...tja...det har jag ju sagt ett par gånger nu men just i detta fall har jag fått liv i min dator efter 2 månaders dödhet.
Mitt förra inlägg var ju lite bittert, inte så bittert som det faktiskt verkade nu när jag läste det, jag är inte särskilt deppig men visst har det änna (som vi säger i Götet) varit lite mycket det senaste.
Min man och jag har varit gifta i 10 år nu i januari. Vi firar det genom att fylla i en ansökan om äktenskapsskillnad. Jag är - trots allt - nöjd med min effektivitet. På 11 år har jag hunnit gå från singel till förlovad till gift till 3-barnsmamma, husägare 2 ggr (totalt 4 flyttar). Bytt jobb ett par ggr och nu hunnit med att bli separerad och innan året är slut; skild.
Och med detta sagt så funderar jag lite över min framtid. Om jag skulle ge mig in i politiken kanske? Jag skall ha som enda partifråga att byta ut alla veckodagar mot lördagar. Småpartier utan en enda vettig grej på partiprogrammet verkar ju väldigt now. Troligen hinner jag också med att både lämna och hämta barnen på dagis och fritids inom dess öppettider också. Jag tänker mig att en del jobb hemifrån skulle kunna funka?
Eller så jobbar jag kvar där jag faktiskt trivs väldigt bra. Det är också ett alternativ. Vi får se...
6 kommentarer:
Tråkigt att det slutade med skilsmässa.
Eller det kanske är bäst så?
Du har hunnit en hel del under de där tio åren.
Undrar vad som kommer hända de nästa tio.
Massa bra saker tror jag!
Kram!
Äsch då, tråkigt..
Been there.
Hoppas ni mår bra allesammans!
men ååh...
:-(
...jag har inget intelligent att säga, inga kloka ord eller råd att komma med, bara en önskan om att det blir bra till slut,
- å du, glöm inte bort att du har slutat röka bara...
;-)
*kram*
Tack alla ni. Man behöver inte säga något alls egentligen, vi mår bra och jag ville bara liksom meddela här så blir det enklare sen om jag någon gång gör ytterligare ett inlägg här. I alla fall kan det ju bli en del varannan vecka :-)
Roligt att se att du är tillbaka här och mycket ska hända på tio år, både sådant man planerat för och sådant man inte. Jag hoppas att du får det fint och skriver någon gång igen.
Många många kramar!
Hälsar Anita
Skicka en kommentar