Och just som den började så satte min man igång att jobba. Så här går jag nu. Med tre små barn. De vill bada.
Och då åker vi till havet. Det där havet där 78 miljoner andra befinner sig vid. Jag far omkring som en furie för att hålla mina tre icke-simkunniga vid liv. Med risk för att allt annat ryker; plånbok, telefon, svindyrasolglasögon och bilnycklar. Och därmed bil.
De vill leka. Ingen är hemma. Så jag kör land och rike runt för att roa ungarna. Den minste behöver sova mitt på dagen. De andra två behöver verkligen inte det. De behöver röja.
Jag dör!
Om jag inte får börja jobba snart igen så kommer jag faktiskt att dö. Jag hatar semester!
Jag vill ha höst, mysljus, mörker och DAGIS!
4 kommentarer:
Åh.
*know the feeling*
Nu är alla tre stora och jag ensam.
Jag längtar tills kvällsrutinerna är back on track.
Man får ju för fan ingen egentid på kvällarna alls nu när barnen är uppe nästan lika sent som en själv. Ogillar!
;)
Ni är jättekonstiga.
Ska du säga Sus!
Skicka en kommentar