Idag har vi varit på dop med ingifta släkten. Det var vi förra lördagen också. Samma tid, samma kyrka, samma gäster. ( annat barn ) Pojkdop.
Pojkdop är annorlunda än flickdop. De är längre. Flickor får ej beträda den delen där altaret står, så när mitt oranga barn yr omkring under gudstjänsten och far upp där, så står jag kvar nedanför de två trappstegen och inväntar min man man som får bestiga den heliga platsen och hämta ner honom.
Jag är liten sugen på att se vad som händer om jag SKULLE gå upp där...men jag gillar min svärmor och svärfar och vill inte skämma ut dem inför hela församlingen.
När flickdopen normalt är över så fortsätter pojkdopen med att bestiga den heliga mansdelen. Då skall ytterligare mässande hållas och pojkbarnet skall föras tre varv runt altaret i sällskap med 2 korgossar och sin charione ( som troligen inte stavas så, men jag hittar inte kilskrift på tangenbordet ) som betyder fadder. Vilket ju naturligtvis alltid är en man vid pojkdop.
Man kan ju välja att se på detta på två sätt; att mannen är mer värd, att hans ceremoni måste vara lite mer speciell efter som han sedan kommer bli öfverhuvud i sin familj och därmed är extra viktig.
Väljer man att se på det på det viset så blir man ju bara skitarg. Ok, de kan göra helikoptern och de kan lukta mer svett än vi kvinnor. De har oftast fulare fötter och mer muskler. Men i övrigt...?
Jag väljer att se på det på ett annat sätt; de stackars pojkbarnen är klenare än flickbarn, de kommer spendera resten av sitt liv med att tro att deras muskler och snopp har någon slags frälsande inverkan på kvinnor, de stackarna. De kommer att leva resten av sina liv med morfar/farfars påtryckningar om att "ta kontroll över frugan" medan de står hemma och sköter tvätten och lagar mat samtidigt, då deras heltidsarbetande fruar är uthungrade när de kommer hem.
Låt dem få ett 20 minuter längre dop, de stackars karlarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar