Jag vare sig orkar eller hinner vara här just nu. Det är lite mycket. Och lite lite. Lite lite sömn.
Veckan har bestått av jobb, hostande 5-åring, febrig och störtgrinigt Orange barn, mera jobb. Tandläkartid för ena, läkartid för andra. Och för mig, fast den missade jag. Vänner från långt bort på besök. Jobb. Luciafirande. ( Vi försov oss och kom mitt i ) Inventeringsnatt på jobbet och efter en lång natt med räknande så var det 5 timmar till en annan tandläkartid.
Sova?
Mathandling, julklappshandling, julbord ( som jag bara inte kommer att orka med ). Jobb. Hostande barn nätterna igenom och slutligen ett läkarbesök idag, 2 timmar långt, som blev snabbt inbokat och skedde just under den tiden jag tänkt sova en stund.
Var det någon annan som märkte att den här veckan hade 14 dagar? Eller det kanske alltid kan vara så om man struntar i att sova?
Och jag borde ju sova nu. Men en svägerska kom förbi och ville ha kaffe så jag drack 4 koppar själv och tampas nu med mina stirriga ögon och mitt bankade hjärta.
Ja, just det. Och så har min 5-åring astma. Han har ikväll fått sin första dos inhalerings...medel i någon slags trumma med en mask som ser ut som en anka. Han tycker det är jättekul.
Hoppas han tycker det när han är 38 och släpar runt på den där ankmasken...
fredag 11 december 2009
söndag 6 december 2009
Fast det var ju god mat...
Tja, jag hade nog tänkt att jag skulle gå in och komplettera gårdagens inlägg. Men det inlägget visade sig vara nog med info.
Jag gillar inte, och har aldrig gillat, personalfester. Så jag gav upp ganska tidigt, just precis när man såg tendenserna. När folk börjar bli lite för packade och därmed lite...extra kärvänliga. Jag missade alltså det där men jag lär få höra det på jobbet.
Eller förresten; jag gav ju självklart inte upp. Jag gav mig ut på en runda bland alla mina barrumpor. ( Jag MÅSTE skaffa en telefon med blixt!)
Jag gillar inte, och har aldrig gillat, personalfester. Så jag gav upp ganska tidigt, just precis när man såg tendenserna. När folk börjar bli lite för packade och därmed lite...extra kärvänliga. Jag missade alltså det där men jag lär få höra det på jobbet.
Eller förresten; jag gav ju självklart inte upp. Jag gav mig ut på en runda bland alla mina barrumpor. ( Jag MÅSTE skaffa en telefon med blixt!)
lördag 5 december 2009
Lugnet före stormen.
Jag och ungarna skall åka många mil, till en gammal vän till mig, dit kommer även en annan gammal vän. Vi träffas på mitten, liksom.
Vi har inte setts på evigheter så det skall bli jättekul. Dock har vi tre tillsammans 8 barn. ( Inte med varandra då...ja, ni fattar...? )
Alla under 5 år.
Vi kommer inte att kunna säga en hel mening till varandra på hela dagen. Jag vet ju det. Men om vi tittar på varandra, fikar lite och sådär så kan vi åka hem och ringa gruppsamtal när barnen har somnat ikväll.
Eller bara fortsätta umgås via Facebook i några år till. Med den nya nackdelen att vi inte längre har bilden i huvudet av hur de andra såg ut i gymnasiet. Och i mitt fall är jag nog glad för det...
Vi har inte setts på evigheter så det skall bli jättekul. Dock har vi tre tillsammans 8 barn. ( Inte med varandra då...ja, ni fattar...? )
Alla under 5 år.
Vi kommer inte att kunna säga en hel mening till varandra på hela dagen. Jag vet ju det. Men om vi tittar på varandra, fikar lite och sådär så kan vi åka hem och ringa gruppsamtal när barnen har somnat ikväll.
Eller bara fortsätta umgås via Facebook i några år till. Med den nya nackdelen att vi inte längre har bilden i huvudet av hur de andra såg ut i gymnasiet. Och i mitt fall är jag nog glad för det...
fredag 4 december 2009
Svensk sjukvård. Inte så bitter längre...
Min 5-åring har en jäkla hosta. Han hostar när han sover...eller, njäe, när han ligger i sin säng för han kan knappast sova.
Aldrig på dagen. Och vissa nätter hostar han inte alls, för att nästa hosta så han kräks igen. Och detta trots hostmedicin som skulle kunna däcka en hel häst.
Han har haft detta till och från i hela sitt liv men perioderna har alltid gått över innan jag fått tvärnog. Inte denna gång dock. Det är synd om stackaren och nu jävlar skall denna hosta utredas!
-"Det är nog sammankopplat med det faktum att han är öronbarn" har läkarna sagt hittills. Och visst; det kanske ÄR så men jag vill ha bort "nog" i den meningen.
Jag tänkte mig en liten lätt allergi mot parfym eller skumgummi eller nåt sånt. Så då kan vi ju bara köpa ny madrass, ny kudde och täcke och byta tvättmedel och leva lyckliga i alla våra dagar.
Men näe. Efter en tid hos läkaren fanns två alternativ att välja på och inget var trevligare än det andra;
ett blåsljud på hjärtat upptäcktes, det skulle genast utredas. Googlar man på detta så kommer det upp en del resultat om hjärtfel och att detta orsakar hosta. Mest hos hundar tydligen?
Eller så fanns Astma att välja på. Astma är jättedåligt! Jag VET att Astma suger!
Vad som är bra ( och nu blir Magda glad ) är att jag är djupt tacksam för svensk sjukvård, att läkarna tar detta på allvar, det har skickats remisser åt alla håll och vi har fått mer läkartider än vad vi någonsin kommer klara av att komma ihåg. Det skall utredas för fulla jäkla muggar och alla är jättegulliga mot min unge. Och mot mig när jag ringer dem och grinar för jag vägrar tro att min man fattat vad de sagt vid besöket.
Men man skall inte ta ut något i förskott. Han kanske har en liten bit köttbulle som sitter fast i halsen. Han kanske har haft den i flera år och så hittar de den och tar bort den så är allt bra? Det KAN hända.
Och OM han han har något av ovanstående jävliga sjukdomar så är det ju utmärkt motivation för mig att sluta röka.
Det blir bra. För det händer FAN inte oss! Nope. För vi är snälla och skall få snällt tillbaks! Köttbulle, alltså.
Aldrig på dagen. Och vissa nätter hostar han inte alls, för att nästa hosta så han kräks igen. Och detta trots hostmedicin som skulle kunna däcka en hel häst.
Han har haft detta till och från i hela sitt liv men perioderna har alltid gått över innan jag fått tvärnog. Inte denna gång dock. Det är synd om stackaren och nu jävlar skall denna hosta utredas!
-"Det är nog sammankopplat med det faktum att han är öronbarn" har läkarna sagt hittills. Och visst; det kanske ÄR så men jag vill ha bort "nog" i den meningen.
Jag tänkte mig en liten lätt allergi mot parfym eller skumgummi eller nåt sånt. Så då kan vi ju bara köpa ny madrass, ny kudde och täcke och byta tvättmedel och leva lyckliga i alla våra dagar.
Men näe. Efter en tid hos läkaren fanns två alternativ att välja på och inget var trevligare än det andra;
ett blåsljud på hjärtat upptäcktes, det skulle genast utredas. Googlar man på detta så kommer det upp en del resultat om hjärtfel och att detta orsakar hosta. Mest hos hundar tydligen?
Eller så fanns Astma att välja på. Astma är jättedåligt! Jag VET att Astma suger!
Vad som är bra ( och nu blir Magda glad ) är att jag är djupt tacksam för svensk sjukvård, att läkarna tar detta på allvar, det har skickats remisser åt alla håll och vi har fått mer läkartider än vad vi någonsin kommer klara av att komma ihåg. Det skall utredas för fulla jäkla muggar och alla är jättegulliga mot min unge. Och mot mig när jag ringer dem och grinar för jag vägrar tro att min man fattat vad de sagt vid besöket.
Men man skall inte ta ut något i förskott. Han kanske har en liten bit köttbulle som sitter fast i halsen. Han kanske har haft den i flera år och så hittar de den och tar bort den så är allt bra? Det KAN hända.
Och OM han han har något av ovanstående jävliga sjukdomar så är det ju utmärkt motivation för mig att sluta röka.
Det blir bra. För det händer FAN inte oss! Nope. För vi är snälla och skall få snällt tillbaks! Köttbulle, alltså.
Och det är just nu den inte så bra veckan.
Min chef har varit vänlig nog att öka på min arbetstid. Utan att fråga. Mitt i värsta galna anstormningen av folk slänger hon fram ett papper;
-"Skriv under här." och så flinar hon och ser glad ut.
Och då skriver jag på. Glada människor är bra. Då betyder det bra saker.
-"Jag lägger en kopia i ditt fack sedan." säger hon minst lika glatt och jag tänker att detta glada skall bli roligt att se.
Oops. I mitt fack ligger ett anställningsbevis på en himla massa mer timmar i veckan. Och man borde väl kanske vara glad. Det är rätt många arbetslösa nu har jag hört. Ibland lyckas jag nämligen läsa en tidning eller se på nyheterna. Mellan jobb, blöjor, matlagning och annat kaos. Så ja, jag vet att jag borde vara glad.
Nu jobbar jag så att jag vissa veckor bara träffar barnen några timmar på flera dagar. Och det är de stressiga timmarna på morgonen, innan de skall till dagis och ingen hittar någonting så vi ändå bara rusar omkring och stressletar efter grejer.
Ibland vill jag att de skall vara vakna tills jag kommer hem. Det resulterar i att de är trötta på morgonen och vi tar det lugnt och åker till dagis alldeles för sent.
Och då måste jag köra som en dåre för att hinna i tid själv.
Varannan vecka är jag däremot ledig väldigt mycket. Jag skall bara utarbeta en plan där jag får en 1-åring, en 3-åring och en 5-åring att förstå att de bara behöver sin mamma varannan vecka.
-"Skriv under här." och så flinar hon och ser glad ut.
Och då skriver jag på. Glada människor är bra. Då betyder det bra saker.
-"Jag lägger en kopia i ditt fack sedan." säger hon minst lika glatt och jag tänker att detta glada skall bli roligt att se.
Oops. I mitt fack ligger ett anställningsbevis på en himla massa mer timmar i veckan. Och man borde väl kanske vara glad. Det är rätt många arbetslösa nu har jag hört. Ibland lyckas jag nämligen läsa en tidning eller se på nyheterna. Mellan jobb, blöjor, matlagning och annat kaos. Så ja, jag vet att jag borde vara glad.
Nu jobbar jag så att jag vissa veckor bara träffar barnen några timmar på flera dagar. Och det är de stressiga timmarna på morgonen, innan de skall till dagis och ingen hittar någonting så vi ändå bara rusar omkring och stressletar efter grejer.
Ibland vill jag att de skall vara vakna tills jag kommer hem. Det resulterar i att de är trötta på morgonen och vi tar det lugnt och åker till dagis alldeles för sent.
Och då måste jag köra som en dåre för att hinna i tid själv.
Varannan vecka är jag däremot ledig väldigt mycket. Jag skall bara utarbeta en plan där jag får en 1-åring, en 3-åring och en 5-åring att förstå att de bara behöver sin mamma varannan vecka.
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
Lite huslighet i form av recept
Ja, pepparkakscheesecaken då. Jag hittade receptet i en söndagsbilaga till en kvällstidning för ett tag sedan och...rev ut det. DET är vuxenpoäng!
Jag kommer ihåg hur mormor och farmor gjorde så när de läste "Hemmets Journal" och herrejösses vad jag tyckte de var skitlöjliga! Jag skulle då aldrig hålla på och riva ut recept och sedan dessutom tycka att det skulle bli "spännande" att använda det... Men... Tja. Eh.
Du behöver:
75 g smält smör
2,5 dl strösocker
800 g creamcheese ( Philadelphiaost. Typ )
2 msk vetemjöl
½ tsk malen kryddnejlika
2 tsk vaniljsocker
1 tsk malen kanel
4 ägg
ca 35 st normalstora pepparkakor
Till Glasyren:
100 g creamcheese
1 dl florsocker
Några pepparkakor till dekoration
*Sätt ugnen på 175 grader
*Kör ca 25 pepparkakor med det smälta smöret i en matberedare. Tryck ut blandningen i botten på en bakform med avtagbar kant och stoppa sen in det hela i kylen så länge.
*Rör ihop cream cheese och socker. Blanda sen i vetemjöl, vaniljsocker och kryddor och rör till en slät smet.
Tillsätt äggen - ett i taget - under omrörning.
*Häll hälften av smeten i formen och grädda i ca 15-20 minuter eller tills kakan har stelnat något. ( jag tycker själv att man skall ta den lite tidigare, annars blir den rätt "stabbig". Godare om den är lite lös )
*Lägg ut ca 10 pepparkakor och fyll på med resten av smeten. Grädda ytterligare 35-40 minuter i nedre delen av ugnen ( samma gäller här, korta av tiden lite )
*Låt kakan kallna helt ( gärna i kyl över natten ) och blanda sedan ihop galsyren och bred den över kakan.
Dekorera med pepparkakor.
Jag kommer ihåg hur mormor och farmor gjorde så när de läste "Hemmets Journal" och herrejösses vad jag tyckte de var skitlöjliga! Jag skulle då aldrig hålla på och riva ut recept och sedan dessutom tycka att det skulle bli "spännande" att använda det... Men... Tja. Eh.
Du behöver:
75 g smält smör
2,5 dl strösocker
800 g creamcheese ( Philadelphiaost. Typ )
2 msk vetemjöl
½ tsk malen kryddnejlika
2 tsk vaniljsocker
1 tsk malen kanel
4 ägg
ca 35 st normalstora pepparkakor
Till Glasyren:
100 g creamcheese
1 dl florsocker
Några pepparkakor till dekoration
*Sätt ugnen på 175 grader
*Kör ca 25 pepparkakor med det smälta smöret i en matberedare. Tryck ut blandningen i botten på en bakform med avtagbar kant och stoppa sen in det hela i kylen så länge.
*Rör ihop cream cheese och socker. Blanda sen i vetemjöl, vaniljsocker och kryddor och rör till en slät smet.
Tillsätt äggen - ett i taget - under omrörning.
*Häll hälften av smeten i formen och grädda i ca 15-20 minuter eller tills kakan har stelnat något. ( jag tycker själv att man skall ta den lite tidigare, annars blir den rätt "stabbig". Godare om den är lite lös )
*Lägg ut ca 10 pepparkakor och fyll på med resten av smeten. Grädda ytterligare 35-40 minuter i nedre delen av ugnen ( samma gäller här, korta av tiden lite )
*Låt kakan kallna helt ( gärna i kyl över natten ) och blanda sedan ihop galsyren och bred den över kakan.
Dekorera med pepparkakor.
lördag 28 november 2009
Och jag längtar inte tillbaka alls. Faktiskt.
Lördag klockan 22:35 2009:
Jag bakar en pepparkakscheesecake inför förstaadventsfirande i morgon.
Jag målar lite lister.
Jag har strukit gardiner.
Jag har på mig fläckiga mjukisbrallor med mudd längst ner.
Jag tänker gå och lägga mig snart.
Lördag kl 22:35 1999:
Jag dricker grogg.
Jag sminkar mig.
Jag har målat naglarna och satt i det rosa löshåret.
Jag har på mig något väldigt tajt. Och troligen är det gjort av plast. Och det är troligen glittrigt. Eller knallrosa.
Jag tänker gå och lägga mig i morgon förmiddag någon gång. Eventuellt. Om jag inte skall jobba för då tänker jag vara vaken tills på måndag kväll.
Så det kan bli.
Jag bakar en pepparkakscheesecake inför förstaadventsfirande i morgon.
Jag målar lite lister.
Jag har strukit gardiner.
Jag har på mig fläckiga mjukisbrallor med mudd längst ner.
Jag tänker gå och lägga mig snart.
Lördag kl 22:35 1999:
Jag dricker grogg.
Jag sminkar mig.
Jag har målat naglarna och satt i det rosa löshåret.
Jag har på mig något väldigt tajt. Och troligen är det gjort av plast. Och det är troligen glittrigt. Eller knallrosa.
Jag tänker gå och lägga mig i morgon förmiddag någon gång. Eventuellt. Om jag inte skall jobba för då tänker jag vara vaken tills på måndag kväll.
Så det kan bli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


