Han kan stå helt still och inte röra sig och ändå slå sig. Han petade mig i ögat en gång så han rev sönder hornhinnan och jag fick gå med ögonlapp i en vecka. Idag vaknade han klockan 5 på morgonen och därmed ökar hans chanser för tillbud avsevärt. Han hann att slå sig ungefär 300 ggr innan läggdags, i duschen halkade han, han slant med tandborsten så han började blöda och när så ungen äntligen var i säng så skulle jag pussa honom godnatt. Då reser han sig med blixtens hastighet och skallar mig på näsan så jag vrålar av smärta.
När man samtidigt bölar så tårarna spruta och då blöder näsblod så ser det söligt ut. När man är 5 år och har orsakat sin mamma denna skada blir man förtvivlad. När jag hängde över toalettstolen så späddes blodet ut ytterligare med det gamla kissvattnet (för vem spolar efter sig, liksom?) och såg troligen skräckinjagande ut för 3 små barn som naturligtvis följde efter mig.
Så då samlar man sig snabbt som moder. Man proppar in halva dassrullen i sin blålila näsa, tar första bästa handduk för att samla upp/dölja blodstänk på golv, dörr och väggar och så tröstar man. Eller ja. Man försöker. Ju närmre jag kom barnen desto mer skrek de av skräck.
5-åringen var förtvivlad och ylade "förlåt mamma" om och om igen. 3-åringen bara gallskrek och 7-åringen trodde att jag redan hade dött.
"-Det gör inget, jag vet att det inte var meningen, jag mår bra, det gör inte ont" upprepar jag gång på gång på gång med blod i hela ansiktet, på tröjan, på händer och armar och med en näsa vitt uppspärrad av 27 ark toapapper. Och så älskar man dem mer än något annat, trots all jävla kaos, smärta och hysteri de orsakar.
Eventuellt älskar jag dem i morgon när jag vaknar också men det är under förutsättning att min näsa har sin naturliga potatisform. Och färg.
3 kommentarer:
Aj, jag hoppas ni lyckas lappa ihop ditt ansikte igen. Kanske vi kan sammanföra er tvåa med vår etta i sommar han sa just till sin 13 åriga kusin att hon inte har några bröst. Och här har jag suttit och oroat mig för att han inte är så slängd i svenskan. Synd att hon pratar flytande bara...
Stackars! Ungefär som "man ser spelektet" gången! Hoppas din näsa ser ordentlig ut idag!
Men oj!! Hahahahah, man borde inte lära dem prat förrän de är sisådär 12 år och kan lägga band på sig!
Johanna, nja, det syns ju inget (som du sett men en bruten näsa är ju ändå något att använda emot dem när de blir tonåringar. Eller vuxna och aldrig hälsar på...
Skicka en kommentar