Barnen valde att vakna 06.30 idag. Söndag. Kl 06.45 var jag uppe och torkade ett barn i rumpan. Sedan var jag uppe ungefär var 7:e minut för att reda ut bråk. Fram tills kl 9 då min man gav upp och gick ner med ungarna. Då sov jag till tio. Och anser därmed att hela dagen gått när jag vaknar.
Fast det var fel. Jag har rivit en vägg. I paljettskor och leggings. Jag fick en spik i foten och en dörr över mig. Ont i fot och axel.
Voltaren.
Jag har hämtat en släpkärra ( och jag kan VERKLIGEN inte köra med släp, så det tog sin lilla tid), lagat mat, stridit med ungarna - 2-åringen och 6-åringen. De två tar livet av mig. Jag har fikat hos grannen och haft hela kvarterets ungar hemma.
Halva dagen hade INTE gått när jag vaknade kl 10! Om jag så sovit till 16.00 så hade inte halva dagen gått.
Jag har bytt arbetsuppgifter på jobbet och därmed fått nytt schema. Jobbar bara var 3:e helg i stället för varannan. Undrar om det inte är det dummaste jag någonsin gjort?
2 kommentarer:
Som kompensation för utebliven helg, får du nöjet av att gå hemifrån dryga halvtimman tidigare när du jobbar tidigt, vilket du gör lite oftare nu. Sedan har du glädjen av att komma hem senare än tidigare /om du förstår vad jag menar/ - men, ja - nej, vid närmare eftertanke och räkning av timmar: det var kanske dumt. De dagar du har längre på jobbet är ju tider då ungarna ändå sover (kanske) medan de på helgen är vakna hela tiden..... Ja, du - i det läget kanske det var dumt. Vi andra är bara glada över ditt val! :D
Hahaha, jag förstår vad du menar, och ja, jag är själv glad för mitt val fast lite lagom varje dag hade varit bra... Denna vecka ( då jag jobbar sent hela veckan ) träffar jag inte 6-åringen överhuvudtaget. Jag sover när han körs till skolan på morgonen ( av grannen ) och han sover när jag kommer hem. Det är ju sådär.
Jag tror jag får be min man ta med honom till mitt jobb någon eftermiddag så jag inte får en chock på fredag kväll :-)
Skicka en kommentar