A men DU, då?! Värsta grymma comebacken, liksom.

Jag har en snart-sju-åring. Han är så JÄVLA dramatisk att jag smäller av! Och förpubertal.

Världens vanligaste konversation i detta hem:
-"AAAAAJJJJJ, jag har så OOONTT!!! VRÅÅÅÅÅÅL, BRÖÖÖLLLL!"
-"Men HERREGUD, vad händer!? Vad har du gjort??" frågar en förfärad mamma med andan i halsen, beredd att kasta undan tigrar, mördare och ångvälten som kört över barnet.
-"Det SVIDER på min läpp!!" vrålar den förpubertala dramatikern.
-"Men ÄR du inte KLOK?! Lugna NER dig! Du skrämmer ju LIVET ur oss för lite SVID!" säger en ilsken, lättad mamma.
-"MEEEEN ÅÅÅÅÅH!!!" vrålar barnet medan han faller ihop i en hög på golvet.
-"Får man inte ha ONT i det här huset, eller!?!?" vrålar han vidare medan han slänger grejer runt sig och sprakar i väggar och golv.
-"LUGNA dig!" "Jo, man får naturligtvis ha ONT men du spelar ju över så det är LÖJLIGT! säger den ilskan mamman.
-"...Aaaa, men DU då!?" ryter ungen.
-"Vaddå, JAG då?" undrar den ilskan mamman.
-"Aaa, bara för DU är så himla bra och aldrig har ont!"
-"Hahahahahahahahahahahahahahaha" svarar den pedagogiska mamman. Mot sin vilja. Men vad fan skall man göra!?