-"Hej, vem är du?" frågar en unge när jag kommer hem från jobbet.
-"Eh..jag är Äjj-Käjj. Det här är mitt hus. Vem är du?"
En klasskompis till min äldste var på besök, en unge som vare sig jag eller min man sett förut. Eller ens hört namnet på för den delen.
Han hade cyklat till oss och ringt på.
-"Var bor du?" frågade jag varpå han förklarade och jag insåg att det var 3 vältrafikerade gator att korsa för ungen att ta sig hit.
-"Har du cyklat hit själv?
-"Japp!"
-"Vet dina föräldrar var du är?"
-"Nej, men de brukar ringa."
Hmm, ringa vart då...? De vet ju inte vilka vi är....
En sekund senare började det ringa i ungens jacka och jag fick svar på mina funderingar. Denna 6-åring har en mobiltelefon. Så....eh...normalt...?
Ungen fick order att ge sig hemåt och gjorde så.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag är förfärad över detta för att jag är en omodern moralkärring...eller för att denna familj kanske inte riktigt är så där lämpligt rädd om sin son...?
lördag 9 oktober 2010
onsdag 6 oktober 2010
Men intet ont som inte för något gott med sig...
Idag missade jag Desperate Housewives på grund av jobbet. Det var första gången jag kände att jag fan inte vill vara där.
När jag nu väl kom hem planerade jag att se det hela ändå och kopplade datorn till tv:n för att uppleva Kanal5 play på större bild. I efterdyningarna av Desperateupplevelsen fann jag att Facebook, blogg och Farmville ju är helt fantastiskt på storbild.
Jag kommer troligen aldrig mer att sova.
När jag nu väl kom hem planerade jag att se det hela ändå och kopplade datorn till tv:n för att uppleva Kanal5 play på större bild. I efterdyningarna av Desperateupplevelsen fann jag att Facebook, blogg och Farmville ju är helt fantastiskt på storbild.
Jag kommer troligen aldrig mer att sova.
måndag 4 oktober 2010
Måndag.
Jag slutade jobbet 20.45 idag. Det är meningen. Den sista halvtimmen av arbetsdagen består av omänsklig stress då en av cheferna står över en och jagar på då pengar skall stämmas av och rapporter och papper skall fixas.
Och mitt sinne är inte på topp kl 20.30 efter en arbetsdag. Ibland blir det fel. Jag tänker hjälpsamt men ställer mer till det. Min fantastiskt goa kollega och lärare har aldrig visat annat än stort tålamod och vänlighet under min upplärningsperiod. Tack, söta goa - det är till stor del din förtjänst att det är så kul att gå till jobbet.
( hon läser min blogg... ).
Men ja, det där var en parentes.
-"Skall vi måla det nya räcket?" frågar min man när jag kliver innanför dörren kl 21.14.
Han menar:
"Kan du inte måla räcket, eftersom jag är brutalt färgblind, och du är så besatt av att göra allting själv och envis som en gnu, så bara jag nämner ett projekt är du i full gång trots nackspärr och trötthet."
Så jag har målat. Men som straff tänker jag behålla mina Kerstinlår för mig själv inatt! Trots att han serverade mig vin.
Och mitt sinne är inte på topp kl 20.30 efter en arbetsdag. Ibland blir det fel. Jag tänker hjälpsamt men ställer mer till det. Min fantastiskt goa kollega och lärare har aldrig visat annat än stort tålamod och vänlighet under min upplärningsperiod. Tack, söta goa - det är till stor del din förtjänst att det är så kul att gå till jobbet.
( hon läser min blogg... ).
Men ja, det där var en parentes.
-"Skall vi måla det nya räcket?" frågar min man när jag kliver innanför dörren kl 21.14.
Han menar:
"Kan du inte måla räcket, eftersom jag är brutalt färgblind, och du är så besatt av att göra allting själv och envis som en gnu, så bara jag nämner ett projekt är du i full gång trots nackspärr och trötthet."
Så jag har målat. Men som straff tänker jag behålla mina Kerstinlår för mig själv inatt! Trots att han serverade mig vin.
söndag 3 oktober 2010
På tal om sann lycka...
...så har jag haft en fin stund i badet med Kerstin Florian. Hon är en fin vän.
Vissa människor ser alltid så välansade ut. Aldrig utväxt på håret, en speciell hudton...frisk, liksom. Alltid välskötta naglar, plockade ögonbryn och alltid samma färg på strumporna.
Eftersom det troligen bara är jag i hela världen som tänker på detta så tänker jag fortsätta tro att ingen någonsin ser min utväxt eller att jag glömt ta på mig örhängen. Ni vet. Stora missar.
Men jag har Kerstin. Hon är en hjälp på vägen. Det finns en ansiktsmask som utlovar len som en barnrumpa. Och nja... men de kanske menar att masken ser ut som barnbeck och KOMMER från en barnrumpa. För i såfall...
Men Kerstin har en bodyscrub. Som luktar eukalyptus och verkligen ger len som en barnrumpa. Så jag må ha utväxt och fula tånaglar men jag har Kerstin över hela kroppen. Klappa mig på låren...om ni får tillfälle...så får ni känna. Den är fantastisk!
Min stund med Kerstin är mer värd än ögonbryn och strumpor.
Vissa människor ser alltid så välansade ut. Aldrig utväxt på håret, en speciell hudton...frisk, liksom. Alltid välskötta naglar, plockade ögonbryn och alltid samma färg på strumporna.
Eftersom det troligen bara är jag i hela världen som tänker på detta så tänker jag fortsätta tro att ingen någonsin ser min utväxt eller att jag glömt ta på mig örhängen. Ni vet. Stora missar.
Men jag har Kerstin. Hon är en hjälp på vägen. Det finns en ansiktsmask som utlovar len som en barnrumpa. Och nja... men de kanske menar att masken ser ut som barnbeck och KOMMER från en barnrumpa. För i såfall...
Men Kerstin har en bodyscrub. Som luktar eukalyptus och verkligen ger len som en barnrumpa. Så jag må ha utväxt och fula tånaglar men jag har Kerstin över hela kroppen. Klappa mig på låren...om ni får tillfälle...så får ni känna. Den är fantastisk!
Min stund med Kerstin är mer värd än ögonbryn och strumpor.
Och i så var helgen över.
I fredags tog sig min morgonstela kropp upp kl 05.00 och blev snabbt avduschad. När så samma stela lekamen slängde sig framåt för att svepa en handduk runt skallen sade det "KRAK" i hela ryggen och nackspärren var ett faktum.
Jag tog mig igenom arbetsdagen med hjälp av Voltarengel och försökte behärska min grinighet allt jag kunde. Jag är inte så säker på att det gick så himla bra.
Jag tänker kompensera genom att vara extra ogrinig den kommande veckan.
Vi har haft en del att göra i helgen så jag hade verkligen inte tid att vara obrukbar. På lördag morgon satte jag så igång med att lägga golv. Med ett kortare avbrott för att gå på dop.
När golv och dop var klart gav jag mig på de obeskrivligt fula trappspjälorna. Ni vet; sådana där golv-till-tak-spjälor som man gärna byggde överallt på tidigt 70-tal. Äntligen är de jäkla styggelserna jämnade med det gräsliga laminatgolvet. Det som ännu inte blivit omlagt.
På lördagkvällen behandlade jag min onda nacke med Ripasso. På en pinnstol.
På söndagen spenderade jag en del tid i byggmarknader för att hitta taklister som skulle kunna passa ihop med den underliga sort som vi har överallt här hemma.
Resten av dagen sågade och skruvade jag golvlister. Och sedan möblerade jag barnens nya lekrum. En liten stund senare upplevde jag en stund av sann lycka;
Två barn satt vid ett bord i nya lekrummet. Den ena övade på alfabetet och den andre ritade dinosaurier. Det tredje barnet satt och lyssnade på musik. I lekrummet. På övervåningen. Alla tre, fullständigt upptagna, tysta och lugna.
Sann lycka.
Jag tog mig igenom arbetsdagen med hjälp av Voltarengel och försökte behärska min grinighet allt jag kunde. Jag är inte så säker på att det gick så himla bra.
Jag tänker kompensera genom att vara extra ogrinig den kommande veckan.
Vi har haft en del att göra i helgen så jag hade verkligen inte tid att vara obrukbar. På lördag morgon satte jag så igång med att lägga golv. Med ett kortare avbrott för att gå på dop.
När golv och dop var klart gav jag mig på de obeskrivligt fula trappspjälorna. Ni vet; sådana där golv-till-tak-spjälor som man gärna byggde överallt på tidigt 70-tal. Äntligen är de jäkla styggelserna jämnade med det gräsliga laminatgolvet. Det som ännu inte blivit omlagt.
På lördagkvällen behandlade jag min onda nacke med Ripasso. På en pinnstol.
På söndagen spenderade jag en del tid i byggmarknader för att hitta taklister som skulle kunna passa ihop med den underliga sort som vi har överallt här hemma.
Resten av dagen sågade och skruvade jag golvlister. Och sedan möblerade jag barnens nya lekrum. En liten stund senare upplevde jag en stund av sann lycka;
Två barn satt vid ett bord i nya lekrummet. Den ena övade på alfabetet och den andre ritade dinosaurier. Det tredje barnet satt och lyssnade på musik. I lekrummet. På övervåningen. Alla tre, fullständigt upptagna, tysta och lugna.
Sann lycka.
lördag 2 oktober 2010
Och så var det lördag igen.
Det här med att jobba heltid....är jobbigt. ( Tänkte ni säkert nu att jag skulle skriva men nej. Eller jo, det gjorde jag ju )
Det är hur som helst inte så himla jobbigt. Inte när man trallande åker till sitt arbete varje dag för att man trivs som fisken i vattnet. Inte EN gång har jag känt att jag fan inte orkar ge mig av, utan varje gång jag sätter mig i min lilla oranga skrothög är jag...bara nöjd liksom. Det är fantastiskt.
Men heltidsjobbandet har förändrat mina sovvanor. På mina sena veckor är jag uppe halva nätterna och på de tidiga somnar jag där det råkar finnas en någorlunda plan yta.
Oftast soffan, fast igår hade jag hämtning av gänget + granne och sedan var det full kalabalik hela eftermiddagen medan min man var ute och tjoade till det med några kompisar.
När han kom hem framåt nattkröken fann han huset i en JÄVLA röra, med intorkad, orörd middag i köket ( min - jag hinner ju aldrig äta innan de små.....liven somnat ) och mig fann han sovandes på golvet i minstingarnas rum. Med Barbapappa som kudde och fortfarande i full arbetsmundering.
Jag har all världens ork till exakt klockan åtta. Då dör det ut och jag söker upp första bästa yta att däcka på.
Och idag är det lördag. Den dagen och kvällen där ALLT skall hinnas med! Umgås, fixa, simskola, leka med alla vänner, varauppesentochhatrevligt, dricka vin utan att någon kan säga något... Ja, osv.
Jag har haft så trevligt idag att jag är helt slut. Så nu dricker jag kaffe för nu jävlar skall det bli lördag kväll, och jag skall sitta på en pinnstol hela tiden för att hålla mig vaken. Jävlar vad trevligt det skall bli!
Det är hur som helst inte så himla jobbigt. Inte när man trallande åker till sitt arbete varje dag för att man trivs som fisken i vattnet. Inte EN gång har jag känt att jag fan inte orkar ge mig av, utan varje gång jag sätter mig i min lilla oranga skrothög är jag...bara nöjd liksom. Det är fantastiskt.
Men heltidsjobbandet har förändrat mina sovvanor. På mina sena veckor är jag uppe halva nätterna och på de tidiga somnar jag där det råkar finnas en någorlunda plan yta.
Oftast soffan, fast igår hade jag hämtning av gänget + granne och sedan var det full kalabalik hela eftermiddagen medan min man var ute och tjoade till det med några kompisar.
När han kom hem framåt nattkröken fann han huset i en JÄVLA röra, med intorkad, orörd middag i köket ( min - jag hinner ju aldrig äta innan de små.....liven somnat ) och mig fann han sovandes på golvet i minstingarnas rum. Med Barbapappa som kudde och fortfarande i full arbetsmundering.
Jag har all världens ork till exakt klockan åtta. Då dör det ut och jag söker upp första bästa yta att däcka på.
Och idag är det lördag. Den dagen och kvällen där ALLT skall hinnas med! Umgås, fixa, simskola, leka med alla vänner, varauppesentochhatrevligt, dricka vin utan att någon kan säga något... Ja, osv.
Jag har haft så trevligt idag att jag är helt slut. Så nu dricker jag kaffe för nu jävlar skall det bli lördag kväll, och jag skall sitta på en pinnstol hela tiden för att hålla mig vaken. Jävlar vad trevligt det skall bli!
söndag 19 september 2010
Valdag.
Det är spännande som fasen! Första prognosen har kommit och gav lite lättnad till nerverna.
Men en sak; SD. Man får inte erkänna att man röstar på dem. Och det gjorde jag ju naturligtvis inte MEN allt de har att säga är inte åt skogen. Faktiskt.
Och varför är de alla skåningar?
Jag skall fundera över detta under en manikyr på mina numer korta naglar. Det är ju ena stora händelsen efter den andra idag. Man blir ju slut av all spänning!
*letar efter blått nagellack*
Men en sak; SD. Man får inte erkänna att man röstar på dem. Och det gjorde jag ju naturligtvis inte MEN allt de har att säga är inte åt skogen. Faktiskt.
Och varför är de alla skåningar?
Jag skall fundera över detta under en manikyr på mina numer korta naglar. Det är ju ena stora händelsen efter den andra idag. Man blir ju slut av all spänning!
*letar efter blått nagellack*
torsdag 16 september 2010
Man får ju ställa upp...
-"Ja, det klart vi passar honom medan ni är bortresta!" säger jag generöst till svägerskan.
-"Kusin34 skall bo hos oss några dagar" upplyser jag min man. Och sedan åker jag till jobbet.
-"Javisst, vi hämtar honom" säger jag generöst till grannpappan som åkt hem från jobbet för han var sjuk. Och som ringde mig.
-"Du skall hämta Grannpojke från skolan" upplyser jag min man. Från jobbet. På telefonsvararen.
Och nu kom jag hem. Då sov alla. Imorgon åker jag igen. Då får min man köra 3 barn till skolan. En timme senare får han köra 2 barn till dagis. En bit bort. Sedan skall han till jobbet. Och efter jobbet skall han då hämta 2 från dagis, sedan vidare till skolan och där hämta 3.
Jag tycker man skall ställa upp för sina släktingar, grannar och vänner. Det är ju inte så himla ansträngande alls.
-"Kusin34 skall bo hos oss några dagar" upplyser jag min man. Och sedan åker jag till jobbet.
-"Javisst, vi hämtar honom" säger jag generöst till grannpappan som åkt hem från jobbet för han var sjuk. Och som ringde mig.
-"Du skall hämta Grannpojke från skolan" upplyser jag min man. Från jobbet. På telefonsvararen.
Och nu kom jag hem. Då sov alla. Imorgon åker jag igen. Då får min man köra 3 barn till skolan. En timme senare får han köra 2 barn till dagis. En bit bort. Sedan skall han till jobbet. Och efter jobbet skall han då hämta 2 från dagis, sedan vidare till skolan och där hämta 3.
Jag tycker man skall ställa upp för sina släktingar, grannar och vänner. Det är ju inte så himla ansträngande alls.
söndag 12 september 2010
Snart är det måndag!
Barnen valde att vakna 06.30 idag. Söndag. Kl 06.45 var jag uppe och torkade ett barn i rumpan. Sedan var jag uppe ungefär var 7:e minut för att reda ut bråk. Fram tills kl 9 då min man gav upp och gick ner med ungarna. Då sov jag till tio. Och anser därmed att hela dagen gått när jag vaknar.
Fast det var fel. Jag har rivit en vägg. I paljettskor och leggings. Jag fick en spik i foten och en dörr över mig. Ont i fot och axel.
Voltaren.
Jag har hämtat en släpkärra ( och jag kan VERKLIGEN inte köra med släp, så det tog sin lilla tid), lagat mat, stridit med ungarna - 2-åringen och 6-åringen. De två tar livet av mig. Jag har fikat hos grannen och haft hela kvarterets ungar hemma.
Halva dagen hade INTE gått när jag vaknade kl 10! Om jag så sovit till 16.00 så hade inte halva dagen gått.
Jag har bytt arbetsuppgifter på jobbet och därmed fått nytt schema. Jobbar bara var 3:e helg i stället för varannan. Undrar om det inte är det dummaste jag någonsin gjort?
Fast det var fel. Jag har rivit en vägg. I paljettskor och leggings. Jag fick en spik i foten och en dörr över mig. Ont i fot och axel.
Voltaren.
Jag har hämtat en släpkärra ( och jag kan VERKLIGEN inte köra med släp, så det tog sin lilla tid), lagat mat, stridit med ungarna - 2-åringen och 6-åringen. De två tar livet av mig. Jag har fikat hos grannen och haft hela kvarterets ungar hemma.
Halva dagen hade INTE gått när jag vaknade kl 10! Om jag så sovit till 16.00 så hade inte halva dagen gått.
Jag har bytt arbetsuppgifter på jobbet och därmed fått nytt schema. Jobbar bara var 3:e helg i stället för varannan. Undrar om det inte är det dummaste jag någonsin gjort?
Asså, det ÄR inte jättedyrt... Eller jo, för mig...
I dag när jag vaknade hade jag; 6 st äpplen, 9 nektariner, 4 päron och 6 bananer på fruktfatet. Det gömde jag i ett skåp.
Nu har jag 1 banan och 1 nektarin.
Vad ÄR det med alla grannungar och frukt?
Måste hitta nytt gömställe men de små j.....liven är ju värre än blomflugor på att hitta frukt...
Nu har jag 1 banan och 1 nektarin.
Vad ÄR det med alla grannungar och frukt?
Måste hitta nytt gömställe men de små j.....liven är ju värre än blomflugor på att hitta frukt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)