Jag har semester. 2.

Och just som den började så satte min man igång att jobba. Så här går jag nu. Med tre små barn. De vill bada.
Och då åker vi till havet. Det där havet där 78 miljoner andra befinner sig vid. Jag far omkring som en furie för att hålla mina tre icke-simkunniga vid liv. Med risk för att allt annat ryker; plånbok, telefon, svindyrasolglasögon och bilnycklar. Och därmed bil.
De vill leka. Ingen är hemma. Så jag kör land och rike runt för att roa ungarna. Den minste behöver sova mitt på dagen. De andra två behöver verkligen inte det. De behöver röja.

Jag dör!

Om jag inte får börja jobba snart igen så kommer jag faktiskt att dö. Jag hatar semester!

Jag vill ha höst, mysljus, mörker och DAGIS!

Jag har semester.

Och det är inte utan att det märks. Och nej, jag kan inte skylla mitt ickebloggande på det men jag kommer tillbaks.

Om inte förr så när mina fingrar krympt så jag prickar tangenterna på telefonen.

Cykelfan är historia!

Min mans cykel blev stulen under natten och det har grämt mig hela dagen! Den där jävla cykeln....

Min man och jag hade träffats några månader när jag köpte den åt honom. Det var på den tiden när vi köpte presenter åt varandra helt utan anledning och helt utan att den andre sagt; när jag fyller år skall du köpa den DÄR.

Jag hade inget körkort då utan tog spårvagnen till Hisingen och hittade en skitsnygg, röd Peakcykel som jag köpte. Den var omonterad och de sura jäkla försäljarna vägrade låna ut verktyg eller hjälpa mig så jag släpade med mig lådan till en annan butik där jag fick låna verktyg.

Jag spenderade sedan ett par timmar ( ja, ett par timmar - den var ju i småflis ) på en parkering med att sätta ihop cykeln.
Kartonger och skräp slängde jag utanför cykelaffären. Som en hämnd. Sedan cyklade jag hem den fina cykeln. Över Göta Älvbron. I motvind ( äh, jag minns inte om det blåste men å andra sidan är det ju Göteborg... ). Och livrädd för att hjulen skulle ramla av.
Svettig som att as kom jag så äntligen fram till min mans jobb där jag överlämnade cykeln som jag slitit i flera timmar med.

Och nu har någon dumfan stulit den! FAN vad arg jag är! Vi får ju en ny via försäkringen men ändå. Jag vill ha tillbaks just DEN!

...fast å andra sidan kan jag nog köpa tillbaks den på Blocket om några dagar...

Hur fan Nix:ar man sin ytterdörr?

Man kan ju någorlunda skydda sig från telefonförsäljare genom Nix och eventuellt hemligt nummer men när de jäklarna kommer HEM till en och knackar på...? Jag blir galen på detta! Det finns dock undantag; fiskförsäljarna. Eftersom jag bor i på västkusten så finns det mycket fisk och därmed fiskare och sedan försäljare av fisk.
Fiskförsäljare är fina människor. Typiskt västkustska med ö-dialekt och göteborgsskämt. De är glada och dunka-i-ryggengoa och de får gärna knacka på här. ( Jag köper aldrig hemkörd fisk förvisso men de är trevliga att prata med ).

Idag satt jag på framsidan och planterade Dahlior. ( Dahlior är fantastiskt vackra och min trädgård på framsidan består av två krukor och en buske. I krukorna fanns penseer och de hade gjort sitt. )
Ja, ni hör att jag är väldigt, väldigt blomkunnig. Det har för övrigt inte med min berättelse att göra.

När jag satt där kom en finklädd ...eh...man...
-"Har du en sekund över?" frågade han mesigt. ( sommarjobbare )
-"Nja, det beror på vad det gäller" svarade jag avvaktande.
-"Höhö, beror på vad det gäller..." skrockade han lite överlägset. Och fortsatte;
-"Jag kommer från elbolaget det-och-det och kommer med ett bra erbjudande..."
-"Vettu, jag orkar inte med en massa byte och papper och sånt, så nej, tack." avbröt jag.
-"Men herrgud, Vaddå, VI sköter pappersarbetet om du inte klarar det" säger fjanten överlägset.

Varpå jag svarade;
Hörru, din DUMMA, fjuniga jävla fjant! Testa att lev mitt liv i tre minuter får du se vad jag menar med JOBBIGT! Du har inte en jävla aning om hur jävla jobbigt det kan vara att bara fylla i ett papper och posta när man har tre, TREEEE små ungar att ta hand om plus ett jobb och ett hem! VEM fan har gett dig rätt att stå där och vara dryg mot MIG, du som går hem till ditt pojkrum och blir serverad mat av mamma varje kväll! VEM fan har gett dig rätten av avbryta mig i mitt HEM de SEKUNDERNA på en dag jag råkar ha då jag kan ta mig tid att plantera två små jävla krukor!? VET du att jag har behövt/tänkt göra detta i två veckor men FAN inte haft en endaste jävla möjlighet att göra det??
Far åt helvete med din jävla el och låt mig och mina Dahlior vara ifred i TVÅ jävla sekunder för det har jag TAMIGFAN förtjänat!!

.....Nej, jag sa inte så.....

Jag sa;
-"Tack, men jag är verkligen inte intresserad". Och jag sade det snällt.

Men jag är ganska upprörd över komma-hem-till-mitt-hemförsäljare.

The new Äjj-Käjj.

Idag har jag varit på helrenovering. Jäklar vad det har klämts, skrubbats och knådats. Dessutom har jag fått mina iris skådade och därefter fått lämplig homeopatkvacksalvarmedicin. Jag förstod inte min diagnos men ett eller annat organ är i obalans och nu skall kroppen renas, organen balanseras och därefter kommer jag få en fin och strålande hy. Det är ju bra. Tänk om jag - i tonåren - vetat att det var så jävla enkelt!

Men kanske lite silikon...?

Jag har inte bloggat på 12 år nu så jag tar igen. Lider visst av någon galen pratnödighet.

Häromdagen fick jag visa leg på Systembolaget. Jag trodde först jag hört fel och skämdes när jag lämnade fram körkortet. Ett sånt där av den gamla typen, ni vet, som ingen har alls längre. Jag VET att hela kön bakom - och de som packade ihop sina grejer framför - skrattade i smyg åt den gamla gaggiga tanten som inte ser att det är en skrynklig gammal kärring som handlar svindyr Amarone.

Så på grund av detta hån ringde jag upp en skönhetsklinik idag. Jag tänkte boka lite behandlingar.
-"Javisst!" säger den glada, unga rösten med slät hy. "Vad vill du ha gjort?"
Efter en hel del prat från min sida så avbryter hon mig med ett erbjudande;
-"Vid så här mycket jobb brukar vi vilja ha en konsultation först för att se vad vi skall lägga för behandlingsplan och åtgärder."
Efter en sekunds tystnad från mig säger hon snabbt;
-"DET är åtminstone gratis!"

Åtgärder... Nu behöver jag bara reda ut vad som räknas som inte ok. Att spruta in nervgift är inte ok ( inte än ). Att skära bort grejer är inte ok. ( inte än ) Och att stoppa in plastsaker eller fett är inte ok. ( Inte än )

Och att lägga in före- och efterbilder är inte ok.

Jorå, jag tror vi föds lika. Men...

-"Jag skall bara gå bort till min syster och hämta jackan Mellan glömde där..." sa min man för 2 timmar sedan.
-"Javisst. Den som han glömde i april. Han behöver ju den nu när det är 28 grader varmt" svarade jag roat. Fullt införstådd med att han skulle bli kvar där i flera timmar för att ta sig en öl eller 6.

Jag måste påpeka att jag ALDRIG varit en sådan där fru som man måste ljuga för för att kunna ta sig en öl ( el 6 ) hos sin syster och svåger. Ändå gör han det. Jag vet att han ljuger. Han vet att jag vet att han ljuger. Jag vet att han vet att jag vet att han ljuger. Han vet...ja. Ni vet.

Samtidigt som ickefällanertoasitsengenen utvecklas kommer ljugaförfrugansåjagfårroamigenstundgenen.

Nu fick jag mer att göra; är det flest män eller kvinnor som sysslar med genmanipulering, kloning och så vidare? Män, va? Jag skall undersöka men jag har en känsla om att jag skall vara glad att jag bara lyckas få manliga avkommor...

Det är sossarnas fel! Eller kungens!

Jag och ett gäng med grannungar gick till en lekplats i närheten. Jag satt där nöjt med mitt kaffe och min trevliga kompis HTC Legend när jag plötsligt hör min äldste son hotfullt morra till en av ungarna:
-"..annars skall jag boxa dig så hårt i magen så du känner smaken av din frukost!" Och så visade han knytnävarna för att förstärka sitt hot.
Den hotade ungen backade snällt undan och gav kedjan till sandhissen till min mellanson som glatt började hala och dra.
Nöjd gick min stora hotfulla son tillbaks till vad han nu sysslade med.

Min omedelbara reaktion var ju att försöka tillrättavisa min son. Man hotar ju inte grannungarna med stryk men jag hindrades lite av att jag blev så jävla skitimpad av vad han sa. Hur coolt VAR det inte!? VAR har ungen hört detta? Och har han hittat på det själv är han ju coolare än Clintan!
Sedan övergick mitt imponerade tillstånd till någon slags sjukt nöjd insikt över att allra troligast är det inte just MIN Store pojk som blir mobbingoffret i skolan.
Jag hindrades även av rörda känslor över hur fantastiskt bra storebror han är som ser till att lillebror minsann också får vara med och hala upp sand.

Så utan att mena ett jäkla ord så sa jag;
-"Vad säger du! Du får ju inte SLÅ folk för att du blir arg!"
-"Mäh, mamma! Jag hade inte tänkt det! Jag ville bara visa att jag menade allvar!"
-"...eh..ja, men det får du visa på annat sätt!" stammade jag osäkert.
-"Jaha! Hur då hade du tänkt dig?" undrade han och såg på mig med höjda ögonbryn.
-"Kom lite. Jag får prata med dig!"
Min plan var här att inte behöva bli ÄNNU mer utskämd inför ögonen på 7 småkillar.

I lägre tonfall;
-"Du är väldens bästa storebror och jag är jätteglad att du ser till att folk är snälla mot lillebror men du får inte hota med stryk, älskade unge."
-"Ok. Visst. Men hur skall vi få alla att tro att du inte skällde på mig nu har du tänkt, då??"

Alltså, jag veet! Jag gjorde precis ALLT fel! Jag VET! Men HUR är det tänkt att man skall - som helt vanlig människa - kunna klara av att ha barn?? HUR kan de bara låta vem som helst föda tre ungar och sen lämna en vind för våg med deras uppfostran??

HUR är det möjligt att tillrättavisa, straffa och fostra en liten person när man dyrkar marken han går på? Jag KAN inte det här!

Bara för att jag ville...

Ja, bara för att jag ville skriva lite nu så har jag inget trådlöst nätverk i huset. Jag sitter alltså ( ja, ni kommer förstå vilket offer ) i en skitobekväm stol inklämd mot bokhyllan så att nätverkskabeln ( som är 1 meter lång/kort ) skall nå mellan datorn och modemet. Ett modem som vi fått utbytt två gånger redan.
Jag har letat efter snoppen på det. För det kan bara göra en sak i taget; antingen funkar internet och inte telefonen eller så är det tvärtom.

När jag nu ändå sitter här så passade jag på att rensa ur historiken i datorn och där hittade jag en del snusk. Jag kan ärligt påstå att jag inte har en jäkla aning om hur det har hamnat där!? Jag är från landet och där är vi inte så snuskiga. Eller...nja...möjligtvis att man kan ägna sig åt lite tidelag men det är ju ändå relativt oskyldigt. En kossa bör ju snarast glädjas åt detta om hon jämför med en tjurs våldsamma hantering?

Nu är jag alltså övertygad om att min dator/bredband har blivit kapat av snuskhumrar och tänker gå till botten med detta.
Tja. Det är det jag sysslar med nuförtiden. Det är skitjobbigt att vara ledig!

Nu går det bara utför...

Jag har haft en jäkla massa huvudvärk den senaste tiden och det är ovanligt. Jag har bara huvudvärk dagen efter extra roligt annars. Och då får jag ju skylla mig själv.

Tyvärr finns Google och därmed har jag hjärntumör. Jag är nära randen och hade nästan börjat döstäda ( sådär som man gör när man fyllt 50, hamnat på dösidan och inte vill att ens stackars barn skall behöva ta hand om allt skräp man samlat på sig under åren. )

Men jag bokade först tid hos en optiker, för det finns faktiskt lite klartänkthet kvar hos mig. Mitt i all tumörmisär.

-"Ja, dåså" sa den väldigt timide optikern. ( Han som jag redan dömt ut som fullständig galning för det finns inga så lugna, mesiga människor på riktigt. Jag gjorde Blocketsamtal till min man innan jag gick in i det skumma undersökningsrummet. : -"han heter NN och jag är på den-och den butiken. De har tel nr XX och har jag inte ringt om 30 minuter så ring efter SWAT" viskade jag.

-"Du har ett väldigt vanligt synfel för din ålder så du behöver läsglasögon" log han så trevligt att jag ville slåss.
-"LÄSglasögon??"
Jag har kommit in i den typiska åldern då armarna inte räcker till när man skall läsa tidningen.

Jag borde ju glädjas lite över att jag kan vänta ett par år med döstädandet och jag borde ju glädjas över att slippa operera mig i hjärnan men det är inte lätt... Jag kan numer köpa...nej. Jag BEHÖVER numer köpa +0.75 ( el vad de heter ) på tappen.