I fredags tog sig min morgonstela kropp upp kl 05.00 och blev snabbt avduschad. När så samma stela lekamen slängde sig framåt för att svepa en handduk runt skallen sade det "KRAK" i hela ryggen och nackspärren var ett faktum.
Jag tog mig igenom arbetsdagen med hjälp av Voltarengel och försökte behärska min grinighet allt jag kunde. Jag är inte så säker på att det gick så himla bra.
Jag tänker kompensera genom att vara extra ogrinig den kommande veckan.
Vi har haft en del att göra i helgen så jag hade verkligen inte tid att vara obrukbar. På lördag morgon satte jag så igång med att lägga golv. Med ett kortare avbrott för att gå på dop.
När golv och dop var klart gav jag mig på de obeskrivligt fula trappspjälorna. Ni vet; sådana där golv-till-tak-spjälor som man gärna byggde överallt på tidigt 70-tal. Äntligen är de jäkla styggelserna jämnade med det gräsliga laminatgolvet. Det som ännu inte blivit omlagt.
På lördagkvällen behandlade jag min onda nacke med Ripasso. På en pinnstol.
På söndagen spenderade jag en del tid i byggmarknader för att hitta taklister som skulle kunna passa ihop med den underliga sort som vi har överallt här hemma.
Resten av dagen sågade och skruvade jag golvlister. Och sedan möblerade jag barnens nya lekrum. En liten stund senare upplevde jag en stund av sann lycka;
Två barn satt vid ett bord i nya lekrummet. Den ena övade på alfabetet och den andre ritade dinosaurier. Det tredje barnet satt och lyssnade på musik. I lekrummet. På övervåningen. Alla tre, fullständigt upptagna, tysta och lugna.
Sann lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar