Semester...

Jag har semester. Och stackars mig som måste fira den här;

Usch, att behöva sitta och stirra på detta vareviga dag. Det här är hos min mamma och pappa, själv är jag inte uppväxt här utan fram tills jag var 18 bodde de i 5:e huset åt höger. Det var närmre havet. Fatta själva hur störd man hade blivit över att gå så här jäkla långt för att bada varje dag!? Tur man slapp det lidandet.

Men sedan flyttade de. Utan en tanke på barnbarnen. Vad skall de bli av dem, liksom?

Mina 3 pojkar (ja, 4 egentligen för jag kan nog räkna in maken) gråter floder nu när vi råkar befinna oss hemma i Göteborg. De vill vara hos mormor och morfar! Min mamma och pappa är världens bästa mormor och morfar. Inte på samma sätt som alla andra säger, utan på riktigt.

Här är vi ute på havet för att barnen ville fiska;

Troligen så dog pappa av tristess och mamma frös halvt ihjäl. Trots detta, och trots att de båda mycket väl visste att det inte fanns en endaste fisk att uppbåda så satt de snällt och drev medan en 7-åring, en 5-åring och 3-åring älskade varje sekund.

Tidigare på dagen hade vi alla lastat in oss och åkt i en timma för att besöka Nordens ark. Mamma gjorde matsäck och pappa betalade (man skulle kunna tro att de är assyrier) och barnen for omkring och var överlyckliga. Medan jag gillade de coola djuren

så var de lyckligast över närkontakt med kaniner och får. Och bin.

Och skogen. Min mamma får en helt vanlig skogspromenad att bli ett äventyr som ingen unge kommer över så lätt. Vare sig man är 3 eller 36 år.

Det är helt obegripligt att jag har det så bra. Vad i herrans namn har jag gjort för att förtjäna detta?!