Tur för mitt jobb att jag är ledig i 3 dagar...

I säkert en månad har jag haft en jäkla värk i ena benet. Det kommer på kvällarna och jag vaknar ofta på nätterna av det. På dagen känner jag inte av det.

Idag gjorde det dock ont på dagen, på jobbet och jag var som en gnällig skitunge men fan alltså! Och så skar jag mig i fingret på en metallgrej i en pärm.

Bajsdag. Kanske inte mest för värken, utan för fingret. Jag hatade pärmar redan innan. Speciellt tyska pärmar. De har bara 2 hål.

Dessutom hatar jag nu en av våra stamkunder för han sa att jag var känslig. Testa och säg till mig att jag är känslig när jag är dödstrött och på smådåligt humör. Och har ont. Testa.

I dare U!

"Jag kan hugga dig med den jävla metallgrejen så får du se hur känslig jag är!" "Och för övrigt; jag har fött 3 barn!" (den kan man alltid köra med)

"Höhöhö", skrockade mannen.

Jag gick tidigare från jobbet och så fort jag kom hem somnade jag i soffan och sov i 5 och en halv timma. Det gjorde lika ont när jag vaknade. Och då tänker man ju cancer naturligtvis. Positiv som jag ändå är tänker jag att "Vem behöver 2 ben?" och försöker fundera ut hur det rent praktiskt kommer fungera att vara enbent.

Googlade lite. Första träffen var "Skelettcancer"

Ja, men dåså. Tack för den här tiden. Jag tänker tala om det för denne stamkund nästa gång jag ser honom. "Hur känslig är jag nudå!? VA!? VA!? VA!?"