Published with Blogger-droid v1.6.4
onsdag 3 november 2010
Novemberlov.
När en sover, en är sjuk, aka tyst och lugn och en inte är hemma - då är det riktigt trivsamt att vara ledig... Ännu trivsammare blir det av att klackarna åker på ikväll för en sväng på lokal.
tisdag 19 oktober 2010
Det hade kunnat vara manna.
Jag blev just lite...paff.
Vi bor ju i radhus. Ett sånt där riktigt radhus i två våningar och med tomt som ett normalstort vardagsrum. Tomt...tja, den lilla plätten på baksidan är som en rastgård för fångar, omgiven av häckar som gränsar till grannarnas rastgårdar.
Vi har ett litet tak.
När så barnen somnat smög jag ut i mörkret för en cigarett då jag hörde en massa rassel på det lilla taket ovanför mitt huvud.
Som en massiv vägg hänger ett överkast som jag tog ut för en vecka sedan för en stunds vädring. Sedan dess har det blivit blött, torkat och blivit blött igen.
Jag tänkte kanske i banorna skata. Eller..ja...mest skata faktiskt. Men döm om min förvåning när det ramlar ner något stort och sprattligt som river med sig hela överkastet i fallet och sätter igång att skälla under de tunga tygmassorna.
En HUND föll från himlen!
Hundar är luriga. Speciellt när de eventuellt är stressade över att just ha fallit från himlen och dessutom blivit fångade under ett unket överkast.
Jag blev fullkomligt skräckslagen. Det kom nästan bajs.
Nu vill jag ju veta hur detta gick till. Kan man ringa polisen?
-"Hej, jag heter Äjj-Käjj. Jag fick en hund i skallen när jag satt ute och rökte, kan ni försöka ta reda på vart den kom ifrån? Ni har ca 40 minuter för sen börjar Desperate Housewives och då struntar jag i VAD som faller från skyn..."
-"......"
-"Nej, vanliga cigaretter. Marlboro lights...."
Vi bor ju i radhus. Ett sånt där riktigt radhus i två våningar och med tomt som ett normalstort vardagsrum. Tomt...tja, den lilla plätten på baksidan är som en rastgård för fångar, omgiven av häckar som gränsar till grannarnas rastgårdar.
Vi har ett litet tak.
När så barnen somnat smög jag ut i mörkret för en cigarett då jag hörde en massa rassel på det lilla taket ovanför mitt huvud.
Som en massiv vägg hänger ett överkast som jag tog ut för en vecka sedan för en stunds vädring. Sedan dess har det blivit blött, torkat och blivit blött igen.
Jag tänkte kanske i banorna skata. Eller..ja...mest skata faktiskt. Men döm om min förvåning när det ramlar ner något stort och sprattligt som river med sig hela överkastet i fallet och sätter igång att skälla under de tunga tygmassorna.
En HUND föll från himlen!
Hundar är luriga. Speciellt när de eventuellt är stressade över att just ha fallit från himlen och dessutom blivit fångade under ett unket överkast.
Jag blev fullkomligt skräckslagen. Det kom nästan bajs.
Nu vill jag ju veta hur detta gick till. Kan man ringa polisen?
-"Hej, jag heter Äjj-Käjj. Jag fick en hund i skallen när jag satt ute och rökte, kan ni försöka ta reda på vart den kom ifrån? Ni har ca 40 minuter för sen börjar Desperate Housewives och då struntar jag i VAD som faller från skyn..."
-"......"
-"Nej, vanliga cigaretter. Marlboro lights...."
Eller ska Murphy lägga sig i?
På fredag skall jag ut. Det skall bli så jävla kul och det var en evighet sedan. Det är en rolig blandning av nya och gamla vänner och jag ser fram emot det så jag smäller av!
Och det brukar ju alltid bli så bra när man har höga förväntningar...
Och det brukar ju alltid bli så bra när man har höga förväntningar...
fredag 15 oktober 2010
En annan dag...eller nåt.
Nej, alltså. Jag är verkligen inte helt nöjd med det nya utseendet på bloggen. Bara så ni vet. Men nu vill jag dricka vin och göra annat. Typ skriva.
Mitt eget utseende kommer jag dock att vara nöjd med efter dagens shoppingrunda. Jag har orangemissfärgade naglar eftersom jag aldrig använder underlack under nagellacket, så ett underlack var planen idag.
-"Vi har ett Diorerbjudande idag" säger den släthyade jäkla dockan till uppenbarelse.
-"Hm...nja, jag hade mest tänkt att köpa ett underlack men..." funderar jag.
-"Du får en mascara och en ögonpenna" fortsätter hon käckt.
Nu har jag förvisso en helt ny mascara och ögonpenna men...tja...
-"Ok, show me the stuff!" sa jag. ( Nej, det gjorde jag inte! )
-"Vad gillar du för dofter?"
Och då måste jag ju säga det. Det som brukar få tanterna i parfymerierna att höja ett uns på sina perfekt målade ögonbryn;
-"Lite porriga"...börjar jag försiktigt. "De skall dofta svindyr budoir, lite tungt snusk, liksom" fortsatte jag och stirrade stint på ögonbrynen. I stället för den där lätta höjningen slog tjejen ihop händerna och utbrast förtjust;
"Midnight Poison! DEN kommer du gilla!"
Vilket jag gjorde. Jag gillade också en foundation, en primer, två ögonskuggor, två nagellack, en rouge, ett läppglans och en ögoncreme.
I en annan affär gillade jag ett par skor.
Nu tänkte jag fixa naglarna inför helgens arbete...men jag glömde visst köpa det där underlacket. Och toapappret. Och tandkrämen.
De grejerna jag åkte för.
Skitsamma - man kan torka arslet med Torky, borsta vuxentänder med Shrektandkräm och naglarna är ju redan missfärgade så...
Mitt eget utseende kommer jag dock att vara nöjd med efter dagens shoppingrunda. Jag har orangemissfärgade naglar eftersom jag aldrig använder underlack under nagellacket, så ett underlack var planen idag.
-"Vi har ett Diorerbjudande idag" säger den släthyade jäkla dockan till uppenbarelse.
-"Hm...nja, jag hade mest tänkt att köpa ett underlack men..." funderar jag.
-"Du får en mascara och en ögonpenna" fortsätter hon käckt.
Nu har jag förvisso en helt ny mascara och ögonpenna men...tja...
-"Ok, show me the stuff!" sa jag. ( Nej, det gjorde jag inte! )
-"Vad gillar du för dofter?"
Och då måste jag ju säga det. Det som brukar få tanterna i parfymerierna att höja ett uns på sina perfekt målade ögonbryn;
-"Lite porriga"...börjar jag försiktigt. "De skall dofta svindyr budoir, lite tungt snusk, liksom" fortsatte jag och stirrade stint på ögonbrynen. I stället för den där lätta höjningen slog tjejen ihop händerna och utbrast förtjust;
"Midnight Poison! DEN kommer du gilla!"
Vilket jag gjorde. Jag gillade också en foundation, en primer, två ögonskuggor, två nagellack, en rouge, ett läppglans och en ögoncreme.
I en annan affär gillade jag ett par skor.
Nu tänkte jag fixa naglarna inför helgens arbete...men jag glömde visst köpa det där underlacket. Och toapappret. Och tandkrämen.
De grejerna jag åkte för.
Skitsamma - man kan torka arslet med Torky, borsta vuxentänder med Shrektandkräm och naglarna är ju redan missfärgade så...
lördag 9 oktober 2010
Men bake n' shake...det är grejer det!
Man kan ju köpa smulpaj nästan halvfärdig. En förpackning frusen smuldeg som sitter ihop med en förpackning frusna bär som man sedan bara häller ihop i en form och kör in i ugnen.
Jag har två sådana i min frys. Min man har införskaffat dem av någon anledning. Det är inte svårt att göra smulpaj och vi har alltid ingredienser hemma men han har nog haft en plan...?
I vilket fall får detta mig att tänka på reklamen för denna produkt. En mor och en dotter som står i köket och snyggt håller ner de två påsarna i en form. Sedan river de fram alla ingredienser man behöver, häller mjöl över hela köket, över sig själva och sedan smutsar de ner 11 bunkar och byttor. De grisar ner vispar, slevar, bänkar och golv och serverar stolt sin paj när gästerna anländer.
De hade ju till och med hunnit plocka bären under den tiden det tog att grisa ner...
Jag har två sådana i min frys. Min man har införskaffat dem av någon anledning. Det är inte svårt att göra smulpaj och vi har alltid ingredienser hemma men han har nog haft en plan...?
I vilket fall får detta mig att tänka på reklamen för denna produkt. En mor och en dotter som står i köket och snyggt håller ner de två påsarna i en form. Sedan river de fram alla ingredienser man behöver, häller mjöl över hela köket, över sig själva och sedan smutsar de ner 11 bunkar och byttor. De grisar ner vispar, slevar, bänkar och golv och serverar stolt sin paj när gästerna anländer.
De hade ju till och med hunnit plocka bären under den tiden det tog att grisa ner...
I efterkyrklig anda...
I efterkyrklig anda har jag funderat på en sak.... Jag skall på begravning i nästa vecka för min farmors "pojkvän" ( säger man "pojkvän" när paret ifråga är över 90 år? ). Min fina, annorlunda farmor lever inte längre.
Hon var en glasmänniska. Hon hade ingen insida eller utsida, hon sa precis det hon tänkte i den sekund tanken drabbade henne. Det fanns liksom inget dolt där. Att ha glasmänniskor som nära släktingar kan vara praktiskt och bra, man vet alltid vad de känner och tänker just då och jag vet att hon äskade mig helt villkorslöst och detsamma gjorde jag henne. Även om hon retade livet ur mig allt som oftast med sin störande ärlighet och rättframhet.
En gång hade hon gett mig trosor i present och dagarna efter var jag hemma hos henne och farfar. Jag var kanske 10-12 år och just den dagen hade jag kjol på mig.
-"Har du på dig trosorna du fick?" frågade hon och lyfte upp min kjol för att se efter. Jag DOG av skam men farmor var bara nyfiken, hon ville bara kolla ju. Inget konstigt alls. Det var ju bara vi. Hon, farfar och jag. Vi som faktiskt var familj och älskade varandra så som man gör.
Många år senare blev hon änka. Min farfar dog den 3:e januari när mina föräldrar, min man, jag och min ena syster satt på ett plan hem från Italien.
Ytterligare år senare träffade hon en annan karl. Denna "pojkvän". Hon föll pladask - som det heter - för hans charm, vänlighet och stiliga yttre.
När jag blir gammal kan jag kanske mer sätta mig in i charmen hos en ganska tyst gubbe med väldigt grått hår och rullator.
Men min farmor levde sina sista år, lycklig, med denne söte, snälle lille gubbe och för det och för henne skall jag på begravning.
Men jag funderade ju på en sak inledningsvis. Och som sagt - i efterkyrklig anda - HUR funkar det i himlen nu? Skall farfar och "pojkvännen" slåss? Det måste ju bli en herrans massa intriger däruppe?
Himmelen är alltså en enda stor julfest med jobbet?
Hon var en glasmänniska. Hon hade ingen insida eller utsida, hon sa precis det hon tänkte i den sekund tanken drabbade henne. Det fanns liksom inget dolt där. Att ha glasmänniskor som nära släktingar kan vara praktiskt och bra, man vet alltid vad de känner och tänker just då och jag vet att hon äskade mig helt villkorslöst och detsamma gjorde jag henne. Även om hon retade livet ur mig allt som oftast med sin störande ärlighet och rättframhet.
En gång hade hon gett mig trosor i present och dagarna efter var jag hemma hos henne och farfar. Jag var kanske 10-12 år och just den dagen hade jag kjol på mig.
-"Har du på dig trosorna du fick?" frågade hon och lyfte upp min kjol för att se efter. Jag DOG av skam men farmor var bara nyfiken, hon ville bara kolla ju. Inget konstigt alls. Det var ju bara vi. Hon, farfar och jag. Vi som faktiskt var familj och älskade varandra så som man gör.
Många år senare blev hon änka. Min farfar dog den 3:e januari när mina föräldrar, min man, jag och min ena syster satt på ett plan hem från Italien.
Ytterligare år senare träffade hon en annan karl. Denna "pojkvän". Hon föll pladask - som det heter - för hans charm, vänlighet och stiliga yttre.
När jag blir gammal kan jag kanske mer sätta mig in i charmen hos en ganska tyst gubbe med väldigt grått hår och rullator.
Men min farmor levde sina sista år, lycklig, med denne söte, snälle lille gubbe och för det och för henne skall jag på begravning.
Men jag funderade ju på en sak inledningsvis. Och som sagt - i efterkyrklig anda - HUR funkar det i himlen nu? Skall farfar och "pojkvännen" slåss? Det måste ju bli en herrans massa intriger däruppe?
Himmelen är alltså en enda stor julfest med jobbet?
Man får ju välja sina strider...
Idag har vi varit på dop med ingifta släkten. Det var vi förra lördagen också. Samma tid, samma kyrka, samma gäster. ( annat barn ) Pojkdop.
Pojkdop är annorlunda än flickdop. De är längre. Flickor får ej beträda den delen där altaret står, så när mitt oranga barn yr omkring under gudstjänsten och far upp där, så står jag kvar nedanför de två trappstegen och inväntar min man man som får bestiga den heliga platsen och hämta ner honom.
Jag är liten sugen på att se vad som händer om jag SKULLE gå upp där...men jag gillar min svärmor och svärfar och vill inte skämma ut dem inför hela församlingen.
När flickdopen normalt är över så fortsätter pojkdopen med att bestiga den heliga mansdelen. Då skall ytterligare mässande hållas och pojkbarnet skall föras tre varv runt altaret i sällskap med 2 korgossar och sin charione ( som troligen inte stavas så, men jag hittar inte kilskrift på tangenbordet ) som betyder fadder. Vilket ju naturligtvis alltid är en man vid pojkdop.
Man kan ju välja att se på detta på två sätt; att mannen är mer värd, att hans ceremoni måste vara lite mer speciell efter som han sedan kommer bli öfverhuvud i sin familj och därmed är extra viktig.
Väljer man att se på det på det viset så blir man ju bara skitarg. Ok, de kan göra helikoptern och de kan lukta mer svett än vi kvinnor. De har oftast fulare fötter och mer muskler. Men i övrigt...?
Jag väljer att se på det på ett annat sätt; de stackars pojkbarnen är klenare än flickbarn, de kommer spendera resten av sitt liv med att tro att deras muskler och snopp har någon slags frälsande inverkan på kvinnor, de stackarna. De kommer att leva resten av sina liv med morfar/farfars påtryckningar om att "ta kontroll över frugan" medan de står hemma och sköter tvätten och lagar mat samtidigt, då deras heltidsarbetande fruar är uthungrade när de kommer hem.
Låt dem få ett 20 minuter längre dop, de stackars karlarna.
Pojkdop är annorlunda än flickdop. De är längre. Flickor får ej beträda den delen där altaret står, så när mitt oranga barn yr omkring under gudstjänsten och far upp där, så står jag kvar nedanför de två trappstegen och inväntar min man man som får bestiga den heliga platsen och hämta ner honom.
Jag är liten sugen på att se vad som händer om jag SKULLE gå upp där...men jag gillar min svärmor och svärfar och vill inte skämma ut dem inför hela församlingen.
När flickdopen normalt är över så fortsätter pojkdopen med att bestiga den heliga mansdelen. Då skall ytterligare mässande hållas och pojkbarnet skall föras tre varv runt altaret i sällskap med 2 korgossar och sin charione ( som troligen inte stavas så, men jag hittar inte kilskrift på tangenbordet ) som betyder fadder. Vilket ju naturligtvis alltid är en man vid pojkdop.
Man kan ju välja att se på detta på två sätt; att mannen är mer värd, att hans ceremoni måste vara lite mer speciell efter som han sedan kommer bli öfverhuvud i sin familj och därmed är extra viktig.
Väljer man att se på det på det viset så blir man ju bara skitarg. Ok, de kan göra helikoptern och de kan lukta mer svett än vi kvinnor. De har oftast fulare fötter och mer muskler. Men i övrigt...?
Jag väljer att se på det på ett annat sätt; de stackars pojkbarnen är klenare än flickbarn, de kommer spendera resten av sitt liv med att tro att deras muskler och snopp har någon slags frälsande inverkan på kvinnor, de stackarna. De kommer att leva resten av sina liv med morfar/farfars påtryckningar om att "ta kontroll över frugan" medan de står hemma och sköter tvätten och lagar mat samtidigt, då deras heltidsarbetande fruar är uthungrade när de kommer hem.
Låt dem få ett 20 minuter längre dop, de stackars karlarna.
Jag väljer att tro att han är som resten av släkten - att klaga och vara missnöjd är skrivet i sten.
Jag är periodare när det gäller det mesta, bloggande, pysslande och socialt umgänge. Vad det gäller det senaste är jag inne i en icke-period som varat i ca 7 år.
Nu är jag inne i en målarperiod. Med mina bästa vänner skumrollern och vattenbaserad snickerifärg ( oljefärg gillar jag mer men den stinker ju så förbannat ) så har jag påbörjat tusen saker här hemma. Jag är inget större fan av underarbete. Jag vet ju mycket väl att det är otroligt viktigt men det är ju så sanslöst tråkigt!
En knögglig, avskavd list är ju ändå snyggare kritvit än den var innan. Right!?
Jag är nöjd med mina verk. Även om min nöjdhet dämpas ett snäpp när petige inredningssnickarsvågern kommer hit och beskådar.
-"Hm...jaaa...fast när man lägger golv så BRUKAR man ju inte avsluta så..." mumlar han om min snygga abrovinch med en smal remsa ek där det borde vara mer golv.
-"Hm...njaaa, fast den sortens golvlister brukar man förkroppa i hörnen..." muttrar han om mina snygga skarvar som är tätade med latexfog. För jag står fasen inte och täljer i varteviga hörn.
-"Hmm...jaaa, fast man brukar inte måla innerdörrar svarta" muttrar han förfärat när jag nöjt beskådar toalettdörren som är korpsvart av tavelkritfärg.
Ändå var det MIG denne petige svåger anlitade till att måla väggar och snickerier och tapetsera hela sitt hus, vilket jag slet med i flera månader emellan jobb och barn.
Så när han kommer hit brukar han få ett "håll käften" och en kaffe.
Nu är jag inne i en målarperiod. Med mina bästa vänner skumrollern och vattenbaserad snickerifärg ( oljefärg gillar jag mer men den stinker ju så förbannat ) så har jag påbörjat tusen saker här hemma. Jag är inget större fan av underarbete. Jag vet ju mycket väl att det är otroligt viktigt men det är ju så sanslöst tråkigt!
En knögglig, avskavd list är ju ändå snyggare kritvit än den var innan. Right!?
Jag är nöjd med mina verk. Även om min nöjdhet dämpas ett snäpp när petige inredningssnickarsvågern kommer hit och beskådar.
-"Hm...jaaa...fast när man lägger golv så BRUKAR man ju inte avsluta så..." mumlar han om min snygga abrovinch med en smal remsa ek där det borde vara mer golv.
-"Hm...njaaa, fast den sortens golvlister brukar man förkroppa i hörnen..." muttrar han om mina snygga skarvar som är tätade med latexfog. För jag står fasen inte och täljer i varteviga hörn.
-"Hmm...jaaa, fast man brukar inte måla innerdörrar svarta" muttrar han förfärat när jag nöjt beskådar toalettdörren som är korpsvart av tavelkritfärg.
Ändå var det MIG denne petige svåger anlitade till att måla väggar och snickerier och tapetsera hela sitt hus, vilket jag slet med i flera månader emellan jobb och barn.
Så när han kommer hit brukar han få ett "håll käften" och en kaffe.
Det kanske får bli 3 st Ajjfåns i julklapp, då?
-"Hej, vem är du?" frågar en unge när jag kommer hem från jobbet.
-"Eh..jag är Äjj-Käjj. Det här är mitt hus. Vem är du?"
En klasskompis till min äldste var på besök, en unge som vare sig jag eller min man sett förut. Eller ens hört namnet på för den delen.
Han hade cyklat till oss och ringt på.
-"Var bor du?" frågade jag varpå han förklarade och jag insåg att det var 3 vältrafikerade gator att korsa för ungen att ta sig hit.
-"Har du cyklat hit själv?
-"Japp!"
-"Vet dina föräldrar var du är?"
-"Nej, men de brukar ringa."
Hmm, ringa vart då...? De vet ju inte vilka vi är....
En sekund senare började det ringa i ungens jacka och jag fick svar på mina funderingar. Denna 6-åring har en mobiltelefon. Så....eh...normalt...?
Ungen fick order att ge sig hemåt och gjorde så.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag är förfärad över detta för att jag är en omodern moralkärring...eller för att denna familj kanske inte riktigt är så där lämpligt rädd om sin son...?
-"Eh..jag är Äjj-Käjj. Det här är mitt hus. Vem är du?"
En klasskompis till min äldste var på besök, en unge som vare sig jag eller min man sett förut. Eller ens hört namnet på för den delen.
Han hade cyklat till oss och ringt på.
-"Var bor du?" frågade jag varpå han förklarade och jag insåg att det var 3 vältrafikerade gator att korsa för ungen att ta sig hit.
-"Har du cyklat hit själv?
-"Japp!"
-"Vet dina föräldrar var du är?"
-"Nej, men de brukar ringa."
Hmm, ringa vart då...? De vet ju inte vilka vi är....
En sekund senare började det ringa i ungens jacka och jag fick svar på mina funderingar. Denna 6-åring har en mobiltelefon. Så....eh...normalt...?
Ungen fick order att ge sig hemåt och gjorde så.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag är förfärad över detta för att jag är en omodern moralkärring...eller för att denna familj kanske inte riktigt är så där lämpligt rädd om sin son...?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)