Ja, grattis min son.

I morgon ( el det är faktiskt idag ) fyller min äldste 6 år. Jag minns vad som hände just nu för 6 år sedan.
Jag hade fostervatten rinnande nerför benen, jag hade ont så jag inte trodde det var sant och jag hade drabbats av halvsidig ansiktsförlamning två veckor tidigare så jag hade en plastkopp över ögat för att hålla det fuktigt eftersom jag inte kunde blinka.
Jag var på väg att uppleva det som gjorde att inte NÅGOT, någonsin mer skulle kunna verka äckligt, söligt eller slemmigt i jämförelse.

Jag hade en man med mig som var mycket irriterad över att jag fått honom att missa någon skitviktig fotbollsmatch ( ja, då med ) och när jag trodde att frälsningen var på väg hamnade den i ena låret där den gjorde föga nytta. En meter nål in i ryggen helt i jävla onödan.

Och nu är han 6 år. Tyken, hånfull och uppkäftig.
Synd att det hela inte filmades. Det hade kunnat vara standard vid fredagsmyset.
-"Nu är det dags för förlossningsfilmen, pojkar!"

Så det inte råder något tvivel om att de skall dyrka mig så länge de lever.