Och pappan till barnen jobbar så det är jag och de tre små pojkarna. Jag har utarbetat en teknik som ännu är i sin linda men resultaten är hittills goda. Jag har aldrig gjort lumpen men jag tror mig köra militära medel.
Vid besök i mataffären t.ex. Då börjar vi med uppställning hemma, där reglerna gås igenom. Sedan tar vi en uppställning till utanför affären. De skall stå på ett led och titta på mig (inte för nära varandra så de kan slåss eller nypas) och när jag pratat färdigt skall alla säga att de förstått. (Detta brukar orsaka att folk som går förbi saktar ner och höjer lite på ögonbrynen.)
I upplägget ingår en belöning av något slag. Och ibland ett hot. Jag brukar också säga:
"Hur många händer har jag?
"Två" svarar barnen i kör.
"Och hur många är det?" frågar jag.
"En för lite" svarar de lydigt.
Och sedan handlar vi. På led och med mig sist så jag har uppsikt. 7-åringen får marschera först - för det är bara han som kan vänster och höger.
"Höger" beordrar jag från längst bak i ledet
"Yoghurt!" beordrar jag sedan.
Då kan det uppstå en lätt oordning då det skall diskuteras vilken sort de vill ha men när detta är över återgår vi till ledet.
Och på detta vis tar vi oss igenom Ica Maxi utan utbrott, nedrivna hyllor eller skrik och bråk.
Ibland är belöningen glass. Då får de den. Ibland är det att de skall få leka med grannen (som de ändå gör jämt) eller att jag tar fram det heliga smålegot som är bortplockat sedan länge då det alltid slutar i att de pilliga byggena ligger i bitar över hela huset. Ibland är belöningen att jag jagar dem genom huset och brottar ner dem. (Den snabbast avklarade belöningen) Eller att vi skall leka "fågel, fisk eller mittemellanjum".
Nu har jag dessutom gjort en whiteboardtavla där vi tar tid på DS-spelande och TV-tittande och markerar för varje barn hur länge de spelat/tittat. (med hjälp av en äggklocka håller vi oss inom tidsramarna) Denna tavla skall även utvecklas till att inbegripa upplockning av egna smutsiga kallingar, inte slänga jackan på golvet i hallen...och sånt.
Men jag märker att jag har en lång väg kvar innan jag bemästrar tekniken, för idag frågade 7-åringen;
"Men om JAG är ordentlig och de andra flaxar omkring och skriker; får inte JAG någon glass då?"
Nu jobbar jag på ett sätt att undvika kollektiv bestraffning, eller snarare kollektiv icke-belöning. Mest för min egen del för jag skulle troligen inte överleva det utbrottet som det oranga barnet skulle få om han fick titta på när bröderna fick glass och inte han.
Men jag kan säkert hitta NÅGOT fel hos dem alla för att motivera uteblivandet av belöning.
1 kommentar:
Tänk om du kunde blogga varje dag.
Skicka en kommentar