Katedralhaveri.

Den lilla katedralen på hjul tappade avgasröret igår kväll när jag var på väg hem från en svägerska.

Jag hade övertalat denna svägerska att måla röda ytterdörrar. Själv var de inne på grått. Men min övertalningsteknik är väl utvecklad så dörrarna blev röda och slutresultatet ville hon gärna visa upp för mig.

Anyway; I godan ro for jag hemåt när plötsligt ragnarök bröt ut runt mig. Gnistor sprutade och ett oväsen som ekade över den tysta, mörka villaidyllen.
En man med en hund promenerade vid vägen och hans ( och hundens ) reaktion sa mig att det nog lät värre ute än inne hos mig i bilen.

Jag hade inget batteri i telefonen, det var becksvart och bilen stod mitt i vägen så jag sprang tillbaks till svägerskan med de röda dörrarna och fick låna ficklampa, ståltråd och några brädbitar att försöka binda upp skrotet behjälpligt nog för att ta mig till något lämpligare ställe med bilskrället. Eftersom det där skrotröret hade lossnat i framkant så vågade jag inte köra en cm eftersom jag antog att minsta lilla hack i vägen skulle slita bort halva underredet.

Efter svordomar, blodvite och en halvtimme kunde jag sedan - via gångvägar för att undvika fartbulor - ta mig till en parkering där skrothögen fått stå över natten.
Krypkörande via gångvägar har jag så idag forslat bilen till en verkstad.

Jag minns en tid - innan tre lorthögar - då jag körde nybilsdoftande, motorstarka, blanka och felfria fordon. SAAB:ar som noga tvättades varje helg. För hand och i sällskap med Burhönskillen.

Det var tider det.