Efter en en evighet i servicebranchen så blir man sällan förvånad längre. Man kan liksom kontrollera sina reaktioner på vad folk säger - för man har hört det tusen gånger förut. Ja. ALLA människor drar exakt samma slöa, lama skämt och fraser till oss i kassor, på restauranger och i andra enformighetsjobb. ALLA.
-"Är du arbetslös? Hehehehehe" till kassörskan utan kö.
-"Jasså, funkar inte streckkoden? Då var den gratis! Höhöhöhö"
-"Ja, det går ju som på räls" till tågvärdinnan.
-"Har ni ett bord för två?" frågar restauranggästen.
-"Nej, tyvärr, det är fullt" svarar servitrisen.
-"Men, kom igen. Vi skall ju bara äta"
Man svarar standardsvaren. Man vet sedan vad kundens nästa replik kommer att bli. Man kan det i sömnen.
Jag skall göra en temavecka av detta känner jag men just nu fortsätter jag med det jag tänkte komma fram till; barn och deras fantastiska oberäknelighet. De får en ju att fullständigt tappa fattningen. Jag gillar känslan av att vara 35 år och tappa fattningen. Det känns ungt.
-"Mamma, jag har målat den här gröna dinosaurien till dig. Jag tänkte att du också kunde få något att njuta av" säger 5-åringen och klappar mig på kinden med någon slags medlidande min.
-"ÅÅåhh, hahahahaHAHAHA...hm..*harkel* åh tack. Så fin. Eh...HAHAHA! NJUTA!? Hahahaha. *host* Ja. Njuta. Tack!" svarar man, pendlande mellan stolthet, hysteriskt skratt och skam för att man skrattar ihjäl sig år sitt egets barns ansträngningar. Den var ju fin men NJUTA, vad fick ungen DET ifrån? Och varför ser han så lidande ut? Verkar jag onjutig?
-"Mamma, du som är så dinglig, vill du känna på min rumpa lite innan jag somnar?" frågar 3-åringen på ett ganska generöst sätt.
Och ja, överraskad blir man ju... Dinglig...ja. Men vaffan, unge, blir det BÄTTRE av att jag klämmer på din stenhårda kulrumpa, tror du??...Fast du är ju söt...och rolig...eh... Brukar jag någonsin trösta mig genom att klämma barnen på häcken?
När fasen övergår detta till -"Det går som på räls. Höhöhö!"?
söndag 28 februari 2010
fredag 26 februari 2010
Dilemma.
Ett Vattkoppsrelaterat sådant. Min Första lär ju ha piggnat till, blivit smittfri och kan gå till dagis i början på nästa vecka. Men de andra två? De är ju än så länge friska. Vi vet att de kommer få det. Troligen nästa helg. De smittar 1-2 dagar innan kopporna dyker upp. Hur fan skall man göra?
Vara ledig från jobbet tills de blir sjuka?
Om de INTE blir sjuka då?
Skall man lämna dem på dagis, fullt medveten om att de troligen smittar varenda unge där?
Man gör kanske som andra...
-"Nejdå, Kalle spyr ofta hejvilt på morgonkvisten, han är inte magsjuk. Jag hämtar senare idag. Tjingeling, Kalle!"
-"Nej, vaddå?! Äldst har väl alltid haft hela ansiktet fullt av intorkade bölder. Vi hämtar kl 15 som vanligt"
Vara ledig från jobbet tills de blir sjuka?
Om de INTE blir sjuka då?
Skall man lämna dem på dagis, fullt medveten om att de troligen smittar varenda unge där?
Man gör kanske som andra...
-"Nejdå, Kalle spyr ofta hejvilt på morgonkvisten, han är inte magsjuk. Jag hämtar senare idag. Tjingeling, Kalle!"
-"Nej, vaddå?! Äldst har väl alltid haft hela ansiktet fullt av intorkade bölder. Vi hämtar kl 15 som vanligt"
torsdag 25 februari 2010
Klänningar, klänningar, klänninga!
Det börjar ju närma sig assyriskt jättebröllop och det roligaste av allt är ju kläderna. Denna klänning prövade jag igår. Helt sagolikt skitsnygg men SHIT så stor. Jag hade behövt ett eget bord. Ett högt ett, för jag hade inte kunnat sitta.
Troligen hade jag behövt ett eget dansgolv också.
Så var jag i Rom och köpte en klänning där men efter att ha sett svägerskornas alla skapelser så insåg jag att jag skulle se ut som om jag knappt orkat klä upp mig. Jag behöver MER. Mer glitter, mer tyll, mer färg.
Så igår, som sagt, var jag på jakt och NU är jag nöjd.
Denna blir det, fast i knallrosa och med det översta lagret tyll i mörkblått. Och så rosa glittriga stenar på hela livet.
Och det gör inget att den var svindyr - tänk så mycket användning jag kommer ha för den sen....
Troligen hade jag behövt ett eget dansgolv också.
Så var jag i Rom och köpte en klänning där men efter att ha sett svägerskornas alla skapelser så insåg jag att jag skulle se ut som om jag knappt orkat klä upp mig. Jag behöver MER. Mer glitter, mer tyll, mer färg.
Så igår, som sagt, var jag på jakt och NU är jag nöjd.
Denna blir det, fast i knallrosa och med det översta lagret tyll i mörkblått. Och så rosa glittriga stenar på hela livet.
Och det gör inget att den var svindyr - tänk så mycket användning jag kommer ha för den sen....
Vattkoppshelvete!
Min äldste är faktiskt jättesjuk, vi har för längesedan tappat räkningen på hans prickar. Han har koppor långt ner i halsen så han knappt kan prata ( han låter som Mimmi Mus ), han har koppor i öronen, i rumpan, på snoppen, pungen och i ögonfranskanterna.
Han ligger utslagen i soffan med den prickiga lilla kroppen full med feber, Alvedon och Tavegyl och gnyr ynkligt insmord med någon slags Zinklösning. Och han är ändå min tappre lille unge. Jag bävar för när det är dags för de andra två, de är mesiga och gnälliga.
Som sin pappa.
Han ligger utslagen i soffan med den prickiga lilla kroppen full med feber, Alvedon och Tavegyl och gnyr ynkligt insmord med någon slags Zinklösning. Och han är ändå min tappre lille unge. Jag bävar för när det är dags för de andra två, de är mesiga och gnälliga.
Som sin pappa.
måndag 22 februari 2010
OS. Ett av två ämnen man bara MÅSTE avhandla.
Det andra ämnet är snö, och där har jag redan varit och rört.
Mössorna. De virkade blågula mössorna är ju så jäkla snygga! Annars är det en himla massa fult i OS.
Tänk när lilla Anja satt i sin mammas knä och drömde om störtlopp. Var det för de snygga låren de åkande hade?
Eller sprinten? Kära herrejösses så fula de är! De har ben som kalvar och ser så underliga ut att man måste ha en kudde framför ansiktet.
-"Mamma, jag vill börja med en sport! Jag har hittat det coolaste EVER!" tjuter Nils 5 år.
-"Jasså, vaddå?" undrar Nils mamma och ser framför sig sin son som en ny Beckham eller tuff och musklig hockeyspelare. Kanske någon sorts friidrottare med fast rumpa och stora biceps. ( I det fallet tänker ju mamman givetvis på de friidrottare som redan finns och som har inspirerat sonen )
-"Jag skall spela körling"
Mmmm, jag förstår lockelsen. Underliga klumpfotskor till svarta byxor och färgglad t-shirt. Tänk att få, i denna utstyrsel, gå ner i spagat hasande över isen medans två andra skurar skiten ur isen. Vilken action! VILKEN sport!
Jag gillar faktiskt OS men det är då inte vackert. Jo, mössorna då.
Mössorna. De virkade blågula mössorna är ju så jäkla snygga! Annars är det en himla massa fult i OS.
Tänk när lilla Anja satt i sin mammas knä och drömde om störtlopp. Var det för de snygga låren de åkande hade?
Eller sprinten? Kära herrejösses så fula de är! De har ben som kalvar och ser så underliga ut att man måste ha en kudde framför ansiktet.
-"Mamma, jag vill börja med en sport! Jag har hittat det coolaste EVER!" tjuter Nils 5 år.
-"Jasså, vaddå?" undrar Nils mamma och ser framför sig sin son som en ny Beckham eller tuff och musklig hockeyspelare. Kanske någon sorts friidrottare med fast rumpa och stora biceps. ( I det fallet tänker ju mamman givetvis på de friidrottare som redan finns och som har inspirerat sonen )
-"Jag skall spela körling"
Mmmm, jag förstår lockelsen. Underliga klumpfotskor till svarta byxor och färgglad t-shirt. Tänk att få, i denna utstyrsel, gå ner i spagat hasande över isen medans två andra skurar skiten ur isen. Vilken action! VILKEN sport!
Jag gillar faktiskt OS men det är då inte vackert. Jo, mössorna då.
Hejja mig!
Förresten; idag var det 5 veckor sedan jag sist rökte. Jag har inte varit särskilt röksugen men en känsla av värdelöshet har dykt upp. Jag har blivit tråkig, trist och inte så många andra är roliga heller i mina ögon. Räddningen från detta skulle väl vara att röka men det vill jag faktiskt inte.
Jag har använt plåster och är på min andra vecka med steg 2, alltså svagare plåster. Ändå lite tråkigare blev folk runt mig och ändå lite tristare blev jag men annars märker jag ingen skillnad.
När blir det roligt igen? Förra gången jag slutade röka blev det roligt igen efter 4 månader.
Så roligt att jag slutade igen.
Jag har använt plåster och är på min andra vecka med steg 2, alltså svagare plåster. Ändå lite tråkigare blev folk runt mig och ändå lite tristare blev jag men annars märker jag ingen skillnad.
När blir det roligt igen? Förra gången jag slutade röka blev det roligt igen efter 4 månader.
Så roligt att jag slutade igen.
söndag 21 februari 2010
Ett tack till Helena. Stalkern.
Eftersom det finns en blogg jag läser som jag inte kan kommentera i. Eller förresten; nu finns det TVÅ. Kommentarsfälten ser likadana ut i dem båda så jag förstår ju att det är någon sorts blockad. Den ena är Magda och som sagt; efersom jag inte kan kommentera där så får det bli här.
På morgonen när jag fyllde fick jag kaffe på sängen och paket. Det ena var från Helena med 4, den söta, goa människan! Min man hade gömt det, så jag skulle få det på rätt dag. Om Helena nu är en stalker så gör det inget. Det får det väl vara värt.
Jag blev alldeles rörd till tårar ( på riktigt ) av att en ganska okänd människa gjorde sig besvär för min skull!
Så tusen, tusen tack Helena!
På morgonen när jag fyllde fick jag kaffe på sängen och paket. Det ena var från Helena med 4, den söta, goa människan! Min man hade gömt det, så jag skulle få det på rätt dag. Om Helena nu är en stalker så gör det inget. Det får det väl vara värt.
Jag blev alldeles rörd till tårar ( på riktigt ) av att en ganska okänd människa gjorde sig besvär för min skull!
Så tusen, tusen tack Helena!
Del två. ( Som mest består av mitt Oranga barn. De andra springer iväg så fort de ser min nya bff )
En bildkavalkad av helgen.
Som fortsätter i nästa inlägg då min nya bff tar så JÄVLA stora bilder. Det kan man ju säkert korrigera men jag har fullt upp som det är att lära känna min bff, Photoshop får vänta!

Mina två gröna ungar börjar tröttna. Inte så jättekonstigt faktiskt då den främste av dem spydde ur sig hela magen ca 20 minuter efter bilden togs.
Mina två gröna ungar börjar tröttna. Inte så jättekonstigt faktiskt då den främste av dem spydde ur sig hela magen ca 20 minuter efter bilden togs.
Vårt bidrag.
I dag har vi varit väldigt sociala. Lekt med halva grannskapet och hälsat på hela klungan av bekantskaper. Dessutom har vi rört oss i diverse butiker och pillat på en hel massa grejer.
Nu spyr 5-åringen hejvilt.
Varsågoda.
Nu spyr 5-åringen hejvilt.
Varsågoda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)