I morgon är en annan dag. En precis likadan är jag rädd.

Mitt Oranga barn är sött och gulligt och så...men HERREGUD vilken jobbig unge!! Jag blir GAAAALEN!! Han är 1½ år och säger bara "öh" och "ah" och klättrar på ALLT! Inte EN sekund kan man lämna honom ur synhåll för då är han halvvägs upp i bokhyllan eller uppe på köksbordet och bankar på lampan med någon leksak han lyckats få med sig upp.

Jag må ha en viss tendens att överdriva saker men det här är dagsens sanning. Det går inte att sätta sig in i hur den ungen håller på.

Han sitter inte still någonstans och minst av allt i sin matstol. Han är alltid halvvägs uppe på bordet och river i alla tallrikar, glas och kastruller. Må vara hänt för min och min mans del, vi hinner ju oftast med att hålla både i honom och våra attiraljer men de där andra två ungarna... Deras tallrikar ligger mer på golvet än någon annanstans tack vare det Oranga barnets framfart. Och då grinar de förstås. Måltiderna i Svenska Hjärtan är långt ifrån trivsamma.

Att åka till akuten och be om sonder till dem alla tre ( och mig så kanske jag hinner få i mig NÅGON slags föda på en dag ) känns frestande men jag undrar om det inte skulle innebära att jag får åka hem ensam och mina tre små bestar lämnas över till tålmodiga fosterhem.

Dagens lösning är spännband runt köksbordet och alla stolar. För att det Oranga barnet inte skall kunna dra ut dem och klättra upp på bordet. Ett spännband som jag lyckats fästa men inte får upp så jag fick skära av det.

Kniven fick också göra nytta när jag skar av selen till extrasulkyn och knöt den i matstolen. Fast ungen fick upp knutarna och jag fick hämta skruvdragaren och dra fast selen i matstolen.

Förvisso satt Orange kvar i stolen men måltiden blev inte fredligare ändå. Hans ilskna tjut ekade mellan de kala väggarna och mitt blodtryck har aldrig varit så högt.
Det sjönk dock till hälsovänligare nivå när jag snabbt fått alla tre i säng. Ingen tandborstning, ingen saga. Det var bara inte en sådan dag.

Jag sätter mitt hopp till imorgon. Eller till den dag de fyller 20 och jag kan sparka ut dem allihop med huvudet före!