En tisdag.

Den började med att barnvakten försov sig (tror jag) men jag hann till jobbet ändå. De första timmarna när jag börjar jobba 6.30 brukar jag aldrig minnas. Jag antar att jag tog mig till jobbet, gjorde det jag skulle och efter kaffe nummer 5 vid 8-snåret börjar så medvetandet väckas till liv. Det är väl ungefär vid den tiden min chef stormar in med uppgifter som skall vara färdiga igår helst och som den supermänniska jag är löser jag det galant. Jag kan nämligen välja själv när jag skall vara vid medvetande eller inte.
Eller...medvetande...men man kan välja någon slags alternativ verklighet där man alltid är grymmast på allt.

Hur det än gick med det där så fortsatte dagen. Jag har förstått att vissa människor pustar ut när de åker från jobbet, hem till vilan. Det kan vara en sådan där urban legend också, jag är skeptisk.

På vägen hem köpte jag två luftmadrasser till man och äldste son som skall till Danmark på fotbollscup till helgen och sova på golvet i ett omklädningsrum. Och så köpte jag ett rivjärn.

Kastade mig sedan hem för att hämta upp den unge som inte skulle med på mellanbarnets fotbollsträning. Och så handla mat.

Jag hade inte ätit något alls under dagen, man måste hålla sig fit så jag röker istället. Jag var därmed ganska hungrig och föll in i ett alternativt medvetande som mer berodde på näringsbrist än på egen vilja.
Så efter att ha rafsat ihop det mitt oranga barn sa till om köpte jag också ättika. Jag har aldrig använt ättika till något. Någonsin. Jag är dock ytterst nöjd över detta inköp. Min ättiksflaska står på köksbordet ihop med mitt retrorivjärn och får sammanfatta dagen som mycket lyckad.