet att "det bara är att ladda ner horyrnvkfks och så rensar det datorn och lagar alla filer som jag tagit bort för de sett konstiga ut. Det raderar också allt krafs man hämtat som verkat roligt men som egentligen mest varit virus och trojaner. Det lagar till och med tangenten "V" som något barn pillat loss och gjort gud-vet-vad med"
Om nu någon vet det så vill jag inte höra. Jag ville ha en ny, fin, blank dator bara. Ny.
Jag har droppat hintar om detta till man i flera veckor som ett tips inför mors dag men jag orkade inte vänta mer. Jag tappade definitivt hoppet häromdagen när Mellan talade om att pappa har köpt en grävmaskin till mig. Han lade bittert till;
-"Jag hataj gjävmasinej! Jag vill inte ens att de ska vaja i Fejjije!!"
Det är lite bryderier nu. VAR skall jag parkera min grävmaskin? Som min ena son ju hatar. Och HUR skall de kunna få den upp för trappan för kaffe-på-sängen-med-presentöppning, och det UTAN att uppröra mitt barn?
Ja, så ni förstår ju att jag har lite att stå i här.
Nu är det säkert så att någon av er vet att "det bara är att ladda ner horyrnvkfks och så rensar det datorn och lagar alla filer som jag tagit bort för de sett konstiga ut. Det raderar också allt krafs man hämtat som verkat roligt men som egentligen mest varit virus och trojaner. Det lagar till och med tangenten "V" som något barn pillat loss och gjort gud-vet-vad med"
Om nu någon vet det så vill jag inte höra. Jag ville ha en ny, fin, blank dator bara. Ny.
Jag har droppat hintar om detta till man i flera veckor som ett tips inför mors dag men jag orkade inte vänta mer. Jag tappade definitivt hoppet häromdagen när Mellan talade om att pappa har köpt en grävmaskin till mig. Han lade bittert till;
-"Jag hataj gjävmasinej! Jag vill inte ens att de ska vaja i Fejjije!!"
Det är lite bryderier nu. VAR skall jag parkera min grävmaskin? Som min ena son ju hatar. Och HUR skall de kunna få den upp för trappan för kaffe-på-sängen-med-presentöppning, och det UTAN att uppröra mitt barn?
Ja, så ni förstår ju att jag har lite att stå i här.
onsdag 19 maj 2010
Det är tufft att vara sportintresserad.
Ja, det påstår min man. Och vad vet jag...eller jo, jag vet. Jag vet att min man inte har det så svårt. Det vet jag. Men han tycker det.
Jag är inte mottaglig för manligt tyck-synd-om idag. Jag har varit hos gyn på koll. Jag hatar det! Jag hatar att man måste kolla muffen en gång om året som någon jävla besiktning.
*Glapp i höger blygdläpp.
*Gnissel i muffben.
Ok. Jag gör mig löjlig. Jag fattar ju att det är för min skull. Men så här:
Jag kommer in på mottagningen. Det var jag, en 18-åring och en ytterst överviktig kvinna i 70-årsåldern med rullator i väntrummet. Birgit ropade in 18-åringen. Och sen kom Ulla och ropade in tjockarullatortanten.
-ÄÄJJJJ-KÄJJJ!! gapade så en karl och jag studsade upp i min soffa. Ja, jag gjorde faktiskt det.
-"Jagg chetter Muhammad och jag skall varra din docktorrr. Ååååh, do är gift med en tuuurk???" ( detta eviga jävla tjat. Jag önskar att min man hade tagit MITT efternamn i stället! )
-Njäe, han är inte turk, han är assyrier"
-Åh, aha, hm. Jasså. Ok. Klä av dig."
Så när min man tycker det är jobbigt att han - på tisdagar - måste kolla på sin fotboll på lilla TV:n i sovrummet, så håller jag inte med.
Jag är inte mottaglig för manligt tyck-synd-om idag. Jag har varit hos gyn på koll. Jag hatar det! Jag hatar att man måste kolla muffen en gång om året som någon jävla besiktning.
*Glapp i höger blygdläpp.
*Gnissel i muffben.
Ok. Jag gör mig löjlig. Jag fattar ju att det är för min skull. Men så här:
Jag kommer in på mottagningen. Det var jag, en 18-åring och en ytterst överviktig kvinna i 70-årsåldern med rullator i väntrummet. Birgit ropade in 18-åringen. Och sen kom Ulla och ropade in tjockarullatortanten.
-ÄÄJJJJ-KÄJJJ!! gapade så en karl och jag studsade upp i min soffa. Ja, jag gjorde faktiskt det.
-"Jagg chetter Muhammad och jag skall varra din docktorrr. Ååååh, do är gift med en tuuurk???" ( detta eviga jävla tjat. Jag önskar att min man hade tagit MITT efternamn i stället! )
-Njäe, han är inte turk, han är assyrier"
-Åh, aha, hm. Jasså. Ok. Klä av dig."
Så när min man tycker det är jobbigt att han - på tisdagar - måste kolla på sin fotboll på lilla TV:n i sovrummet, så håller jag inte med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)